Motion till riksdagen
2002/03:MJ270
av Kjell-Erik Karlsson m.fl. (v)

Kretslopp


1 Förslag till riksdagsbeslut

  1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att staten bör anta en strategi för att successivt minska den totala mängden avfall.

  2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att införa en viktbaserad förbränningsskatt på avfall.1

  3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om ett utökat producentansvar.

  4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att stimulera ökad återvinning och återanvändning.

  5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att regeringen skall redovisa hur landets biologiska behandlingsmetoder skall byggas ut i tillräcklig omfattning.

  6. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att ett nationellt mål bör införas för återvinning av matavfall från verksamheter som storkök, restauranger och butiker.

  7. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att arbeta för att eliminera dioxinutsläppen.

1Yrkande 2 hänvisad till SkU.

2 Minska mängderna avfall – slut kretsloppen

Med avfall avses varje föremål, ämne eller substans som ingår i en avfallskategori och som innehavaren gör sig av med eller avser eller är skyldig att göra sig av med. (Miljöbalken, SFS 1998:808)

Avfallsmängderna växer. Tvärtemot alla goda intentioner från näringslivet, kommuner, staten och enskilda ökar avfallsmängderna. Hushållsavfallet har de senaste 10 åren ökat med i genomsnitt 2,5 procent. Även andra slag av avfall ökar. Mängderna avfall som återvinns, komposteras/rötas eller återanvänds ökar men effekterna av detta äts upp av att de totala mängderna avfall ökar. En stor del av avfallet förbränns eller deponeras på soptippar.

Delmåletför avfall i regeringens miljömålsproposition (prop. 2000/01:130) om att den totala mängden avfall inte ska öka från år 1994 till år 2005 kommer inte att nås. Vänsterpartiet anser att målet inte är tillräckligt om vi menar allvar med tanken på ett kretsloppssamhälle.

För att klara miljömålen och för att sluta kretsloppen måste avfallsmängderna successivt minska. Dagens linjära system innebär två avgörande fel – naturresurserna förbrukas och tar slut och i stället förvandlas de till avfall eller sopor som hamnar i luften, marken eller vattnet. En uthållig tillväxt måste vara möjlig samtidigt som avfallsmängderna minskar.

Staten bör därför anta en strategi för att successivt minska den totala mängden avfall. Detta bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.

Den övergripande riktlinjen för den fortsatta avfallshanteringen bör vara, som nämnts ovan, att avfallsmängden ska minska, liksom avfallets farlighet. Avfallet ska även behandlas utifrån sin inneboende egenskap. Därför anser vi att en avfallsskatt har en strategisk betydelse för hur avfallshanteringens inriktning kommer att utvecklas samt på vilket sätt restprodukterna från vårt samhälle ska kunna utnyttjas på ett miljöriktigt sätt. Med den nuvarande ensidiga avfallsskatten på deponering ser vi att en kraftig ökning sker av förbränning av avfall. Inte bara av svenskt avfall utan en ökad införsel av utländskt avfall till svenska anläggningar sker redan. Detta måste upplevas och konstateras vara ett problem ur miljösynpunkt. Import sker från Holland, Tyskland, Danmark och Norge.

Problemet består i att andra länder har en hög förbränningsavgift/mottagningsavgift och därför är det lönsamt att transportera avfallet till Sverige och förbränna det här. Mottagningsavgifterna i Tyskland ligger i spannet 600–3 300 kronor per ton. I Holland mellan 660–1 220 kronor per ton. I Danmark ca 500–1 500 kronor per ton. Detta ska jämföras med den svenska mottagningsavgiften som ligger i spannet 150–550 kronor per ton. Detta leder till ökade svenska giftutsläpp samt ökade svenska miljöbelastningar i transportsystemet samt påverkar den deponerade mängden i Sverige. Samtidigt riskerar vi att binda fast oss i ett system som baseras på import.

En förbränningsskatt på avfall skulle minska incitamentet till att transportera avfallet till Sverige för destruktion. Vänsterpartiet förordar en viktbaserad förbränningsskatt på avfall. Detta bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.

3 Utöka producentansvaret

Dagens producentansvar berör endast förpackningar och ett antal produkter. Producentansvaret måste breddas och få högre kvalitet. Alla slags produkter och material måste tillverkarna eller producenterna ta ansvar för. Det räcker inte med att det finns ett producentansvar för vissa material eller produkter.

En producent ska ha ett kretsloppsansvar för produkten redan vid tillverkningen. Om man introducerar en ny produkt ska man visa hur produkten ska tas om hand efter det att den tjänat ut. Tillverkaren ska också visa hur man minimerat produktens miljöpåverkan under produktens hela livslängd. Exempelvis ska ingående material vara lätta att återvinna eller återanvända, och helst vara förnybara eller näst intill 100 procent återvinningsbara. Produktens livslängd ska också vara av en viss längd för att motsvara energiåtgången vid tillverkningen. Det ska t.ex. inte vara så att produktionen av en vara drar mycket energi för att varan sedan ska slängas efter en gångs användning. Både material och energiåtgång ska beaktas i ett utökat producentansvar. I detta ingår naturligtvis transportbehovet vid produktionens alla delmoment.

Utvecklingen av ett utökat producentansvar måste drivas både nationellt och inom EU. Detta bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.

