Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att regelsystemen bör ses över syftande till en ordning där alla, oavsett vilken yrkesgrupp de tillhör, blir berättigade till skadestånd om de blir utsatta för våld i tjänsten och att det i första hand är gärningsmannen som skall stå för denna kostnad.
Poliser, väktare, vårdare och övrig personal inom psykiatrin hör till de yrkesgrupper som inte får skadestånd när de blir skadade i tjänsten. Det är Brottsoffermyndigheten som betalar ut skadestånd till brottsoffer om gärningsmannen eller gärningsmännen saknar ekonomiska medel. Civilpersoner får oftast skadestånd, liksom butiksinnehavare och personer från andra yrkesgrupper som riskerar att utsättas för våld, där det inte ingår i arbetsuppgifterna att ta upp kampen mot våldsverkarna. Brottsoffermyndigheten betalar inte ut skadestånd till poliser, väktare, vårdare i psykiatrin m.fl. som skadats i tjänsten med motiveringen att ”det hör till jobbet att utsättas för våld”.
Detta borde i så fall innebära att inte heller butikspersonal som utsätts för rån, skulle få någon ersättning för skador i samband med sådana händelser. Enligt detta resonemang borde detta också ”höra till jobbet” eftersom rån är vanligt mot butiker. Jag anser det självklart att alla som blir utsatta för våld ska få skadestånd oavsett om det sker i eller utanför tjänsten och oavsett vilken typ av jobb vederbörande har. Gärningsmannen bör åläggas att betala skadestånd vid hot eller våld mot företrädare för de yrkeskategorier som brottsoffermyndigheten idag inte ger ersättning till.
|
Stockholm den 18 oktober 2002 |
|
|
Hillevi Larsson (s) |