Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att avslå förslaget om ett ensidigt svenskt torskfiskestopp.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om ökad forskning.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om ersättning för torskfiskestopp om detta införs.
Under de senaste åren har flera rapporter kommit om allvarliga minskningar i torskfiskbeståndet.
Detta gäller såväl Östersjön som Västerhavet. Det finns stor anledning att känna oro över detta. Stora både biologiska och ekonomiska värden står på spel. Omfattande åtgärder måste vidtagas för att torsken inte skall försvinna helt och hållet.
Insatser kommer att krävas både på nationell och internationell nivå. Det forsknings- och utvecklingsarbete som i dag pågår på det marinbiologiska området måste få resurser för att utforska vad som är anledningen till att allt mindre torsk finns i våra hav.
Det är mycket viktigt med ett internationellt forskningssamarbete i denna fråga. Det är också viktigt att man genomför samma åtgärder internationellt som i Sverige.
Det ensidiga torskfiskestopp som den svenska regeringen ihop med Miljöpartiet föreslår är förödande för svenska fiskare och för svensk fiskberedningsindustri.
Ett ensidigt svenskt torskfiskestopp kommer att bli verkningslöst för det samlade torskfisket och kommer inte att förbättra situationen vad gäller fångsten av torsk.
Om inte Sverige fiskar upp sin kvot kommer andra nationers fiskare att göra detta. Kostnaderna för ett svenskt torskfiskestopp är också betydande. Kostnaden för svenska fiskares ersättning för torskfiskestoppet och beredningsindustrins kostnader beräknas överstiga en miljard kronor. Dessa pengar finns inte avsatta i budgeten. Att införa ett torskfiskestopp utan att kompensera näringen är en katastof för svenskt fiske. Fiskenäringen runt om i landet rasar mot beslutet. Uppemot 2 000 personer väntas få minskade inkomster på grund av detta tvååriga stopp för torskfisket. Ett stopp som inte alls hjälper. Ett ensidigt svenskt torskfiskestopp kan dessutom innebära att Sverige som gått i spetsen för ett mindre rovfiskande förlorar sitt inflytande i internationella sammanhang. Sverige har ju gått i spetsen för ett skonsammare fiske genom att föreslå större maskor i garnen, längre fiskestopp för torsken och fredning av vissa lekområden.
Tyvärr har klåfingrigheten hos vissa partier kommit att gå ut över en redan tidigare hårt ansatt näring. Att kunna tro att ett ensidigt svenskt torskfiskestopp skulle kunna påverka det internationella torsfisket är naivt. Det är ju också helt klart att inga andra länder ställer upp på det svenska kravet att stoppa torskfisket.
I stället för att på detta sätt missgynna svenskt fiske bör regeringen snarast presentera en alternativ strategi, som syftar till att säkerställa förutsättningarna för ett långsiktigt uthålligt torskfiske. Denna strategi bör sedan bli Sveriges position i de förhandlingar som kommer att äga rum med övriga EU-länder om det framtida fisket.
En avvägd och balanserad hållning gynnar både Sverige och de svenska fiskarna i den nu uppkomna situationen.
Ingen fiskare vänder sig mot att förslag tas fram för att minska det rovfiske som vissa länder bedriver på torsk.
Man vänder sig inte heller mot ett restriktivare torskfiske, men man vänder sig mot okloka politiska beslut.
Beslut som tillkommit enbart för att tillfredställa ett visst politiskt parti.
Den politiska makten är tydligen viktigare än svenska fiskares möjligheter att fiska och själva försörja sig.
Forskningsinsatser för att få bättre kunskaper och därigenom få fram förslag om hur det framtida fisket skall kunna se ut, liksom internationella överenskommelser om torskfisket, ser vi som betydelsefulla för svenskt fiske. Om detta ensidiga svenska torskfiskestopp trots allt införs är det självklart att de svenska fiskarna och fiskenäringen skall kompenseras fullt ut.
|
Stockholm den 20 oktober 2002 |
|
|
Kent Olsson (m) |
Inger René (m) |