Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att även homosexuella par skall ges möjlighet att ingå äktenskap.
Staten skall verka mot diskriminering, och homosexuella relationer skall inte behandlas på annat sätt, eller värderas annorlunda, än heterosexuella relationer. Denna motion tar därför upp frågan om homosexuella pars möjligheter att ingå äktenskap.
Det finns i dag omotiverade rättsliga skillnader i möjligheterna för homosexuella par jämfört med heterosexuella par att juridiskt stadfästa sin relation. En man och en kvinna kan ingå äktenskap medan homosexuella par är hänvisade till att registrera partnerskap, en samlevnadsform som inte är fullt likställd med äktenskapet. Viktiga skillnader är begränsningarna vad gäller gemensam adoption och gemensam vårdnad, samt osäkerheten kring internationell status för partnerskapet. De restriktioner som ansågs nödvändiga när partnerskapslagen infördes rör i första hand lagstiftning kring adoption och föräldraskap. Efter riksdagens beslut om förändrad lagstiftning i frågor rörande närståendeadoption, gemensam adoption och möjligheten för homosexuella par att gemensamt utses till särskilt förordnade vårdnadshavare, är de juridiska skillnader som råder mellan äktenskap och partnerskap inte längre relevanta. Skillnaderna i de två lagstiftningarna är således omotiverade och bör därför undanröjas. Lagregleringen bör istället utgå från likställdhet, och de regler som gäller för att en ogift man och en ogift kvinna skall kunna ingå äktenskap bör också omfatta homosexuella par. På så sätt undanröjs en diskriminerande särlagstiftning.
|
Stockholm den 16 oktober 2002 |
|
|
Helena Zakariasén (s) |
Matilda Ernkrans (s) |