Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att se över möjligheten att höja skrotningspremien på bilar.
Mer än 450 000 skrotbilar står övergivna i den svenska naturen. De utgör en miljöfara. Varje enskild bil innehåller en rad ämnen som är en direkt fara för miljön. En vanlig personbil som lämnats i skogen innehåller t.ex. bly, olja, drivmedel, svavelsyra, kvicksilver. Om man roar sig med att räkna ut hur många ton farliga ämnen som finns i naturen så blir man rädd. Några räkneexempel visar att det är ca:
3 500 ton bly
312 000 ton metaller
480 kg kvicksilver
720 kubikmeter svavelsyra.
Varför lämnas så många skrotbilar i skogen?
Förklaringen är nog så enkel som att skrotningspremien är för låg. De priser som gäller fr.o.m 1 juli 2001 är följande:
700 kronor för skrotbilar som omfattas av förordningen (1997:788) om producentansvar för bilar (dvs. satta på marknaden genom en producent; yrkesmässig tillverkning eller import, även s.k. direktimport, efter 1 januari 1988).
700 kronor för bilar som inte omfattas av producentansvarsförordningen men vid skrotningstillfället är högst 7 år gamla.
1 200 kronor om bilen vid skrotningstillfället är mer än 7 år men högst 16 år gammal.
1 700 kronor om bilen är mer än 16 år gammal.
Dessa priser kan tyckas vara ganska höga, men när man lämnar in en skrotbil till en demonteringsfirma så får man betala en avgift. Den avgiften avskräcker många eftersom den närapå äter upp den ersättning som man får per skrotbil.
Genom att erbjuda avsevärt högre skrotningspremie på våra gamla bilar så ökar motivationen dels att lämna in sin bil till skrotning i stället för att lämna den ute i naturen, dels att inte köra omkring med sin gamla uttjänta bil alltför länge.
Irland är ett lysande exempel på att det fungerar med hög skrotningspremie. Irländska staten hade under mitten av 1990-talet en drive där de erbjöd bilägarna en hög skrotningspremie på ca 10 000 kronor. Detta ledde till att de flesta irländare bytte ut sina gamla bilar till miljövänligare. Idag ser man knappt någon bil som är äldre än 90 års modell i Irland (på deras nummerskyltar kan man läsa vilken årsmodell det är).
Sveriges regering måste se över möjligheterna att öka skrotningspremien till en nivå som innebär att medborgarna i vårt land lämnar sina gamla bilar till en bilskrot i stället för att lämna dem att skräpa ner samt förorena vår känsliga och vackra natur.
|
Stockholm den 11 oktober 2002 |
|
|
Birgitta Sellén (c) |
Sofia Larsen (c) |