Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att snarast utreda det rättsliga föräldraskapet gällande barn som har fler än två föräldrar och hur barns juridiska rättigheter till sina föräldrar utöver de biologiska vårdnadshavarna skall tillgodoses.
Många barn lever i dag i andra familjer än i en traditionell, heteronormativ så kallad kärnfamilj. Många barn lever i styvfamiljer, dvs. med en biologisk förälder och en social förälder, en så kallad styvförälder. Under det senaste året har den rättsliga situationen för barn i homosexuella familjer uppmärksammats, exempelvis handlar det om barn som växer upp med två vuxna av samma kön varav den ena är barnets biologiska och den andra barnets sociala förälder. Gemensamt för dessa barn är att de kan ha en eller flera föräldrar, i olika konstellationer, med en stark social gemenskap där en eller flera vuxna inte är deras rättsliga föräldrar, dvs. deras vårdnadshavare. Dessa barn lever i familjer som lagstiftaren inte hade för ögonen när familjerätten tillkom.
Vilka juridiska rättigheter har ett barn till sina sociala föräldrar när den biologiska föräldern dör eller när föräldrarna separerat? Det föreligger ett stort behov av att utifrån barnets bästa lösa det rättsliga föräldraskapet så att barnets juridiska rättigheter i praktiken beaktas. Så är inte fallet i dag för de barn som tillkommer och växer upp med fler än sina biologiska föräldrar.
Enligt gällande ordning är det endast möjligt för ett barn att ha en eller två vårdnadshavare. För att två personer ska kunna vara vårdnadshavare måste de vara av olika kön. Visserligen beslutade riksdagen den 5 juni, i enlighet med lagutskottets betänkande Partnerskap och adoption (2001/02:LU27), att det i fortsättningen ska vara möjligt för ett samkönat par att gemensamt ha vårdnaden om ett barn, men regeringen har ännu inte beslutat när lagen ska börja gälla. I samma betänkande beaktade inte lagutskottet det som problematiseras i denna motion. Den nuvarande ordningen begränsar möjligheten till andra familjeformer än den heterosexuella kärnfamiljen och lämnar, i de fall andra familjeformer praktiseras, barnet och vissa av de faktiska vårdnadshavarna utan rättigheter och skyldigheter. Med en förändrad lagstiftning som utgår från ett barnperspektiv skulle det barn som tillkommer i konstellationen ett lesbiskt par och en man alternativt ett bögpar bättre få sitt behov av sina vårdnadshavare respektive sociala föräldrar tillgodosett.
Moderskapspresumtionen som föreslås i utredningen Barn i homosexuella familjer (SOU 2001:10), vilken vi förespråkar då enbart ett lesbiskt par berörs, ställer papporna utanför. Utifrån barnets bästa och barnets rätt till de föräldrar som vårdar barnet kan det vara till barnets fördel att även det sociala föräldraskapet erkänns. Det kan t.ex. handla om att två lesbiska kvinnor som ingått partnerskap får barn tillsammans med en man. I dag är det inte möjligt för den sociala mamman att vara vårdnadshavare.
Barn har inte något juridiskt skydd eller några juridiska rättigheter till den person som inte är biologisk förälder trots att barnet växer upp tillsammans med den föräldern. Detta ställer krav på en helt ny familjerättslagstiftning då regeringen noga bör beakta de förändringar som krävs bl.a. gällande barns arvsrätt för sina sociala föräldrar.
Vänsterpartiet ser det akuta behovet av en lagändring och vill att det rättsliga föräldraskapet gällande barn som har fler än två föräldrar utreds snarast, samt att regeringen skyndsamt återkommer till riksdagen med förslag på lagändring. Detta bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.
|
Stockholm den 17 oktober 2002 |
|
|
Tasso Stafilidis (v) |
|
|
Mats Einarsson (v) |
Siv Holma (v) |
|
Peter Pedersen (v) |
Per Rosengren (v) |
|
Rossana Valeria D (v) |
Alice Åström (v) |