Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om lika konkurrensvillkor för det svenska jordbruket.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om delning av stödområde 4.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om utbetalningar av EU-stöd.
Jordbruket i Dalarna har en stor potential att utvecklas som producent av såväl livsmedel som upplevelser. Få län har ett så varierat jordbrukslandskap som vårt. Produktionen är ofta sinnebilden av vad som brukar kallas för den svenska modellen för livsmedelsproduktion. Nu gäller det att vi tillsammans, företagare och politiker, ytterligare utvecklar denna resurs.
Jordbruket är ett avgörande led i en produktionskedja som sysselsätter betydligt fler människor än näringen själv. Den är basen för en omfattande verksamhet i andra näringar, främst i livsmedelsindustrin, men även hos underleverantörer i olika led. Jordbrukets direkta och indirekta sysselsättningseffekter i Dalarna uppgår till 7 procent av all sysselsättning i länet. För vissa kommuner är siffran så hög som 15 procent. Den största delen av dessa arbetstillfällen finns utanför de större tätorterna. Det är alltså knappast någon underdrift att påstå att jordbruket är motorn i utvecklingen av Dalarnas landsbygd. Ett framgångsrikt och expansivt jordbruk skapar en attraktiv och framgångsrik landsbygd.
Jordbruket är grunden för det öppna landskapet, den biologiska mångfalden och de kulturhistoriska värdena. EU:s miljö- och landsbygdsprogram har stor betydelse för odlingslandskapet i Dalarna och för att de biologiska värdena ska kunna tillvaratas. Det krävs dock att miljöersättningarna görs än mer tillgängliga för länets jordbrukare. Regelsystemet kring dessa ersättningar måste göras så enkelt som möjligt. Det är ett politiskt ansvar.
För att klara de många uppgifter som jordbruket har i samhället finns det egentligen en grundläggande fråga att lösa. Det krävs en generellt ökad lönsamhet i produktionen. Här kan mycket göras på såväl gårdsnivå som i förädlingsledet. Grunden för ett lönsamt företagande ligger givetvis hos företagaren själv. Samtidigt måste politiken utformas så att den inte hindrar utan stöttar den enskilda företagaren.
Det är bara att konstatera att regeringen inte insett betydelsen av ett konkurrenskraftigt svenskt jordbruk. Det har varit mycket tal om jordbruket som framtidsnäring, men lite handling. Nu är det dags att handla. Svenskt jordbruk behöver lika konkurrensvillkor med jordbruket i övriga EU-länder. Det gäller bland annat jordbrukets produktionsskatter, till exempel på diesel.
I samband med EU-inträdet hamnade olika delar av Dalarna i olika stödområden. Det kan i viss mån vara motiverat då odlingsbetingelserna skiljer sig åt i olika delar av landet. För de delar av Dalarna som hamnade i stödområde 4 har dock indelningen varit olycklig. Stödområde 4 är i dess nuvarande form heterogent. I området har t ex södra Dalarna sämre förutsättningar för jordbruk än andra delar av stödområdet. Detta aktualiserar frågan om det inte är dags att dela stödområde 4. Den analys av det regionala stödet till jordbruket som gjorts av Jordbruksverket visar att antalet mjölkkor i de områden av södra Dalarna som inte är slättbygd har minskat betydligt snabbare än riksgenomsnittet. Detta är inte acceptabelt. Regeringen bör följaktligen dela stödområde 4 så att förutsättningar kan skapas för en livskraftig mjölkproduktion i de delar av södra Dalarna som inte är slättbygd. Detta bör ges regeringen tillkänna.
Sedan EU-medlemskapet erhåller jordbruket en del av sina intäkter i form av EU-stöd. Stödet är av stor betydelse för de enskilda lantbrukarna. Med dagens system görs en samlad utbetalning av EU-stödet i slutet av året. Denna enda utbetalning gör att jordbrukarens inkomster koncentreras till vissa delar av året. För många kan det innebära att man måste låna till driften under vår och sommar. Detta är olyckligt. Därför bör regeringen överväga att förändra systemet så att utbetalningar av EU-stöd kan göras vid flera tillfällen under året. Detta bör ges regeringen tillkänna.
|
Stockholm den 3 oktober 2002 |
|
|
Kenneth Johansson (c) |