Motion till riksdagen
2002/03:MJ271
av Catharina Elmsäter-Svärd (m)

Jakten på Skarv


Förslag till riksdagsbeslut

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om betydelsen av jakten på skarv.

Motivering

Allt fler, oavsett det är yrkesfiskare eller vanliga turistande eller friluftsälskande människor längs vår kust och i vår skärgård, har uppmärksammat de döende öarna. Det de ser är effekterna av den växande gruppen av skarv.

En gång i tiden inplanterades skarven. Nu har den förökat sig till i den grad att den tagits bort från EU:s så kallade röda lista över utrotningshotade arter.

Det karaktäristiska för skarvkolonierna är att fåglarna genom sin spillning förstör sin egen livsmiljö. Träden avlövas och dör. Spillningen gör att vissa grynnor och skär blir omöjliga att leva på för den övriga faunan och mycket svåra att gå iland på för människor. När ett område förstörts drar skarvflocken vidare till nästa. Ofta övertar skarvarna hägerkolonier. Man kan med fog hävda att den alltför stora skarvexpansionen hotar den biologiska mångfalden inom många områden. Även yrkesfiskarna märker tydligt av skarvens framfart. Detta talar för utökad skyddsjakt och möjligheter att skatta beståndet genom prickning.

I den svenska jaktlagstiftningen har de båda raserna av storskarv (Phalacrocorax carbo sinensis och Phalacrocorax c. carbo) behandlats som en enhet. Fram till 1968 var det tillåtet att jaga skarv under hela året.

Med tanke på att antalet skarvar ständigt ökar, och deras skador och negativa bieffekter likaså, bör allmän jakt återinföras.

Stockholm den 18 oktober 2002

Catharina Elmsäter-Svärd (m)