Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening att en utredning tillsätts för att utforma en strategi för att miljöanpassa det svenska jordbruket.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening att utredningen Utvärdering av miljö- och landsbygdsprogrammet efter halva programperioden även skall se över möjligheterna för att införa REJO-systemet i enlighet med vad i motionen anförs.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening att en översyn av hur forskningsanslag inom jordbruksforskningen bör omfördelas mellan forskning inom konventionellt respektive ekologiskt lantbruk för att gynna den sammantagna forskningen för hållbara produktionsmetoder bör genomföras.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening att regeringen inom en strategi för att miljöanpassa det svenska jordbruket ser över förutsättningarna för att låta miljöeffekter få genomslag i priset på livsmedel.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening att det i en strategi för att miljöanpassa det svenska jordbruket bör utredas vilka marknadsfrämjande åtgärder som behöver vidtas för att öka intresset för och efterfrågan av miljömärkta livsmedel.
Den ekologiska odlingen har ökat under senare år. Det beror på en ökad miljömedvetenhet och engagemang för djurrättsfrågor, både från den yngre och äldre generationen, men också på grund av politiska mål. I dag finns ett mål om att år 2005 skall 20 procent av landets åkerareal odlas ekologiskt. Kunskapen om vad det ekologiska lantbruket står för har ökat såväl hos allmänheten som hos politikerna. Produktionsmetoderna ger ett alternativ till den kemikalie- och handelsgödselbaserade livsmedelsproduktionen och ger även ett större utrymme för djuromsorg. Samtidigt ser vi att utvecklingen inom det konventionella jordbruket går mot en allt större användning av kemikalier och att de miljöåtgärder som vidtas ger mindre miljöeffekt och utförs endast så länge systemen kan drivas med hjälp av ekonomiskt stöd.
Vänsterpartiet anser att utgångspunkten för livsmedelsproduktion i alla lägen måste vara att mat produceras utan att minska på jordens resurser, utan att gifter hamnar i ekosystemet och utan att andra arters existens hotas. Detta gäller för såväl den ekologiska odlingen som den konventionella. Vänsterpartiet anser därför att det är nödvändigt att en strategi utformas för hur den ekologiska produktionen och den konventionella produktionen ska förhålla sig gentemot varandra samt att ett långsiktigt mål om att all livsmedelsproduktion skall bedrivas ekologiskt hållbart slås fast.
Vänsterpartiet anser att utgångspunkten för livsmedelsproduktion ska vara att användningen av fossildriven energi minskar inom alla sektorer och utsläppen av gifter i alla dess slag till naturen minimeras för att i framtiden upphöra helt. Uppfylls inte dessa krav kommer möjligheten att bedriva jordbruk i framtiden att försvinna. Genom politiska mål, lagförändringar, miljöstyrande avgifter och stödprogram finns möjligheten att bedriva ett hållbart jordbruk både inom det ekologiska jordbruket och utanför. Det krävs även att tyngdpunkten flyttas över från forskning kring de konventionella metoderna till de ekologiska för att ökad kunskap ska erhållas inom ett område som vi tidigare har haft mycket bristfälliga kunskaper om.
Genom den ekologiska odlingen har vi funnit ett alternativt system som tar sin utgångspunkt i att produktion ska ske i samklang med naturen. Den ekologiska produktionen erbjuder därför ett alternativ till det konventionella jordbruket. Men det ekologiska jordbruket är långt ifrån fullkomligt. Mängder av insatser i form av forskningsanslag, marknadsfrämjande åtgärder, insatser i distributions- och förädlingsled och konsumentinformation är nödvändigt för att utveckla det ekologiska jordbruket ytterligare.
