Motion till riksdagen
2002/03:MJ219
av Maria Larsson (kd)

Avsättning av skogsareal till skyddsvärt område eller nyckelbiotop


Förslag till riksdagsbeslut

  1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att en översyn görs över rödlistade arter.

  2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om markägares möjlighet till second opinion av nyckelbiotopsinventering på myndighetens bekostnad.

  3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att ge markägaren rätt till juridisk hjälp under samrådsförfarandet.

  4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att ett årligt markarrende erbjuds när areal ges biotopskydd.

Motivering

Nyckelbiotopsinventeringar pågår just nu runt om i landet i syfte att utöka avsättningarna för skyddsvärda områden och för naturreservat. Regeringens målsättning är att ytterligare 900 000 ha skyddsvärd skogsmark skall undantas från skogsproduktion till år 2010. Av detta uppskattas statens ansvar till 400 000 ha, resten skall utgöras av frivilliga avsättningar.

En rad problem har uppstått i samband med detta beslut och spelreglerna har visat sig vara till nackdel för den enskilde markägaren. Äganderätten har i Sverige tämligen svag ställning.

Tidigare inventeringar har lett till uppgiften att cirka 1–2 % av skogsarealen skulle innehålla rödlistade (hotade) arter. Senare undersökningar har visat att cirka 10 % av arealen skulle innehålla sådana arter. Det leder till ett ifrågasättande om listan om hotade arter är relevant. En ny översyn bör göras då artlistan har stor betydelse för inventeringsresultatet och vissa arter kan ha blivit mer frekventa än tidigare medan andra blivit rarare.

Kommunikationen mellan ansvarig myndighet och markägaren har i många fall fungerat dåligt. Markägaren har ofta inte haft kännedom om att inventering gjorts utan har helt sonika fått ett brev med inventeringsresultat och vad det betyder i form av inskränkning i pågående markanvändning. Inventeringen bör ske tillsammans med markägaren, som ofta vet var de unika miljöerna finns och som ofta också är beredd att avsätta just den typen av miljöer på frivillig basis.

Ett stort inslag av konsultarbete har gett väldigt olika inventeringsresultat på olika arealer. Den enskilde inventerarens inställning har uppenbarligen stor betydelse. Om markägaren vill ha ytterligare prövning, måste han själv ta initiativ till detta samt stå för kostnaden. Det finns exempel där markägare fått beskedet att 90 % av den avverkningsbara skogen blivit klassad som skyddsvärd. I andra fall slås fastigheter sönder och brukandet försvåras markant. Det rimliga är att markägaren bereds möjlighet till ”second opinion” på myndighetens bekostnad.

Det samrådsförfarande som sedan vidtar ska resultera i att avtal sluts. Samrådsförfarandet är att likna vid förhandling. Att förhandla som enskild markägare gentemot myndighet är ingen enkel uppgift. Risken är uppenbar att markägaren på grund av ringa förhandlingserfarenhet och otillräcklig kunskap blir förlorare. Under samrådsförfarandet bör ägaren ha rätt till juridisk hjälp. När avtalet är slutet är det omöjligt för markägaren att längre bruka arealen.

2010 ska alla avtal vara tecknade och färdiga. Resursbristen gör att många avtal inte kommer att kunna lösas in de närmaste åren. Risken är uppenbar att förbuskning sker och att skyddsvärdet i en del fall försvinner. Det är viktigt att inte en död hand läggs över skogsareal som klassats som skyddsvärd i brist på resurser. Därför bör den skyddsvärda arealen kunna brukas som vanligt tills inköp sker eller arrendekontrakt tecknas.

Ett område som ges biotopskydd innebär ett intrång på fastigheten. Det påverkar inte bara den direkta avkastningen utan också den mer långsiktiga vid en eventuell försäljning. Det rimliga är att ett årligt arrende utgår till markägaren såvida inte inköp sker för avsättning till naturreservat.

Stockholm den 15 oktober 2002

Maria Larsson (kd)