Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om särskilda insatser för småskalig verksamhet såsom gårdsföretag o.d.
Parallellt med utvecklingen mot ökad koncentration kan man notera ett ökat intresse för lokal produktion nära konsumenterna, t ex bagerier och s k gårdsföretag, de senare ofta integrerade med primärproduktion.
Gårdar med småskalig produktion har ofta som viktigaste konkurrensmedel att de håller en jämn och hög kvalitet på sina produkter.
I riksdagens beslut (bet. 1989/90:JoU25) bedömdes dessutom den småskaliga livsmedelsförädlingen få en större och viktigare roll än tidigare.
För primärproducenter med småskaligt slakteri är det i dag för stora kostnader förenade med bl a levandedjursbesiktningen då nuvarande regelverk gör att det är billigare att sända iväg djur för slakt till ett storskaligt slakteri än att slakta på den egna gårdens godkända slakteri, vilket kan innebära att vitsen med det småskaliga försvinner när djuren måste slaktas på storskaliga anläggningar.
Många gånger är det så att den småskaliga gårdsverksamheten är ett gott komplement till en annan yrkesutövning som ger ägaren möjlighet att stanna kvar på den ort han eller hon är verksam, något som direkt ska uppmuntras för att kanske något bromsa upp den omflyttning av människor som pågår.
Nuvarande regelverk förefaller att snarare motarbeta småskalighet än att försöka lyfta fram den typen av småföretagande. Det torde vara möjligt utan att bryta mot några statsstödsregler att på något sätt stödja den småskaliga gårdsverksamheten då ett eventuellt ”stöd ” genom nedsättning av avgifter eller dylikt torde falla under det som på EU-språk kallas försumbart stöd.
|
Stockholm den 15 oktober 2002 |
|
|
Per-Olof Svensson (s) |
|
|
Åsa Lindestam (s) |
Raimo Pärssinen (s) |