Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att försäkringsbolag när det gäller premier och möjlighet att teckna försäkring inte får diskriminera människor utifrån kön, funktionshinder, sjukdom eller förväntad sjukdom, sexuell läggning, etnisk tillhörighet, religion eller övertygelse.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om behovet av att utforma en möjlighet för enskilda att överklaga en förtroendeläkares beslut och få en opartisk bedömning i sjuk- och invaliditetsärenden.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att Socialstyrelsens tillsyn också skall omfatta förtroendeläkarnas yttranden.1
1 Yrkande 3 hänvisat till SoU.
Det finns ett antal problematiska förhållanden som har att göra med försäkringsbolags agerande gentemot enskilda. Det gäller både möjligheten att teckna försäkring och möjligheten att få ersättning för skada.
Det finns åtskilliga exempel på att försäkringspremier kostar olika för olika människor, och det finns också exempel på att man nekas teckna en försäkring över huvud taget.
Det handlar om situationer när försäkringsbolagen bedömer att risken är högre för att försäkringen ska falla ut. Människor med sjukdomar, handikapp eller föräldrar som får barn med misstänkta anlag för en sjukdom kan inte skydda sig som andra. De blir diskriminerade, samtidigt som de befinner sig i en situation när de mer än de flesta känner behov av att trygga framtiden.
Detta är en utveckling som inte är acceptabel. Det växer fram en hel sektor där människor diskrimineras. Med nya metoder att mäta arvsanlag etc kan det bli än värre.
Vi har och ska fortsätta att ha ett trygghetssystem som finansieras via skatter. Men det kan också finnas ett behov hos människor att få en utökad trygghet. Det är därför vi har försäkringar. Det är inte rimligt att villkoren ska vara så diskriminerande som de är i dag. Om vi menar att vi ska verka mot diskriminering i samhället på alla sätt så måste det också betyda att staten tar sitt ansvar och sätter etiska gränser som ska gälla för försäkringsbolagens försäkringsvillkor.
Man ska helt enkelt aldrig få diskrimineras utifrån kön, funktionshinder, sexuell läggning, etnisk tillhörighet, religion eller övertygelse. Ej heller för sjukdom eller förväntad sjukdom, och riksdagen bör påtala behovet av regler för detta.
Olycksdrabbade personer som haft särskilda försäkringar tecknade har i många fall blivit dubbelt drabbade när deras skador blivit felaktigt bedömda, och de därmed inte fått tillgång till den ersättning de skulle ha fått. Personliga tragedier, en evigt bitter kamp osv har blivit konsekvenser för många människor och deras anhöriga. Det finns många exempel på att man försökt driva sina fall i domstol med egna medel, och satt sig i stor skuld, men haft svårt att få rätt. Människan känner sin litenhet gentemot de mäktiga försäkringsbolagen. Joakim Palme pekade i det s.k. välfärdsbokslutet allmänt på att människor fått allt svårare att hävda sina rättigheter.
Ett problem är de läkare som bedömer skadan åt försäkringsbolagen, de s.k. förtroendeläkarna. Det är ofta extra arbetande läkare som drar in stora pengar på sitt extraknäck. I TV-programmet Kalla fakta 02-05-16 framgick att en läkare kan avgöra upp till 2 000 fall per år utan att träffa patienterna. En bolagsläkare uppgav i programmet att han ägnade varje ärende i genomsnitt 6 minuter. I programmet framgick också att konsumentskyddet gentemot försäkringsbolagen är starkare i andra europeiska länder.
Förtroendeläkaren gör alltså sin egen bedömning, utan att ha träffat patienten om huruvida besvären kan ha orsakats av skadan. Denne läkare kan utan vidare gå emot andra läkares bedömning utan att det finns någon möjlighet för den enskilde att överklaga.
De utsatta talar om behovet av en neutral instans, möjlighet att överklaga, utökad rättshjälp etc.
Från försäkringsbolagens håll tillbakavisas kritiken, men personskadechefer för fyra stora försäkringsbolag har i en debattartikel i Sundsvalls Tidning också pekat på att Socialstyrelsens tillsyn av läkare idag inte omfattar sakkunnigläkarnas yttranden i dessa ärenden. De anser att detta borde ändras.
Det är angeläget att utforma en konstruktion så att enskilda ska ha möjlighet att överklaga en förtroendeläkares beslut för att kunna få en opartisk bedömning i sjuk- och invaliditetsärenden.
|
Stockholm den 22 oktober 2002 |
|
|
Kerstin-Maria Stalin (mp) |