Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att det inte bör införas ett ensidigt svenskt torskfiskestopp.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att utbytet av torsk med de berörda länderna upphör.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att antalet båtar från tredje land som tillåts fiska på svenskt vatten kraftigt bör reduceras.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om förbättrad övervakning av fisket i de aktuella områdena.
Ett ensidigt svenskt torskfiskestopp kommer att bli ett ”slag i luften” och förmodligen inte minska uttaget av torsk. Inget talar för att det utrymme som frigörs vid ett svenskt fiskestopp kommer att sparas till nästa år. Om Sverige inte fiskar upp sin kvot kommer denna att fiskas upp av andra nationers fiskare.
Om ett ensidigt svenskt torskfiskestopp kommer att gälla under flera år finns det dessutom fog att anta att detta även kommer att gå ut över framtida svenska kvoter. Förutom fiskarna och våra kustsamhällen kommer verksamheten kring fisket att drabbas. Det finns anledning att befara att verksamheter kring fisket som åkare, drivmedels- och fiskeredskapsförsäljning och inte minst fiskeindustrin kommer att drabbas av obotliga skador.
Genom ett ensidigt svenskt torskfiskestopp finns det anledning att befara att Sverige förlorar sin roll som pådrivare för ett skonsammare fiske i Östersjön då det gäller högre minimimått, större maskor, längre fiskestopp och fredning av vissa lekområden. Den svenska fiskeflottan som kontrolleras förhållandevis noga ersätts av flottor från länder som inte alls bedriver samma övervakning.
I torskfisket i södra Östersjön har konkurrensen om fiskeplatserna de allra senaste åren trappats upp till en – i varje fall för de svenska fiskarna – närmast ohanterlig nivå. Fiskare från Ryssland och de baltiska länderna fiskar i stort antal med garn på de traditionella svenska fiskeplatserna. Man har ett helt annat mönster i sitt fiske än t.ex. fiskare från Sverige och Danmark och bedriver fisket på ett sätt som gör att fiskeplatserna blockeras.
Utmärkningsbestämmelserna – det finns internationellt fastställda sådana som alla fiskare är skyldiga att följa – efterlevs i många fall mycket dåligt. Garnen får stå ute mycket länge och vittjas sällan med följd att stora mängder fisk dör och slängs tillbaka i havet – ett oacceptabelt slöseri med en knapp resurs.
Utbytet av torsk mellan tredje land och EU är numera ganska litet, men avtalen har en sådan konstruktion att man har rätt att fiska en del av den egna kvoten i motpartens fiskevatten, i detta fall koncentrerat till de traditionella svenska fiskeplatserna i södra Östersjön. I kommande förhandlingar med de berörda länderna bör utbytet av torsk med de berörda länderna upphöra.
Det är ett känt och bekräftat faktum, att fiskare från vissa länder med tillträde till EU:s fiskevatten i Östersjön genom s.k. accesskvoter och ett begränsat antal fartyg fiskar mycket större kvantiteter än de tillåtna. Ett så stort antal båtar blockerar fiskeplatserna och omöjliggör för svenska fiskebåtar att fiska med garn eller trål i detta område. Rimligen borde inte fler båtar från tredje land få fiska på svenskt EU-vatten än motsvarande svenska båtar som har möjlighet att fiska på deras vatten.
Det är också ett känt och numera också av experterna på området bekräftat faktum, att den totala torskkvoten i Östersjön av vissa länder överfiskas med flerdubbla kvantiteter varje år. Kontrollen till havs har hittills varit otillfredsställande. Delvis beror detta på att anmälningar av fartygens in- och utträde ur zonen går sådana omvägar att rapporterna når fram till Kustbevakningen först i efterhand. Det har därför varit näst intill omöjligt att kontrollera hur stora kvantiteter som fiskas. Från Sveriges och EU:s sida måste man nu ännu hårdare kräva att de redan uppställda reglerna följs och att systemet med anmälan av in- och utpassering ändras, så att kontroller kan genomföras. Detta sker enklast genom upprättandet av s.k. checkpoints där passagen sker genom anmälan i förväg.
Det måste också ställas hårdare krav på den övervakande myndigheten. Jag är medveten om att Kustbevakningens resurser är begränsade, men nuvarande situation är inte acceptabel. Det är inte ovanligt att svenska torskfiskare tvingas köra upp till åtta till tio timmar från svensk hamn för att finna att fiskeplatsen är ockuperad av balter och ryssar. Genom att först sätta garnen och strax därefter gå i land för att lossa hindras andra fiskare i sitt arbete. Garnen kan därvid stå flera dygn utan att de vittjas med de olägenheter detta innebär dels för fiskets bedrivande, dels för vården av torskbestånden.
|
Stockholm den 4 oktober 2002 |
|
|
Jeppe Johnsson (m) |