Riksdagen begär att regeringen återtar uppsägningen av den europeiska konventionen om adoption av barn.
Riksdagen beslutar att upphäva beslutet att registrerade partner skall ges möjlighet att prövas som adoptionsföräldrar.
Riksdagen beslutar att upphäva all följdlagstiftning till beslutet att registrerade partner skall ges möjlighet att prövas som adoptivföräldrar.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om en heltäckande översyn av adoptionslagstiftningen.
Frågan om barn med homosexuella föräldrar har aktualiserats politiskt under senare år. Kristdemokraterna har välkomnat en seriös genomlysning av frågan. Vi beklagar därför att den utredning som föregått riksdagens beslut, Barn i homosexuella familjer (SOU 2001:10), inte på ett mer förutsättningslöst sätt behandlat frågan, framför allt med hänsyn till barnexpertisens utlåtanden. Vi är starkt kritiska till att barnperspektivet inte varit vägledande för kommitténs arbete. Hanteringen gör att riksdagens beslut inte kan anses vila på tillräckligt god grund. I det följande redogörs för bakgrunden till Kristdemokraternas ställningstaganden.
När den kristdemokratiska ideologin talar om alla människors okränkbara och lika värde inkluderar principen per definition alla människor. Det innebär att varje människa, oavsett social status, hudfärg, kön, etnicitet eller sexuell identitet, är unik och värdefull. De värderingar som utgår från den kristna människosynen har kommit att genomsyra inte bara allmänmoral och vardagsetik, utan även lagstiftningen och synen på mänskliga rättigheter. Detta är den människosyn som utgör grunden och inspirationskällan för all kristdemokratisk politik. Utifrån vår syn på människovärdet har vi bland annat välkomnat lagen om förbud mot diskriminering i arbetslivet på grund av sexuell läggning. Vår motivering löd att respekten för alla människors personliga integritet är en förutsättning för ett civiliserat och demokratiskt samhälle.
Samtidigt har de politiska partierna ett begränsat kompetensområde. Vi anser inte att det offentliga ska lägga sig i vuxna människors val av sexual- eller kärleksliv. Detta resonemang tydliggjordes även i Kristdemokraternas ställningstagande kring lagen om registrerat partnerskap (1994:1117). Vi ansåg inte heller i den debatten att det var statens uppgift att ha synpunkter på, eller via lagstiftning registrera, enskilda individers sexuella läggning. Vi presenterade ett alternativt förslag där människor som, av olika och för dem privata skäl, valde att leva tillsammans skulle kunna omfattas av ett efter eget val ingånget avtal, bland annat i arvsrättsfrågor. Vår utgångspunkt var och är att äktenskapet skall vara den juridiska formen för samlevnad mellan man och kvinna. Det traditionella och överlevande familjebegreppet är knutet till relationen mellan föräldrar och barn, inte till formen för sexualitet.
Kristdemokraternas ställningstaganden till det beslut som riksdagen har fattat i adoptionsfrågan inrymmer inte någon värdering av homosexuella personers förmåga att ta hand om barn. Sexuell läggning i sig är inte diskvalificerande för föräldraskap. Våra ställningstaganden rör uteslutande barnets rätt till och behov av både en mamma och en pappa.
Alla ska vara lika inför lagen som individer. Detta är dock inte samma sak som att likställa alla relationer vid ett adoptionsförfarande. Det är inte en mänsklig rättighet att få barn. Om så vore fallet skulle det inte behövas någon prövning av vem som får adoptera. Inte heller är det ett uttryck för diskriminering mot homosexuella par att anse att barn har rätt till föräldrar av båda könen. Redan i dag finns ett antal kriterier för att man ska få adoptera. Dessa kriterier har aldrig tagits fram med tanke på vuxnas rättigheter utan för att tillgodose barnets behov. Enligt de kriterier som används i dag ska man bland annat vara över 25 år för att få ansöka om adoption. Dessa kriterier är inte per automatik diskriminerande enbart för att de är särbehandlande.