Parallellt med detta arbete krävs att även det konventionella jordbruket utvecklas. Trots att den ekologiskt odlade arealen har ökat markant under de senaste 10 åren, har användningen av kemiska bekämpningsmedel samtidigt ökat. Vi kan alltså se en delad utveckling inom svenskt jordbruk. En del av jordbruken rör sig mot miljöanpassning och ekologisk odling medan en annan och betydligt större del av jordbruken ökar sin användning av bekämpningsmedel och system där produktion inte sker i samklang med naturen. Politiken har varit framgångsrik när det gäller att gynna den positiva utvecklingen av ekologisk odling, men samtidigt har politiken uppenbarligen misslyckats med att styra utvecklingen av det konventionella jordbruket mot mer hållbara produktionsformer. Detta bör leda till en ordentlig diskussion om hur strategin kring den ekologiska omställningen skall se ut framöver, kring vilka nödvändiga strukturella förändringar av det totala jordbruket vi står inför. Strategin bör ha sin utgångspunkt i hur olika lantbruksmetoder kan utformas utan att påverka biologisk mångfald och kretslopp på ett negativt sätt. När vi funnit svar på dessa frågor uppstår nästa utmaning och det är att klargöra vilka krav som kan ställas både på det konventionella och ekologiska lantbruket för att minimera negativa miljökonsekvenser.
För att få klarhet i dessa frågor anser Vänsterpartiet att regeringen bör tillsätta en utredning för att utforma en strategi för att miljöanpassa hela det svenska jordbruket. Den strategi som tas fram ska sedan ligga till grund för Sveriges ståndpunkt vid förhandlingar kring den gemensamma jordbrukspolitiken inom EU. Detta bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.
Ekologisk livsmedelsproduktion är den produktionsform som har förutsättningar att i framtiden kunna kallas hållbar. De positiva effekterna av ekologisk produktion på den biologiska mångfalden är väl kartlagda. En stor biologisk mångfald är i sin tur en förutsättning för att en mängd ekologiska processer ska kunna vara fungerande, såsom t.ex. nedbrytningen i jorden eller pollineringen av grödor.
Att kunna skapa en långsiktig hållbarhet inom det konventionella jordbruket med tanke på bland annat mineralgödselframställning som är mycket energikrävande är näst intill omöjligt. En liknande situation har vi vad gäller kemiska bekämpningsmedel, där vi med stora energiinsatser framställer kemiska ämnen som naturen inte till 100 % förmår att bryta ned, vilket exempelvis leder till att det i dag finns spår av kemiska bekämpningsmedel i över 1 miljon svenskars dricksvatten. Troligtvis är mörkertalet stort och förmodligen kan det finnas spår av bekämpningsmedel i dricksvattnet hos många fler.
Men det är även uppenbart att det är otillräckligt att enbart ha fokus på den ekologiska odlingen om den totala livsmedelsproduktionen ska ske på ett så hållbart sätt som möjligt. Även om den ekologiska odlingen fortsätter att öka kraftigt och vi når ytterligare mål om till exempel 30 % av odlingsarealen till år 2010, är det inte en garanti för att jordbruket som helhet går i rätt riktning. Den ekologiska odlingen står inför ett nödvändigt systemskifte i jordbruket och är därför avgörande för möjligheten att skapa ett ekologiskt uthålligt jordbruk på all jordbruksmark. En växande andel ekologisk odling bör ha en självklar och betydelsefull roll i jordbrukspolitiken i stort, men det finns behov av att närmare undersöka hur den rollen ska vara utformad och vilken ytterligare kunskap som måste till. Detta inte minst med tanke på de utmaningar som finns vad gäller utvecklingen av det ekologiska jordbruket där utnyttjandet av resursen fosfor är en springande punkt, vilket betyder att kretslopp mellan stad och land måste slutas för att en hållbar användning ska kunna uppnås.
Inom EU:s gemensamma jordbrukspolitik finns å ena sidan stöd som syftar till att intensifiera odlingen, å andra sidan finns stöd för att extensifiera produktionen. Cirka en tredjedel av stöden används för kompensation för miljöåtgärder och för jordbruk i mindre gynnade områden. Dessa kompensationer används för att extensifiera jordbruket, gynna jordbruk som ger goda förutsättningar för biologisk mångfald eller för att gynna ekologiskt jordbruk. Som helhet är detta en liten del av jordbruksbudgeten.
Vänsterpartiet anser att andelen av budgeten inom EU:s gemensamma jordbrukspolitik som går till miljöstöd bör öka. Utökning av miljöstöden ska ske genom att s.k. modulering tillämpas. Detta innebär att en del av de generella stöden till de jordbrukare som får mest omfördelas och förs över till anslaget för landsbygdsprogrammet, där det kan användas för miljöåtgärder och landsbygdsutveckling. I dag fokuserar miljöstöden framför allt på tre områden. Dessa är biologisk mångfald, ekologisk odling samt åtgärder för att minska jordbrukets negativa miljöpåverkan.
