Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att införa ett system som innebär att man i samband med ansökan om hindersprövning med ett intyg skall kunna styrka att man är ogift.
Sedan Fadime Sindal mördades förra året har unga tjejer och kvinnor som lever i patriarkala förhållanden uppmärksammats vid flera tillfällen. Tyvärr har debatten många gånger varit onyanserad och delvis fördomsfull. Detta till trots finns det problem som man inte får lov att blunda för och som ganska lätt delvis skulle kunna åtgärdas. Alla problem har dock inte uppmärksammats.
Av olika skäl är skilsmässofrekvensen högre bland flyktingar och invandrare. Sannolikt beror det på den enorma omställning det innebär att flytta från ett land till ett annat. Speciellt utsatta är flyktingfamiljer.
I de allra flesta fall sker skilsmässor ganska smärtfritt. Andra gånger tvingas en domstol ingripa för att rättsligt klara av skilsmässan. Men tyvärr är svensk domstol inte alltid tillräcklig, vilket hundratals kvinnor tvingas genomlida. Kvinnor kan nämligen förbli gifta i sitt ursprungsland, trots att de i Sverige blir registrerade som ogifta vid tillfället för skilsmässan.
För att skiljas fullt ut krävs att en skilsmässa fullföljs i det land där man registrerades som gift. Det behöver i och för sig inte heller vara ett problem.
I många länder finns en lagstiftning som kräver att männen ska ge sitt medgivande till skilsmässan. Problemet uppstår då mannen bestrider skilsmässan i det land där paret gifte sig. Då detta sker hamnar dessa kvinnor i en mycket problematisk situation. Å ena sidan är de enligt svenska register ogifta, å andra sidan är paret fortfarande gifta i det land där de gifte sig.
Kvinnor som fortfarande vill ha en sund kontakt med sitt ursprungsland kan få det mycket svårt. För en kvinna som dessutom vill gifta om sig blir det i praktiken omöjligt.
Lite kan, tyvärr, göras åt denna förfärliga situation mer än att på internationell nivå hitta gemensamma regler för hur skilsmässor ska hanteras.
Däremot kan det finnas en viss öppning då män bosatta i Sverige som vägrat sina kvinnor skilsmässa vill gifta om sig. I samband med att man ska gifta sig i Sverige krävs nämligen att man ska ansöka om så kallad hindersprövning. I samband med att man gör denna ansökan måste man också kryssa i en ruta där man intygar att man inte redan är gift. Detta med syfte att hindra månggifte, som är förbjudet enligt svensk lag.
Tyvärr finns det de som luras och som trots att de fortfarande är gifta i exempelvis sina hemländer intygar, skriver under på, att de är ogifta. Svenska myndigheter kräver inga intyg eller dylikt för att vidimera denna uppgift. Detta är en stor brist.
Om svenska myndigheter istället skulle kräva någon form av intyg i samband med hindersprövningen, i vilket det framgår att man är ogift, tvingar det män som tidigare vägrat skilja sig fullt ut att göra det. Detta skulle i sin tur hjälpa massor av kvinnor som idag hålls som gisslan i gamla äktenskap av sina män i Sverige.
Ett sådant intyg skulle kunna utfärdas av den församling som man tillhör eller eventuellt det lands ambassad där man tidigare varit bosatt. Redan idag kan socialtjänsten kräva ett intyg på civilstånd i samband med att en individ ansöker om försörjningsstöd.
Det bör i detta sammanhang påpekas att månggifte är tillåtet i andra länder. Det innebär att det är möjligt att gifta sig med flera kvinnor utan att svenska myndigheter kan hindra det. Bara man gör det i rätt land. Faktum är att man dessutom kan registrera det nya äktenskapet i Sverige, eftersom man officiellt är frånskild i Sverige.
Detta gör att det i parktiken är möjligt att vara gift med flera kvinnor i Sverige. Men framförallt är konsekvensen att massor av kvinnor är fast i gamla äktenskap mot sin vilja, trots att man i Sverige är registrerad som ogift.
|
Stockholm den 22 oktober 2002 |
|
|
Luciano Astudillo (s) |