Adoption är inte till för att ge vuxna människor barn utan för att ge barn föräldrar. Ingen har rätt till barn, varken heterosexuella eller homosexuella par. Däremot har alla barn rätt till föräldrar. Varje barn har en biologisk mamma och en biologisk pappa. På grund av olika omständigheter kan en eller båda föräldrarna vara borta ur barnets liv. Det är då samhällets skyldighet att så långt det står i dess makt medverka till att barnet ändå får en uppväxtsituation som liknar den ursprungliga så mycket som möjligt. Adoptionens syfte och innebörd är att ge barnet en ersättning för dess biologiska föräldrar. Vid en adoption, som är det enda tillfälle då staten reglerar hur en familj ska se ut, ska man söka efterlikna det ursprungliga familjeförhållandet i så hög utsträckning som möjligt. Adoptionsförhållandet avspeglar alltså det naturliga föräldraskapet. Ett barn kan i egentlig mening bara ha en mamma och en pappa, antingen dessa är biologiska föräldrar eller adoptivföräldrar. Därför kan ett barn inte adopteras av sin moders make samtidigt som den biologiske fadern behåller sitt faderskap. Om två personer tillsammans ska komma i fråga som adoptivföräldrar till ett barn måste de kunna vara ersättare för mamma respektive pappa. En förutsättning för detta är att de är av olika kön.
Att barnets utveckling sker genom ett växelspel mellan föräldrarnas olika roller har påvisats i en mängd olika studier. Varje barn bör så långt det är möjligt ha rätt till identifikation med föräldrar av båda könen. Denna princip ligger till grund för nu gällande familjerätt och tillämpas därför i samband med vårdnadstvister. Även om föräldrarna inte lever tillsammans har barnet rätt till kontakt med båda föräldrarna. De senaste åren har riksdagen fattat flera beslut med detta som utgångspunkt. När nu homosexuella par ska tillåtas adoptera måste stora delar av den befintliga familjerätten anpassas eftersom den utgår från båda föräldrarnas betydelse för barnets utveckling. Om så inte sker kommer lagstiftningen att bli inkonsekvent. Exempelvis leder det till att barn anses behöva två föräldrar av olika kön i frågor om faderskap, vårdnad och umgänge, men inte i fråga om adoption. Det skulle i praktiken innebära att alla barn har rätt till föräldrar av olika kön utom barn som adopteras. Barn som förlorat sina biologiska föräldrar blir de enda barn i Sverige som inte får rätt till en mamma och en pappa. Kristdemokraterna anser att alla barn även i fortsättningen ska ha rätt till en mamma och en pappa och uppmanar den nya riksdagen att ompröva beslutet om att homosexuella par ska kunna prövas för adoption.
Regeringen medger i underlaget för beslut att barnet behöver ha förebilder av båda könen och förutsätter att det som komplement ska finnas en varaktig god manlig respektive kvinnlig förebild i barnets närhet. Därmed har regeringen erkänt att en konstellation med två föräldrar av samma kön inte är tillräcklig för barnets utveckling. En förebild utanför familjen är för övrigt aldrig detsamma som en förälder.
Könsidentifikation handlar inte bara om att ha en förebild. Det handlar om att leva i en relation till denna förebild. Dessutom är det osäkert om en förebild utanför familjen verkligen kommer att finnas till hands under hela uppväxten. Föräldraskapet är däremot inget som går att avsäga sig.
I konsekvens med ovanstående resonemang anser vi inte heller att en homosexuell person ska få adoptera sin partners barn genom så kallad styvbarnsadoption eller närståendeadoption. Vid en adoption upphör de familjerättsliga banden, såväl rättigheter som skyldigheter, för barnets biologiska föräldrar och släkt. Vi anser att kontakten mellan barnet och de biologiska föräldrarna och deras släktingar ska eftersträvas vare sig föräldrarna lever i hetero- eller homosexuella förhållanden. Däremot tycker vi att homosexuella ska kunna bli prövade som vårdnadshavare i de fall då ett barn vuxit upp tillsammans med sin biologiska förälders partner och den biologiska föräldern avlider eller av annat synnerligt skäl inte kan ha vårdnaden om barnet.