Bland de stöd som syftar till att minska det konventionella jordbrukets miljöbelastning finns framför allt åtgärder som bidrar till ett minskat växtnäringsläckage. Detta är det område som rymmer de största problemen. Problemet är att de åtgärder som i dag finns inte tar ett helhetsgrepp kring miljöproblemen i det konventionella jordbruket. I stället ges stöd till enskilda odlingstekniska åtgärder.
Vänsterpartiet har i en tidigare motion (2001/02:MJ256) föreslagit att ett komplement till dagens ekostöd som bygger på att ersättning ska utgå för varje åtgärd som vidtas i syfte att bedriva ett mer hållbart jordbruk införs. Detta förslag presenterades ursprungligen av Ekologiska Lantbrukarna i samband med utredningen om ett nytt miljöprogram (SOU 1999:78) och har fått benämningen REJO-stöd (Resurseffektivt jordbruk). Enligt förslaget ska stödet ha sin utgångspunkt i kraven på systematisk dokumentation och analys av gårdens miljöeffekter. Genom denna analys skall en stegvis höjd ersättning för åtgärder som förbättrar gårdens miljöprestationer erbjudas. Tyngdpunkten skall ligga på de centrala egenskaperna hos produktionssystemet: växtnäringsbalans, växtföljd och beroende av insatsmedel. Förslaget innebär att stöden byggs upp som ett modulsystem. En grundmodul med miljöanalys av gården, med dokumentations- och hänsynskrav, är en förutsättning för deltagande i övriga moduler. Grundmodulen behöver i sig själv inte ge någon ersättning, utan skall kombineras med minst en av ett antal andra moduler. Exempel på vilka det skulle kunna vara är självförsörjningsgrad för växtnäring, slopad handelsgödselanvändning, slopad kemisk bekämpning, balanserad växtföljd samt balans mellan växter och djur på gården.
Vinsterna med ett sådant system är flera såsom att lantbrukare med konventionell produktion får kraftigt ökade möjligheter att söka ersättning för miljöförbättringar av sin produktion, den konstlade gränsdragningen mellan miljöprogram enbart för ekologiska respektive enbart för konventionella bönder försvinner och programmets konstruktion ger en stark stimulans för alla anslutna lantbrukare att gradvis öka sina miljöprestationer.
Vänsterpartiet anser att kommittén som utvärderar miljö- och landsbygdsprogrammet efter halva programperioden även ska se över möjligheterna för att införa REJO-systemet i enlighet med vad som anförs i motionen. Detta bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.
Inom den ekologiska växtodlingen finns i dag stora problem, exempelvis råder stor osäkerhet kring vilka problem med växtnäringsläckage som kan förknippas med den ekologiska odlingen eller hur problem med skadeinsekter och ogräs kan förhindras. Vänsterpartiet vill dock betona vikten av att vi inte låser fast oss vid dessa fakta och lägger ner ännu mer resurser på det konventionella jordbruket, utan att vi i stället försöker finna lösningar på de problem som finns inom det ekologiska jordbruket. Om vi inte gör det tar vi ett steg tillbaka och det ekologiska jordbruket kommer att få ännu större svårigheter att utvecklas och förbättras. Förutsättningarna för att bedriva konventionell produktion på sätt som minimerar skador på miljö, mänsklig hälsa och biologisk mångfald finns dock och arbetet med detta måste därför fortsätta parallellt med att den ekologiska sektorn utvecklas.
Den forskning som hittills bedrivits inom växtodlingsområdet har i Sverige, såväl som i resten av världen, varit fokuserad på de konventionella jordbruket. När man ser på resursfördelningen mellan forskningsanslag till de konventionella respektive alternativa metoderna ser vi att 94 % av resurserna går till konventionellt jordbruk medan endast 6 % går till ekologisk forskning. Detta skapar självklart stora kunskapsluckor. Trots att fördelningen hittills varit så sned har forskningen ändå gjort framsteg och kunnat visa på flera positiva effekter av det ekologiska lantbruket. Fler och fler forskarrapporter har också på vetenskapliga grunder kunnat bevisa att miljökonsekvenserna i stort är mindre inom det ekologiska lantbruket jämfört med det konventionella.
