Riksdagen avslår propositionens förslag avseende 15 kap. 7 a § miljöbalken.
Riksdagen avslår propositionens förslag till lag om upphävande av vissa lagar avseende retursystem med pant för dryckesförpackningar.
Riksdagen begär att regeringen återkommer till riksdagen med ett bättre underbyggt lagförslag om ansvaret för återanvändning och återvinning av förpackningar för konsumtionsfärdig dryck gjorda av plast och metall.
Riksdagen beslutar att föreskrifter enligt 15 kap. 7 § 3 miljöbalken i fråga om andra varor än förpackningar endast får meddelas om föreskrifterna föranleds av förändringar i EG-rätten.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om ett forskningsprogram som stöder utvecklingen mot hållbar produktion.
Kristdemokraterna stöder miljöpolitikens kretsloppsstrategi och propositionens grundläggande avsikter om avfallshantering i enlighet med avfallshierarkin. Det är också viktigt att producentansvaret för förpackningar och returpapper kvarstår. Ansvaret, som har förenats med betydande frivilliga åtaganden från producenternas sida, har en stor betydelse för utvecklingen mot att alltfler produkter kan återanvändas eller återvinnas.
Det är dock angeläget att undanröja de oklarheter som i praktiken finns gällande ansvarsfördelningen mellan materialbolagen och kommunerna. Inte minst därför behöver det råd för avfallsfrågor som ska inrättas under Naturvårdsverket ges en allsidig sammansättning med god representation för producenterna. Likaså är framtagandet av en nationell avfallsplan ett viktigt steg mot en mer sammanhållen avfallshantering som bör tas så snabbt som möjligt.
Kristdemokraterna vill också särskilt betona vikten av att goda förutsättningar skapas för hushållen att bidra till resurssnåla kretslopp. Boende i glesbygd och andra som har praktiska svårigheter att sopsortera, däribland äldre, måste ges förbättrade möjligheter att sortera avfallet. Inte minst gäller det om det nya delmålet om 35 procents återvinning av matavfall ska kunna uppnås.
I många fall är det dock svårt att ta ställning till de bedömningar regeringen gör i propositionen, eftersom det gång på gång hänvisas till förändringar som ska göras i förordningar efter det att de utretts av utredningar som återstår att tillsätta. Ett antal frågor behöver onekligen utredas vidare. Däribland frågan om skatt på avfall som förbränns, vilken rymmer svåra överväganden.
Propositionen präglas därutöver av en alltför långt gången rationaliseringsiver, där ansvaret också i principiella frågor avlastas riksdagen och läggs hos regering och myndigheter.
Det är högst otillfredsställande att en stor del av dryckesförpackningarna på den svenska marknaden idag inte ingår i retursystemet. Därför välkomnar Kristdemokraterna en utveckling av detta system till att inkludera också annat än inhemska aluminiumburkar och PET-flaskor, såsom propositionen skisserar. Dock framgår det tydligt av propositionen att formerna gällande ansvaret för framför allt importerade burkar och plastflaskor ännu inte utkristalliserats på ett sådant sätt att ens ett bemyndigande från riksdagen bör utgå till regeringen och myndigheter att meddela förordningar och föreskrifter. Innebörden hos och effekterna av dessa framtida föreskrifter är enligt Kristdemokraterna alltför oklara för att riksdagen i nuläget ska bemyndiga regeringen att besluta om ikraftträdande för de nu föreslagna förändringarna i miljöbalken.
Regeringen konstaterar att retursystemen behöver utredas närmare vad avser importörers och parallellimportörers situation och att utvecklingen av den privata importen noga ska följas och vid behov åtgärdas. Lagförslag bör enligt Kristdemokraterna läggas först när konsekvenserna har utretts ordentligt. Enligt föreliggande proposition ska dock föremålet för den nya lagstiftningen, hanteringen av importerade dryckesförpackningar, behandlas av en utredning som ännu inte är tillsatt.
Regeringen menar att det är för att tillgodose behovet av flexibilitet som det i propositionen föreslås att lagen om vissa dryckesförpackningar och lagen om återvinning av dryckesförpackningar av aluminium upphävs och att regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer bemyndigas att meddela bestämmelserna på förordningsnivå. Regeringen hävdar att det är angeläget att ”så snart som möjligt” genomföra en reform i linje med vad Producentansvarsutredningen föreslagit. Med ett bemyndigande sägs möjligheterna att snabbt få de nya bestämmelserna på plats underlättas.