4 Stimulera återvinning och återanvändning

En del i ett utökat producentansvar är att öka återvinning och återanvändning. I denna del ligger dock också ett ansvar på kommuner, stat och EU. Det behövs en rad åtgärder för att stimulera detta, exempelvis behövs mer enhetliga system av varugrupper för t.ex. flaskor och burkar. Det behövs också tydligare märkning och mer enhetlig märkning av material och produkter. Detta gäller inom EU. Burkar och flaskor från utlandet som det inte är pant på kringgår systemet. Det finns även en svart marknad där drycker importeras utan att t.ex. gängse avgifter betalas. Detta inflöde av utländska förpackningar sätter de svenska retursystemen ur spel – numera sjunker återvinningsgraden av t.ex. burkar.

Mycket arbete och besvär med återvinning läggs på kunder och konsumenter. För att återvinningsgraden dels ska nå en ännu högre grad för vissa produkter, dels nå flera produkter eller material behövs det fler pantsystem och olika typer av miljöbonus för dem som utför själva återvinnings- och sorteringsarbetet. Återvinningen av t.ex. både wellpapp och glas har sedan 1997/98 legat på runt 85 procent – det är världsklass men inte tillräckligt. Kanske behövs det en miljöbonus eller pant på sådana material för att återvinningsgraden ska öka ytterligare. Resulterar t.ex. ett hushålls källsortering och kompostering i minskade avfallsmängder ska man också få motsvarande ekonomisk fördel, t.ex. via avgifter på sophämtningen.

Materialbolagen som sköter en stor del av denna hantering gör i dag goda affärer. Det är önskvärt att en del av deras intäkter i stället hamnar hos konsumenterna. Detta bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.

5 Stimulera ökad kompostering

Ur kretsloppssynvinkel är det viktigt att återföra en så stor andel som möjligt av svårseparerade näringsämnen ur avfall till det naturliga kretsloppet. En del av avfallet är i huvudsak av organiskt ursprung som är synnerligen lämpligt att kompostera. Vid kompostering omvandlas avfallet till en näringsrik jord. Det finns en rad olika typer av komposteringsteknik; från enkla mindre enheter för enskilda hushåll, till stora anläggningar som kan ge service åt mindre städer. Från 1 januari 2005 är det förbjudet att lägga organiskt avfall på soptipp. Det är dock fortfarande brist på komposteringskapacitet och andra biologiska behandlingsmetoder runt om i landet. Därför är det synnerligen viktigt att främja utvecklingen av komposteringsanläggningar samt andra biologiska behandlingsmetoder så att lagen kan följas. Det är också viktigt att denna del av avfallet inte förbränns eftersom det skulle innebära ett allvarligt brott mot kretsloppstanken.

När det gäller den biologiska behandlingen av avfallet finns det stora utvecklingspotentialer när det gäller rötningsmetoder för organiskt avfall. Utvecklingen av biologisk behandling behöver skyndas på för att vi ska nå kretsloppstanken.

Regeringen bör få i uppdrag att redovisa hur landets biologiska behandlingsmetoder ska byggas ut i tillräcklig omfattning för att klara deponeringsförbudet utan att det organiska avfallet förbränns. Detta bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.

Ett nationellt mål bör införas för återvinning av matavfall genom källsortering och biologisk behandling. Målet bör gälla matavfall från verksamheter som storkök, restauranger och butiker. Verksamhetsutövarens ansvar enligt miljöbalken att ha kunskap om uppkommet avfall och utnyttja möjligheterna till återvinning bör tydliggöras. Detta bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.

6 Mindre giftig sopförbränning

Det finns i dag teknisk möjlighet att använda avancerad rökgasrening vid de svenska sopförbränningsanläggningarna. Tekniken är i dag världsledande men kan bli ännu bättre. Ny reningsteknik klarar i dag – med god ekonomi – även att ta bort dioxin ur röken. Det är synnerligen viktigt att denna nya teknik tas i bruk vid våra befintliga och kommande anläggningar, inte minst mot bakgrund av larmet om dioxinhalterna i fisk i Östersjön. Vi ska använda bästa tillgängliga teknik. Dioxinet finns kvar men binds till andra ämnen och återfinns i slagg samt framför allt i flygaskan från avfallsförbränningen. Dioxinproblemet måste åtgärdas vid källan. Så länge dioxin produceras kommer det att spridas till miljö och människor.

Eftersom det redan finns en stor mängd dioxiner i miljön, och dessa kommer att vara kvar under en lång tid, måste myndigheter vidta kraftiga åtgärder om nivåerna ska stabiliseras och slutligen minska. Hittills har myndigheternas strategi varit att reducera eller minimera utsläppen av dioxin. Eftersom dioxinet är svårnedbrytbart är varje tillskott i praktiken en ökning, även om tillskotten är mindre än tidigare. En trovärdig strategi för att minska utsläppen av dioxin måste baseras på några principer: noll betyder noll, och utsläpp av dioxiner från förbränning och industrier måste elimineras, en minskning räcker inte. Användning av tekniska filterlösningar och deponering är ingen lösning eftersom det bara flyttar problemet. Detta bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.

Stockholm den 18 oktober 2002

Kjell-Erik Karlsson (v)

Owe Hellberg (v)

Sten Lundström (v)

Sven-Erik Sjöstrand (v)

Karin Svensson Smith (v)

Karin Thorborg (v)