Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om en snabb utredning angående finansieringen av resegarantier och de små företagarnas ekonomi.
En ny och förstärkt resegaranti infördes 2002. En välkommen förbättring av villkoren för resekonsumenterna kom därmed till stånd. Systemet med resegarantier kan ändå inte betraktas som helt tillfredsställande i relation till de små researrangörernas ekonomiska situation.
Den nuvarande finansieringen av resegarantier bygger på en enorm ansamling av pengar deponerade på bank av resebranschens företag. Detta system är väl anpassat till konsumenternas, de stora arrangörernas och bankernas villkor, men lägger omotiverat tunga bördor på småföretagarna. De små företagen måste betala provision för olika banktjänster: de belopp de krävs på är relativt sett mycket högre än de avgifter som de stora företagen behöver betala.
Småföretagare tvingas ofta ta banklån för att finansiera säkerheten för bankernas åtaganden, eftersom sådana arrangörer saknar tillräckligt med förskottsinbetalda kundmedel. Lånen tas i flera fall upp till oförmånliga villkor mot säkerhet i form av personlig borgen eller inteckning i fast egendom och detta innebär stora risker för de små företagarna. I förhållande till företagens omsättning blir de kostnader för avgifter, inteckningar och borgensförbindelser som är nödvändiga för småföretagare mångdubbelt större än de belopp stora researrangörer betalar för garantin. Detta snedvrider konkurrensen, försvårar nyetableringar och får negativa konsekvenser också för konsumenterna genom högre priser och sämre utbud av tjänster.
Regeringen har uppenbarligen inte beaktat systemets allvarliga svagheter i den nu aktuella lagstiftningen, trots att de små researrangörernas företrädare upprepade gånger tagit upp frågan i skrift och via uppvaktningar.
Ett alternativt system för ställande av resegarantier måste snabbt utredas. De små reseföretagens intressen och konsumenternas behov av skydd kan samtidigt förbättras utan att någon grupp tvingas till att ta på sig orimliga risker.
En särskild fondlösning förekommer i flera nationella resegarantisystem. Resegarantiutredningen gjorde vissa överväganden i detta sammanhang, men propositionen utelämnade hela diskussionen om de mindre arrangörernas situation. En ny och snabb utredning bör också ta med i analysen alla aspekter förbundna med en EU-harmonisering av garantier för resenärer. Detta bör ges regeringen till känna.
|
Stockholm den 23 oktober 2002 |
|
|
Ana Maria Narti (fp) |
|
|
Elizabeth Nyström (m) |
Dan Kihlström (kd) |
|
Viviann Gerdin (c) |
Ingegerd Saarinen (mp) |