Förvisso är det väsentligt att en förändring kommer till stånd så snart som möjligt, men propositionen utgör inte ett fullgott underlag för de föreslagna lagändringarna och för att riksdagens roll inte helt ska åsidosättas bör de nu föreslagna lagändringarna avslås. Regeringen bör få i uppdrag att återkomma till riksdagen med ett bättre underbyggt lagförslag om ansvaret för återanvändning och återvinning av förpackningar för konsumtionsfärdig dryck gjorda av plast och metall.
I propositionen föreslås att regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer ska kunna meddela föreskrifter om sammansättningen av också andra varor än förpackningar. Lagändringen föranleds av genomförandet av två EG-direktiv från januari 2003 gällande elektroniska produkter, men den öppnar upp för ett betydligt mer omfattande bruk av föreskrifter rörande produktsammansättning.
Kristdemokraterna instämmer i regeringens bedömning att det inte enbart är förpackningar som har betydelse för avfallets uppkomst och hantering och att det inte finns några principiella skäl att undanta andra varor från krav på sammansättningen. Det är dock viktigt att detta instrument används mycket restriktivt, annars kan det, som bland annat Nutek, Svenskt Näringsliv och Sveriges Verkstadsindustrier påpekat, innebära ett felaktigt ingrepp i företagens produktutveckling och ett hot mot industrins konkurrenskraft. Kristdemokraterna vill därför betona att denna typ av miljöanpassning ska ske på europeisk nivå.
Regeringen skriver att arbetet med miljöanpassning av varor på europeisk nivå har ”högst prioritet” men påpekar att det också är ”viktigt att gå vidare med utveckling av miljöanpassade varor och produkter även på nationell nivå”. Det är oklart vad som menas med att utvecklingen ska gå vidare på nationell nivå och det är oroväckande när det i propositionen anges: ”För närvarande har regeringen inga konkreta planer på att meddela andra föreskrifter om varors sammansättning, återanvändbarhet och återvinningsbarhet än vad som följer och kan komma att följa av EG-rättens krav.” Den oro näringslivet uttryckt för de nya föreskriftsmöjligheterna lindras knappast av formuleringar som ”för närvarande” och ”inga konkreta planer”.
Regeringens förslag att bemyndigandet ska begränsas till att gälla föreskrifter ”som behövs till följd av Sveriges medlemskap i Europeiska unionen” är alltför otydligt och lämnar för stort utrymme för särskilda nationella krav på produktsammansättning. Snarare än att svepande hänvisa till medlemskapet i EU bör i lagstiftningen finnas ett tydligt krav på att nya föreskrifter enbart ska föranledas av förändringar i EG-rätten.
Kristdemokraterna föreslår därför en omformulering av 15 kap. 7 § 3 andra stycket miljöbalken så att föreskrifter enligt första stycket, i fråga om andra varor än förpackningar, endast får meddelas om föreskrifterna föranleds av förändringar i EG-rätten.
Kristdemokraterna saknar i propositionen överväganden och förslag rörande forskningen kring avfall. Flera av de rapporter från Naturvårdsverket som finns med som bilagor till propositionen lyfter fram behovet av en utvecklad forskning. I rapporten ”På väg mot miljöanpassade produkter” påtalar Naturvårdsverket att mycket av forskningen och utvecklingen inom området miljöanpassade produkter saknat helhetsperspektiv. Den har till största delen rört enskilda styrmedel snarare än de system som berör olika aktörer, materialflöden och produkter. Naturvårdsverket anser att mer forskning med tvärvetenskaplig inriktning som stöder utvecklingen mot hållbar produktion och konsumtion är nödvändig. I rapporten föreslås att ett forskningsprogram som stöder utvecklingen mot hållbar produktion och konsumtion bör byggas upp och finansieras av Naturvårdsverket tillsammans med berörda forskningsfinansiärer. Forskningsprogrammet bör innehålla såväl naturvetenskapliga som samhällsvetenskapliga och humanvetenskapliga aspekter.
Kristdemokraterna anser att regeringen bör ta initiativ till ett forskningsprogram om hållbar produktion i linje med vad Naturvårdsverket föreslagit.
|
Stockholm den 3 juni 2003 |
|
|
Sven Gunnar Persson (kd) |
|
|
Björn von der Esch (kd) |
Johnny Gylling (kd) |
|
Göran Hägglund (kd) |
Dan Kihlström (kd) |
|
Mikael Oscarsson (kd) |
Lars Gustafsson (kd) |