Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om länsstyrelsens framtida roll i folkhälsoarbetet.
Länsveterinären är regerings och riksdags förlängda arm regionalt i veterinära frågor. Länsveterinären har att övervaka djurskydds-, smittskydds- och livsmedelstillsynen och att utöva tillsynen över veterinärerna i länen. Områdena skall ses som en koppling till regeringens och riksdagens långsiktiga och övergripande politik. För all den verksamhet länsstyrelserna bedriver skall sektorsövergripande perspektiv och lösningar lyftas fram och prioriteras. Länsstyrelserna skall till Livsmedelsverket respektive Jordbruksverket redovisa utvecklingen av livsmedels- och djurtillsyn. Länsstyrelserna skall effektivisera den regionala samverkan mellan distriktsveterinärorganisationens veterinärer och de övriga veterinära kategorierna inom länen samt främja och följa upp inrapporteringen av djursjukdata.
I Riksdagens revisorers utredning (RR) ”Hur sköter staten livsmedelstillsynen”, Riksrevisionsverkets utredning (RRV) ”Livsmedelsverkets stöd till lokala livsmedelstillsynen” och ”Statens offentliga utredningar Statlig tillsyn” beskrivs länsstyrelsens roll och uppgifter som vaga och odefinierade. RR föreslog att länsveterinärfunktionen i livsmedelstillsynen skulle tas bort, vilket även riksdagen ställt sig bakom. Genomgående ser vi att länsstyrelsen i länsveterinärens roll i utredningar, propositioner och uttalanden negligeras, omnämns inte eller rent avsiktligt tas bort.
Nämnas kan:
Livsmedelsverkets förslag ”Effektivare livsmedelstillsyn – förslag till arbetssätt, organisation och finansiering”.
Svante Englunds utredning om djurskyddstillsynen.
Länsveterinärens oklara roll i den nya Djurskyddsmyndigheten.
Förslag till ny smittskyddslag. Redan i SoU 1999:51 försvann det objektinriktade smittskyddet (djur och saker) från smittskydd med hänvisning till oklara ansvarsförhållanden.
Länsveterinären får fler och fler "tunga och betydelsefulla" arbetsuppgifter att utföra som inte finns tydligt reglerade i lagstiftningen. Verkligheten är också att när länsveterinärens roll diskuteras i förhållande till verk, myndigheter och lagstiftning är rollen otydlig, negligerbar, minimalistisk eller bortlyft. Detta sammantaget gör länsveterinärernas roll svag. Det finns nu skäl att klargöra om inte länsveterinärens roll som regerings och riksdags förlängda arm i regionerna bör klargöras och förstärkas för att tydliggöra deras möjligheter att bättre stödja det angelägna folkhälsoarbetet. Länsstyrelsen och länsveterinärerna har en betydelsefull roll då ingen annan myndighet med expert omfattar hela det veterinära folkhälsoarbetet.
Som grund för denna analys kan läggas:
EU-kommissionens inspektioner som har konstaterat att länsveterinärerna inte engageras i livsmedelstillsynen. Kommissionens påpekande kan ses som en intäkt mot ökad regional delegering.
Länsstyrelserna som enda myndighet med verksamhet från ”jord till bord”
Jordbruksdepartementets arbete med förändring av djurskydds- och livsmedelstillsynen Jo2002/697 med promemoria 2002-03-25 ”Slutsatser från möte om livsmedels- och djurskyddstillsynen”.
Statlig tillsyn. Granskning på medborgarnas uppdrag SOU 2002:14
Stockholm den 18 oktober 2002 |
|
Patrik Norinder (m) |