Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att regeringen skall följa upp tillämpningen av djurskyddslagen så att dess krav följs när det gäller tillämpningen i produktionen av slaktkyckling.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att snabbväxande kycklingraser skall förbjudas.
Sverige är ett välfärdsland med en materiellt hög standard. Det borde innebära att vi skulle anse oss ha råd med en produktion av livsmedel där höga krav ställs på etiskt riktig uppfödning av djur. Men trots detta prioriteras ibland billig mat allt för högt i förhållande till en god djurmiljö. Inom uppfödningen av slaktkyckling har pressen på att få ned kostnaderna gått mycket långt. Det har inneburit att kyckling har blivit mycket billig mat, men konsumenterna känner ofta inte till nackdelarna i form av hårt drivna djur i en miljö som inte överensstämmer med intentionerna i djurskyddslagen.
En slaktkyckling slaktas redan vid fem veckors ålder. De raser som används är framavlade för att vara mycket snabbväxande i sig. Dessutom är fodret rikt på energi och protein och innehåller dessutom s k koccidiostatika för att få djuren att växa snabbare. Fåglarna får bara en kort mörkerperiod per dygn för att hinna äta så mycket som möjligt. Under kycklingarnas korta liv trängs de på små ytor för att produktionen ska bli så billig som möjligt. I den trånga miljön är ammoniak- och dammhalten hög.
Uppfödningsformen leder till hög dödlighet, benproblem och hudproblem. Frågan är hur uppfödningsformen kan vara möjlig i ett land där djurskyddslagen är tydlig när det gäller djurs ”möjlighet att bete sig naturligt”. Dessutom innebär lagen att djur ”ska skyddas mot onödigt lidande och sjukdom”.
Förklaringen är att djurskyddslagen är en ramlag och att de konkreta kraven vad gäller luftkvalitet, ljustillgång, utrymme, foder m m formuleras i regeringens förordning och framför allt i Jordbruksverkets föreskrifter. Långtgående djurskyddskrav i själva lagtexten riskerar därför att devalveras när de tolkas i föreskrifterna. Fördelen med ramlagstiftning är att det är enklare och snabbare att genomföra förändringar och moderniseringar. Samtidigt finns stor risk för att intentionerna i riksdagens beslut om lagtext inte uppfylls i verkligheten. Därför är det nödvändigt att regelbundet följa upp lagens genomförande.
När det gäller uppfödning av slaktkyckling är det uppenbart att föreskrifterna inte uppfyller de krav som finns i lagen. Därför föreslår vi att en uppföljning snarast genomförs med syfte att lagen ska få genomslag i föreskrifterna. Dessutom anser vi att extremt snabbväxande hönsraser, som används i produktion av slaktkyckling, ska förbjudas.
|
Stockholm den 18 oktober 2002 |
|
|
Åsa Domeij (mp) |
|
|
Helena Hillar Rosenqvist (mp) |
Ulf Holm (mp) |
|
Gustav Fridolin (mp) |