Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om resurstilldelningen för tillsynsverksamheten enligt miljöbalken.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att träffsäkerhetsanalys bör göras i åtalsärenden enligt miljöbalken.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om miljösanktionsavgifter.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om en översyn av miljöbalken med hänsyn tagen till små företags situation.
Innan miljöbalken trädde i kraft hade Sverige en mängd lagar inom miljöområdet. Översikten var dålig och nya lagar hade successivt komplicerat bilden. Den politiska enigheten och behovet av att göra något var stort. De gamla lagarna skrevs om i kapitelform och hamnade under ett gemensamt tak: miljöbalken. En del nytt tillkom, exempelvis att företag har ett direkt miljöansvar. Sveriges internationella förpliktelser på miljöområdet fördes in i balken och Sverige fick en av världens modernaste miljölagar.
En omfattande förändring i lagstiftningen leder naturligtvis till initiala problem. Miljöbalkskommittén tillsattes för att utifrån utvärdera lagstiftningen och föreslå ändringar i miljöbalken.
Länsstyrelserna och kommunerna fungerar som tillsynsmyndighet för bl a miljöbalken. Dessvärre har man på länsstyrelserna och i kommunerna svårt att hinna med denna uppgift. Det tillskott av resurser för prövning och tillsyn som tillfördes länsstyrelserna stod inte i rimlig proportion till de nya uppgifter som balken medförde. Länsstyrelsen i Jönköping beräknar exempelvis att tillsynsarbetet kräver 5 800 arbetstimmar för att fungera bra. Tillgänglig resurs är 1 081 timmar. Det betyder att högst 30 % av inkomna ärenden blir föremål för genomgång och tillsyn. För alla de små företag som ibland haft konsultkostnader på 50 000 för att ta fram sin miljörapport känns det som ett hån. Kommunerna tillfördes inga resurser alls trots att nio av tio miljöchefer angav ett utökat tillsynsbehov. Det är självklart nödvändigt för miljöbalkens legitimitet att tillsynsverksamheten bedrivs aktivt och effektivt. De ekonomiska förutsättningarna för detta saknas idag.
Då länsstyrelsernas resurser är begränsade prioriteras åtalsärenden framför tillsynsärenden. Miljöbalken kräver att samtliga anmälningar om misstanke om brott drivs vidare. Tidigare gjordes en träffsäkerhetsanalys vid åtalsärenden, och om utsikterna för fällande dom betecknades som små drevs det ej vidare. Detta tar mycket personella resurser i anspråk och inkräktar på det ordinarie tillsynsarbetet. Miljöbalken bör ändras så att träffsäkerhetsanalys fortsatt får fälla avgörandet om åtal ska väckas eller ej.
Ett nytt miljödirektiv från EU innebär dessutom att flertalet nu gällande miljötillstånd för industrin måste omprövas till 2007. Det kommer att beröra cirka 700 företag och kräva mycket arbete hos miljömyndigheter och företag. EU-direktivet innebär att olika tillstånd för industriell verksamhet ska samordnas så att det blir en samlad miljöprövning av utsläppen till luft, mark och vatten. Direktivet stämmer väl överens med miljöbalken, men även gamla tillstånd för befintliga anläggningar måste omprövas. Detta kommer att kräva ytterligare resurser hos både prövnings- och tillsynsmyndigheter.
Under den gamla miljöskyddslagen fanns en miljöskadeavgift. Den användes nästan aldrig och hade ingen avskräckande effekt. I syfte att komma åt en allmän lagolydnad valde man att vid miljöbalkens införande också införa miljösanktionsavgifter för en mängd ”standardöverträdelser”. Det spelar ingen roll om företagaren haft uppsåt eller visat oaktsamhet. Ansvaret för överträdelsen är strikt. Något miljöhot eller skada behöver inte ha uppstått. Det innebär att den som missar att lämna in miljörapporten i tid eller den som börjar gräva utan tillstånd får betala en sanktionsavgift. Exempel på tillämpning av sanktionsavgifter:
En lantbrukare från Värmland drabbades av att ladugården brann ned. När han skulle bygga upp anläggningen igen kom han in för sent med en av sina ansökningshandlingar. Han fick då en miljösanktionsavgift på 150 000 kronor.
En småföretagare i Gävle flyttade sin verksamhet tvärs över gatan till nya och mer miljöanpassade lokaler. Han glömde anmäla adressändringen till miljönämnden i kommunen och nämnden beslutade om en sanktionsavgift på 25 000 kronor. Någon miljöfara förelåg inte då han fortsatt befann sig på samma industriområde.
En företagare i Tranås hade tillstånd att mellanlagra farligt avfall, kromslam, på företagets mark. Vid ett tillfälle ställde han tunnorna med slam vid en annan av sina fastigheter. Eftersom han saknade tillstånd att mellanlagra just där beslutade länsstyrelsen om en miljösanktionsavgift på 150 000 kronor för otillåten B-verksamhet. Länsstyrelsen konstaterade att det var god ordning i lagret och ingen miljöfara förelåg.
För att en miljölag ska få acceptans och efterlevelse måste den upplevas som viktig och reglerna som relevanta för att uppnå största möjliga miljönytta. Sanktionsåtgärderna måste också stå i proportion till det inträffade. Mycket indikerar att regelverket är alltför trubbigt för att bli ett fungerande instrument. Exempelvis borde miljösanktionsavgiften ta hänsyn till graden av miljöfara, uppsåt samt företagets storlek.
Miljöbalken är en mycket omfattande lagstiftning. I vissa delar är den dåligt anpassad till de små företagen. De förändringar som nyligen föreslagits av Miljöbalkskommittén kan inte anses tillfyllest för att tillgodose de brister som ovan beskrivits. Miljöbalkskommittén bör göra en ny översyn av lagen med hänsynstagande till små företags situation.
|
Stockholm den 15 oktober 2002 |
|
|
Maria Larsson (kd) |