Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om vikten av att öka andelen kvinnor i privata bolagsstyrelser.
Sverige betraktas i mångt och mycket som en föregångare i jämställdhetsarbetet. Det är riktigt att kvinnorna fått större möjligheter till egenförsörjning och därför inte längre behöver vara i beroendeställning till männen. Satsningar på vård, skola och omsorg är också att betrakta som viktiga sett ur ett jämställdhetsperspektiv, för vi vet att om inte samhället kan ställa upp så är det kvinnorna som ser det som sin plikt att ”återgå till spisen”.
I de politiska församlingarna har vi kommit en bra bit på väg när det gäller jämställdhet. På de socialdemokratiska valsedlarna till kommuner, landsting och riksdag är en jämställd varvning på listorna en självklarhet. I kommuner och landsting drivs också jämställdhetsarbetet och i stort beaktas jämställdhetslagens intentioner.
Det finns dock ett område där jämställdheten lyser med sin frånvaro och det är i de privata bolagsstyrelserna där den kvinnliga representationen är mycket, mycket låg. Nu under hösten har det kommit en ny beräkning där detta visats än en gång. I börsbolagsstyrelserna är det fortfarande bara 6,2 procent kvinnor. Män är också de som fortfarande leder arbetet och fungerar som chefer i större utsträckning än kvinnor. Jämställdhetsarbetet går alltså betydligt långsammare i det privata näringslivet än i det offentliga. Det är också anmärkningsvärt utifrån den synpunkten att det privata näringslivet tycks avstå från den kompetens som dagens kvinnor har i vårt land. Den viktigaste orsaken till att kvinnor har så svårt att nå chefspositioner är mäns föreställning om kvinnor och chefskap, och den brist på kunskap om detta som ledande representanter för näringslivet visar.
För att få en balanserad utveckling som tar tillvara både mäns och kvinnors resurser och värderingar är det nödvändigt att båda könen finns representerade på alla beslutsnivåer i samhället. En jämn könsfördelning är såväl en demokrati- och maktfråga som en resurs- och kvalitetsfråga av hög dignitet.
Vi är väl medvetna om att det finns svårigheter att påverka de privata bolagsstyrelserna att bedriva en godtagbar jämställdhet. Lagstiftningsvägen kan man skapa förutsättningar för att kvinnor ska kunna utveckla yrkesliv med barn och familj. Men därutöver krävs en ordentligt attitydpåverkan i samhället på olika sätt. Det klarar inte samhället utan medverkan på ett nationellt plan.
|
Stockholm den 16 oktober 2002 |
|
|
Sylvia Lindgren (s) |
Agneta Gille (s) |