Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om könsdiskriminerande reklam.
I reklam och medier framställs kvinnor och män allt oftare efter gamla förlegade schablonbilder. Förutom att kvinnor beskrivs som rena sexobjekt skildras de som underordnade och oförmögna att kunna fatta egna beslut. Män framställs gärna som potenta, starka, beslutsamma och resultatinriktade. En konsekvens av att dessa snedvridna bilder frodas är att vår identitet alltmer sammankopplas med vår sexualitet och sexuella förmåga.
Veckotidningar och reklam, framför allt riktad till ungdomar, spär dagligen på denna stereotypa bild genom att de ständigt pumpar ut budskap om att vi människor inte duger som vi är.
Det är nu hög tid att på allvar bryta denna könskonserverande trend. Vid FN:s fjärde kvinnokonferens i Peking 1995 antogs ett handlingsprogram, Platform for Action. En av programpunkterna berörde kvinnor och medier med betoning på mediernas ansvar för hur kvinnors livssituation belyses. Problemet med de könsrollskonserverande beskrivningarna av kvinnor och män i medier uppmärksammades särskilt, liksom behovet av att spegla kvinnors och mäns roller i samhället.
Könsrollsdiskriminerande reklam är i dag ett växande samhällsproblem, och reklamens roll för att befästa gamla förlegade könsroller kan inte nog uppmärksammas. För närvarande saknas ett direkt förbud mot könsdiskriminerande reklam i Sverige, men sådan lagstiftning finns bl a i Norge och Island.
Något förslag till lagstiftning lades inte fram i Sverige i samband med att den nya marknadsföringslagen antogs 1996. Men många föräldrar och vuxna upplever i dag att övertrampen blir allt grövre, och därför utgår vi ifrån att regeringen kontinuerligt följer frågan och vidtar de åtgärder som visar sig behövas som t.ex. en lagstiftning mot könsdiskriminerande reklam.
År 2000 inkom 198 anmälningar mot sammanlagt 130 specifika reklamåtgärder till Näringslivets etiska råd mot könsdiskriminerande reklam, ERK. Det betyder att anmälningarna ökade med 30 procent jämfört med året innan. I stort sett alla anmälningar gjordes av privatpersoner, varav 17 procent av män. Av dessa ledde 20 till fällande uttalanden, varav 16 sexistiska och 4 schabloniserande, en typ av markering som enligt ERK kan ses som en offentlig skampåle. Under 2001 ökade antalet fällande uttalanden till 36 stycken.
Det uppfattas inte alltid negativt av företagen att bli fällda, de kan t o m ha räknat och kalkylerat med det i sin marknadsföring för att provocera fram ännu mer publicitet och uppmärksamhet.
Att konsumenter ständigt matas med schablonbilder som framställer kvinnor och män som objekt påverkar naturligtvis arbetet med att uppnå jämställdhet och jämlikhet mellan könen på ett mycket negativt sätt. Det är därför helt oacceptabelt att kränkande sexuella anspelningar används i reklamen för att sälja varor och tjänster.
|
Stockholm den 22 oktober 2002 |
|
|
Carina Ohlsson (s) |