Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om könsdiskriminerande pensionsförsäkringar.
Det enklaste sättet att dela in mänskligheten är i kvinnor och män. Det är synligt och enkelt att bevisa: Du är kvinna, du är man! Denna indelning efter kön kan fylla en funktion vad gäller att studera kvinnors respektive mäns andel av arbetskraften. Finner vi att kvinnor i lägre utsträckning än män förvärvsarbetar, kan vi, om det är ett mål för samhället att åstadkomma en förändring, ställa oss frågan varför det är så.
Skillnaden i medellivslängd mellan kvinnor och män i Sverige har successivt minskat, eftersom mäns medellivslängd har ökat mer än kvinnors. Detta har förstås flera olika orsaker. Dels röker kvinnor i dag mer än vad män gör, dels har stressen ökat i många så kallade kvinnoyrken. Detta innebär att medellivslängden för respektive kön inte längre är en säker indelning eller kategorisering.
Försäkringsbolagen har, vad gäller privata pensionsförsäkringar, dock ofta kvar denna indelning. Kvinnor och män betalar då in samma premie, men kvinnor får för samma premie en lägre månadspension. Det är som om det finns en särskild mansvaluta, där en manskrona är mer värd än en kvinnokrona.
Detta gäller även pensionsförsäkringar som betalas ut under en begränsad tid. En försäkringstagare kan, om han eller hon så önskar, besluta att pensionsförsäkringen skall gälla under de fem eller tio närmaste åren efter det att pensionen har inträtt. Medellivslängden för män är 76 år och för kvinnor 81 år. Eftersom det i båda fallen rör sig om tidsrymder längre än tio år finns det ingen anledning att betala ut försäkringen i en särskild kvinnovaluta respektive mansvaluta.
Försäkringsbolagens resonemang blir desto märkligare eftersom det endast gäller för pensionsförsäkringar. Vi vet att unga män har högre olycksfallsfrekvens och högre dödlighet än unga kvinnor. Trots detta betalar unga kvinnor och unga män samma premie och ingen åtskillnad görs på kön vad gäller utbetalningarna fastän unga män försäkringsmässigt kostar mycket mer än unga kvinnor. Men när det gäller gamla män och kvinnor (dvs. pensionärer) börjar försäkringsbolagen plötsligt dela in oss i grupper där vart och ett av könen skall ”bära sina egna kostnader”.
Detta förhållningssätt från försäkringsbolagens sida är förstås fullständigt ohållbart. Jämställdhet mellan könen är ett övergripande mål för Sverige.
Därför bör Finansinspektionen få i uppdrag att utreda olika försäkringsbolags principer och vad de innebär i skillnader i utbetalning mellan könen. Finansinspektionen bör vidare redovisa om existerande skillnader kan bedömas vara förenliga med principen om jämställdhet mellan könen samt förslag till åtgärder för att undanröja diskriminerande särregler.
Detta bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.
|
Stockholm den 21 oktober 2002 |
|
|
Ulla Hoffmann (v) |
|
|
Ingrid Burman (v) |
Siv Holma (v) |
|
Kalle Larsson (v) |
Camilla Sköld Jansson (v) |
|
Gunilla Wahlén (v) |