Motion till riksdagen
2002/03:MJ251
av Catharina Bråkenhielm (s)

Återvinning av avfall


Förslag till riksdagsbeslut

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i motionen anförs om möjligheterna för kommunerna att återvinna avfall.

Motivering

Enligt de miljömål som riksdagen fastställt är materialåtervinning bättre än förbränning. Trots det finns det i förordning 2001:512 (förordning om deponering av avfall) en regel som tolkats på ett sådant sätt att den försvårar för många kommuner att fortsätta med sin miljövänliga avfallshantering.

Ett exempel på det är Orust kommun som sedan 1992 tillämpar ett avancerat insamlingssystem för återvinning av hushållsavfall. Systemet bygger på en så långt driven källsortering att inget avfall går till förbränning. Då kommunen byggt sin avfallshantering kring materialåtervinning och kompostering, måste små mängder brännbart avfall emellertid deponeras tillsammans med övrigt deponiavfall. Det är efter den 1 januari 2002 förbjudet, eftersom utsorterat brännbart avfall inte får deponeras enligt avfallsförordningen.

Länsstyrelsen i Västra Götalands län menar därför med stöd av avfallsförordningen att kommunen är skyldig att ha en utsorterad bränslefraktion.

Det är ett myndighetskrav som gör det svårare för kommunen att fullfölja det av riksdagen beslutade miljömålet. Det är dessutom en åtgärd som inte är realistisk då det i många regioner inte finns förbränningskapacitet.

Det är olyckligt att reglerna tolkas så rigoröst att miljömässigt nytänkande och lokalt anpassade lösningar förhindras. Tanken med kretslopp, som innebär att så mycket som möjligt ska återvinnas, bör inte motverkas. Jag anser därför att tolkningen av reglerna om förbränning av utsorterat brännbart avfall bör ses över så att kommunernas arbete med att återvinna avfall inte försvåras, utan istället kan utvecklas vidare i enlighet med målet om ett ekologiskt uthålligt samhälle.

Stockholm den 16 oktober 2002

Catharina Bråkenhielm (s)