För att få kunskap i proportion till de politiska mål som är satta för det ekologiska jordbruket och för att driva utvecklingen mot ett hållbart jordbruk framåt anser Vänsterpartiet att regeringen bör utreda hur forskningsanslag inom jordbruksforskningen bör omfördelas mellan forskning av konventionella metoder och metoder som tillämpas inom det ekologiska lantbruket för att gynna den sammantagna forskningen för hållbara produktionsmetoder. Detta bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.
En av de största livsmedelskedjorna i Sverige bedömer att försäljningen av ekologiska livsmedel kommer att öka med 35–40 % per år under de kommande 3–4 åren. Undersökningar visar att det framför allt är småbarnsföräldrar som är de största konsumenterna av ekologiska livsmedel. En förklaring till detta kan vara att det är kvaliteten som är avgörande vid val av livsmedel, då småbarnsföräldrar kan tänkas vara särskilt måna om att maten ska vara giftfri och framställd med minsta möjliga miljöpåverkan och genom god djuromsorg. I dag är ekologiska livsmedel dyrare än produkter som framställts genom konventionella metoder. Anledningen till detta är att kostnader för ökad miljöhänsyn och ökad djuromsorg inkluderas i priset. Det mest ologiska i den prissättning som råder är att konventionellt framställda livsmedel som genom intensiva produktionsmetoder med höga miljökonsekvenser som följd inte står för de egna miljökostnaderna. Ett ytterligare problem vi står inför är: Vilka konsekvenser blir det för prissättningen av livsmedel när det totala jordbruket miljöanpassas? Allteftersom vi höjer miljökraven inom såväl den ekologiska som den konventionella produktionen ter sig det märkningssystem som i dag finns, när det gäller ekologiska produkter, mindre relevant eftersom de faktiska miljökonsekvenserna inte speglas i priset då det i dag enbart finns två alternativ; ekologiskt eller icke-ekologiskt. Handelsgödselskatt och bekämpningsmedelsskatt är styrmedel som syftar till att inkludera miljöeffekter i priset. Dessa system kan dock utvecklas till att bli ännu tydligare i att direkt slå mot miljöpåverkan. Men det finns även andra alternativ såsom exempelvis kostnaden av miljöeffekter vid transporter osv., som bör få genomslag i priset på den slutliga produkten.
Vänsterpartiet anser att regeringen bör se över förutsättningarna för att låta ytterligare miljöeffekter vid produktion och distribution inkluderas i priset av livsmedel, i syfte att minska priset på produkter som framställts med stor miljöhänsyn. Detta bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.
Handelsledet, dvs. aktörerna mellan tillverkningsled och konsument, är mycket centralt om marknaden för ekologiska produkter ska kunna fungera. Marknaden för ekologiska produkter har förbättrats avsevärt under de senaste åren; tillgången har förbättrats och priset har i viss mån kunnat sänkas. Trots detta finns i dag många flaskhalsar. Produktionen har genom politiska beslut kunnat stimuleras genom stöd, men konsumenternas efterfrågan är helt avgörande för om de ekologiska produkternas andel på marknaden ska kunna öka. För att stimulera efterfrågan bland konsumenter är det en mängd faktorer som är avgörande. Bland annat måste utbudet vara varierat och tillgängligt. Till viss del spelar även priset på produkten roll för att efterfrågan ska öka. För att priserna på livsmedel ska sjunka krävs att konkurrensen ökar i livsmedelssektorn. Flera aktörer måste få möjlighet att komma in och konkurrera med de befintliga strukturerna för att en förändring ska komma till. För detta krävs bland annat insatser i form av marknadsfrämjande åtgärder och informationsinsatser både generellt och till riktade grupper såsom till förädlingsföretag som vill satsa på ekologisk produktion. Vänsterpartiet anser att det i en strategi för att miljöanpassa det svenska jordbruket bör utredas vilka marknadsfrämjande åtgärder som behöver vidtas för att öka intresset för och efterfrågan av miljömärkta livsmedel. Detta bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.
|
Stockholm den 19 oktober 2002 |
|
|
Sven-Erik Sjöstrand (v) |
|
|
Owe Hellberg (v) |
Kjell-Erik Karlsson (v) |
|
Sten Lundström (v) |
Karin Svensson Smith (v) |
|
Karin Thorborg (v) |