Åtgärdsarbetet mot översvämningarna i Emån har genomförts i en första etapp med mycket gott resultat. Miljökonsekvensbeskrivningar inför en andra och avslutande etapp är nästan färdigställda. De har tvingats avbrytas genom att statliga kreditgarantier avbröts under innevarande budgetår. Att avbryta kreditgarantigivningen i nuvarande läge som omöjliggör att miljökonsekvensbeskrivningarna inte kan fullföljas är mycket olyckligt och kan förhindra fortsatt rationell jordbruksproduktion och riskera stora miljövärden. Jag föreslår att ekonomiska garantier från staten ges så att miljökonsekvensbeskrivningen kan färdigställas och åtgärderna mot översvämningarna i Emån fullföljas.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om fortsatt kreditgarantigivning och statsbidragsgivning till åtgärder mot översvämningar i Emån.
Riksdagen beslutade 1979 att åkermark utmed Emån skulle skyddas mot översvämningar. Vissa platåer invallades 1988 och 1989 efter att utredningarna var klara. Några platåer återstår dock, bl.a. Fliserydsplatån, den platå som har de största problemen och som ligger nedströms de invallade platåerna. Här pågår utredningarna fortfarande.
Riksdagens beslut var motiverat av att mycket stora arealer, ca 3 200 ha, odlingsmark ofta påverkades av översvämningar vid vårflöden i Emån. Översvämningskatastrofernas omfattning kunde inräknas ungefär vart tredje år innan åtgärdsarbetet startade.
Översvämningarna medför stora kostnader i berörda kommuner. I första hand drabbar det jordbrukarna hårt. Men det får också mer vidsträckta konsekvenser som minskade skatteintäkter p g a minskade inkomster i berörda lantbruksföretag och kostnader för att återställa förstörda vägar, broar, byggnader m m. Kommunala va-anläggningar får ökade kostnader. Reningsverk slås ut.
Det får också konsekvenser för sysselsättningen. I berörda kommuner behövs all sysselsättning, också den inom lantbruket. Det öppna landskapet behöver värnas, det öppna landskap som lantbruket skapar. Vid besvärliga översvämningar minskar möjligheten att behålla en levande landsbygd, dess sysselsättning och det öppna landskapet.
Översvämningar på åkermark leder till ett kraftigt ökat läckage av kväve och fosfor ut i Emån och till slut i Kalmarsund och Östersjön. Studier av SLU, Sveriges lantbruksuniversitet visar att vid översvämningar ökar det totala fosforläckaget med ca 900 procent och totalkväveläckaget med 35 procent jämfört med om det inte sker översvämning. Översvämningar motverkar alltså möjligheten att uppnå de miljömål som riksdagen tidigare har uttalat.
1996 gav länsstyrelsen tillstånd till de föreslagna åtgärderna i en andra etapp efter en mycket omfattande MKB-utredning som inte visade några negativa effekter på miljön. Beslutet överklagades av Naturvårdsverket och regeringen, som därefter återförvisade ärendet till länsstyrelsen för komplettering av MKB:n. Man ville se helheten, i en samlad MKB, längs med hela ån och vad som hände om man inget gjorde.
Under åren 1999–2001 var kostnaden för den av regeringen begärda MKB:n ca 3,6 milj.kr. Pengar som anvisades från det så kallade Emå-anslaget. I 2002 års budgetproposition anvisades inga ytterligare statsbidrag i form av kreditgarantier till åtgärder mot översvämningar av Emån. Riksdagsbeslutet som följde på regeringens förslag innebar att Jordbruksverket omedelbart avbröt allt ytterligare utredningsarbete som inte var direkt avtalsbundet.
Konsekvenserna av de plötsligt indragna statsgarantierna har inneburit att det i dag finns ett antal separata utredningar som inte värderats och sammanställts. Det insamlade utredningsmaterialet är heller inte tillgängligt för vare sig berörda näringsidkare, myndigheter eller allmänheten. Mot den bakgrunden har materialet ett mycket begränsat värde både som beslutsunderlag och som en mer allmän informationskälla om Emån. Detta är mycket olyckligt.
När riksdagen bestämde att Emån skulle vara ett riksintresse fastslog man att begreppet riksintresse var knutet till ett öppet jordbrukslandskap och att ett levande jordbruk var en förutsättning för att bevara riksintresset. Det är därför av synnerlig stor betydelse att i första hand MKB-utredningen blir färdigställd, men även att statsbidrag för att skydda åkermarken åter beviljas så att man kan se att förutsättningarna för ett levande jordbruk finns.
Den beräknade kostnaden för återstående delar av MKB:s färdigställande är ca 900.000 kr. De redan investerade pengarna i MKB-arbetet är ca 3,6 milj.kr för ett material som inte är tillgängligt för någon om inte återstående delar färdigställs. Det torde vara uppenbart för var och en att ett avbrytande av projektet i detta sena skede utan att fullfölja, det är ur alla synpunkter olyckligt. Det innebär bl.a. att 3,6 miljoner bokstavligen är kastade i ån. De bör omgående upp på land så att miljön runt Emåprojektet klarläggs och åtgärderna kan fortsätta med beaktande av de stora miljövärden som finns i området.
Statliga kreditgarantier bör ges så att miljökonsekvensbeskrivningarna kan fullföljas som planerat.
|
Stockholm den 14 oktober 2002 |
|
|
Agne Hansson (c) |