Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om insemination.
Endast gifta kvinnor får låta sig insemineras vid svenska sjukhus. Däremot har många andra kvinnor en stark längtan efter barn. Lesbiska kvinnor som lever i en relation med en annan kvinna har inte den möjligheten. I stället har det vuxit fram andra sätt för dessa att skaffa barn. Ett sätt är att låta en manlig vän stå som spermadonator. Sedan kan man relativt lätt skaffa en enkel utrustning för att själv tekniskt befrukta ett ägg och skapa ett barn. Ett annat sätt som är vanligt är att kvinnan åker utomlands till ett land, t.ex. Danmark, där det är tillåtet för lesbiska att insemineras på sjukhus.
Det finns dock en del problem med de metoder som vi som lagstiftare måste förhålla oss till, framför allt om man delar uppfattningen om att lagen skall ha barnets bästa för ögonen. Vid ”privat” insemination finns det ingen medicinsk kontroll av sperman. Onödiga risker att smitta både moder och barn med hiv/aids eller andra sexuellt överförbara sjukdomar växer med denna teknik. Det undviker man vid sjukhusinsemination.
Vid insemination i Danmark gäller andra regler än i Sverige. Ett barn som kommit till genom konstgjord befruktning i Sverige har rätt till sin genetiska identitet vid 18 års ålder, d v s har rätt att ta reda på vem som är ens biologiska pappa. Det kan vara mycket viktigt för en människa att få reda på sitt ursprung för att själv skapa sig en identitet. Den rätten finns inte i Danmark och därför skulle denna regelförändring påföra barnen fler rättigheter. Det är redan ett faktum att dessa barn blir till.
Att tillåta bl.a. lesbiska kvinnor att insemineras på svenska sjukhus tillför barn fler rättigheter än i dag. Insemination sker oavsett om vi möjliggör detta eller ej. Dagens situation är inte förenlig med principen om barnets bästa.
Elanders Gotab, Stockholm 2002
|
Stockholm den 23 oktober 2002 |
|
|
Lars Lindblad (m) |
Tobias Billström (m) |