Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att lagen om homosexuella sambor och lagen om heterosexuella sambor slås samman till en, där även homosexuella sambor omfattas av de regler som i dag gäller för en ogift man och en ogift kvinna som lever tillsammans under äktenskapsliknande förhållanden.
Denna motion behandlar frågan om en ny sammanhållen sambolagstiftning, som omfattar såväl hetero- som homosexuella samborelationer. I dag finns omotiverade skillnader i lagen om homosexuella sambor jämfört med lagen om heterosexuella sambor. Lagstiftningen behöver därför förändras. Förändringen är viktig: staten skall verka mot diskriminering, och homosexuella relationer skall inte behandlas på annat sätt, eller värderas annorlunda, än heterosexuella relationer. Lagen om homosexuella sambor är onödigt svår att förstå. Genom sin uppbyggnad likställer lagen homosexuella sambor med heterosexuella sambor endast om detta uttryckligen anges, en konstruktion som innebär principiella problem och därför bör åtgärdas. Det viktigaste argumentet för en ny lagstiftning är dock att det i rådande lagstiftning finns omotiverade rättsliga skillnader mellan homo- och heterosexuella sambor. Omotiverade skillnader som bör undanröjas finns på flera områden.
Lagen om allmän försäkring, studiestödslagen och lagen om ekonomiska föreningar är några exempel, där homosexuella sambor inte likställs med heterosexuella. Genom att slå samman två lagar till en kan likställdhet uppnås. Således bör lagen om sambors gemensamma hem (sambolagen) utökas till att också omfatta homosexuella sambor. Betänkandet av samboendekommittén redovisar samma princip, d.v.s. en lag som utgår från likställdhet och som undanröjer den diskriminering av homosexuella sambor som finns idag. En sådan ny lag blir dessutom betydligt enklare att förstå – och därmed också att följa.
|
Stockholm den 16 oktober 2002 |
|
|
Helena Zakariasén (s) |
Matilda Ernkrans (s) |