I varje fråga som rör barn måste utgångspunkten vara att se till barnets bästa. FN:s barnkonvention framhåller att det främst är barnets rättigheter som ska beaktas vid en adoption. Barnkonventionen föreskriver också att om det råder osäkerhet om huruvida lagstadganden eller andra åtgärder är till skada för barnet eller inte så ska försiktighetsprincipen råda. Det innebär att sådana åtgärder inte ska vidtas som eventuellt kan utgöra ett hot mot barnets bästa, även om detta inte fullt ut kan beläggas. Barn får aldrig användas som verktyg för att åstadkomma vad som kan upplevas som en angelägen åtgärd för vuxna. Genom att tillåta homosexuella par att adoptera har Sverige enligt vår uppfattning frångått FN:s barnkonvention, som säger att alla beslut som rör barn ska utgå ifrån barnets bästa.
Beslutet strider vidare mot 1993 års Haagkonvention. Den europeiska konventionen om adoptioner från 1967 måste frånträdas, något som regeringen själv kallar olämpligt.
Det anförs ibland att det borde vara bättre för ett utsatt barn i ett utvecklingsland att få två homosexuella föräldrar än att växa upp i en fattig miljö med allt vad det innebär. Inget av de länder varifrån det nu kommer barn till Sverige för adoption accepterar partner av samma kön som adoptivföräldrar. Att Sverige nu infört en rätt för homosexuella par att prövas för adoption riskerar att leda till att även de adoptioner som sker enligt nu gällande regler blir färre eller rent av helt upphör. Därmed skulle många barns möjligheter till ett bättre liv försvåras.
I utredningsbetänkandet Barn i homosexuella familjer (SOU 2001:10) har flera experter i kommittén i särskilda yttranden påtalat behovet av att den svenska adoptionslagstiftningen ses över.
Det framhålls vidare att forskningen är eftersatt beträffande adopterade barns uppväxt och utveckling med tanke på den speciella situation och bakgrund som dessa har att hantera under barn- och ungdomsåren, men också senare i livet.
Behovet av forskning och utredning om adopterade barn har också påtalats av bland annat föreningen De adopterades röst. De menar att det är hög tid att utvärdera dessa barns uppväxt i deras speciella situation med många frågetecken kring den egna bakgrunden om ursprungsland, biologiska föräldrar, tidigare släkt, varför de hamnat i Sverige och så vidare. De tycker också att det är viktigt att undersöka hur det gått för de adopterade sedan de vuxit upp.
Den av regeringen tillsatta utredningen om internationella adoptioner (S 2001:08) som enligt nu gällande direktiv ska slutredovisa sitt arbete senast 31 maj 2003, har enligt Kristdemokraternas uppfattning fått ett alltför begränsat uppdrag och alltför kort tid för sin uppgift. Kristdemokraterna anser att en översyn av hela adoptionslagstiftningen bör komma till stånd, då det är hög tid att ta ett helhetsgrepp om adoptionsfrågan.
Vid översynen bör undersökas vad som tycks vara bäst för barnet enligt forskarnas uppfattning, samt vilken familjekonstellation som är fördelaktigast ur barnets perspektiv. Med tanke på att ett adoptionshem i görligaste mån bör efterlikna det naturliga förhållandet i en familj, det vill säga med en mamma och en pappa att identifiera sig med, bör översynen särskilt utvärdera situationen och utvecklingen för barn som vuxit upp med endast en adoptivförälder. Synen på barns behov har genomgått förändringar i många hänseenden sedan bestämmelserna rörande ensamadoptioner tillkom 1917. I lagutskottets betänkande (2001/02:LU27) intar utskottet följdriktigt en positiv hållning till en utvärdering av ensamståendeadoptioner. Även 25-årsgränsen för att få prövas som adoptivförälder bör ses över.
|
Stockholm den 23 oktober 2002 |
|
|
Yvonne Andersson (kd) |
|
|
Ingemar Vänerlöv (kd) |
Ingvar Svensson (kd) |
|
Tuve Skånberg (kd) |
Ragnwi Marcelind (kd) |
|
Peter Althin (kd) |