Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om statens ansvar att bekosta hanteringen av döda sälar.
Sommaren 2002 har återigen blivit ett dödens år för sälarna i Västerhavet. Längs den svenska västkusten har döda sälar flutit i land och ca 3 600 döda sälar har omhändertagits av kustkommunerna till en kostnad av ca 2 miljoner kronor. Staten har varit kallsinnig inför de extra arbetsuppgifterna och kostnaderna som belastat kommunernas renhållningsbudget. Säldöden borde vara en nationell angelägenhet och inte en fråga för kommunerna eftersom nationella institutioner dessutom efterfrågar sälkadaver för sin forskning och efterfrågat hjälp och medverkan av kommunerna för att kunna få tillgång till sälkadaver.
Bara i Tanums kommun har 500 sälar tagits om hand och på Tjörn ca 150 sälar till en kostnad mellan 600 kr och 2 000 kr per omhändertagen säl. Naturvårdsverket har erhållit 1, 2 miljoner kronor för forskning kring säldöden men inga pengar för att betala kommunernas arbete har anslagits. Det kan inte vara normalt att en enskild kustkommun skall ansvara för och bekosta hanteringen av döda sälar som flutit i land längs västkusten, mycket p.g.a. Västerhavets strömmar. Dessa speciella situationer som kan beskrivas som katastrofsituationer måste vara ett statligt ekonomiskt ansvar. Detta bör ges regeringen till känna.
|
Stockholm den 18 oktober 2002 |
|
|
Åsa Torstensson (c) |