Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att möjligheten att införa ett permanent statligt stöd till organisationer som arbetar med etisk märkning av produkter utreds.
Vi kommer dagligen i kontakt med varor från jordens alla hörn. De vanligaste varorna – kläder, skor, kaffe och bananer – kan ha transporterats hundratals mil för att slutligen konsumeras av oss i Sverige. Även om vi alla tycks tillhöra en gemensam marknad kommer inte fördelarna och vinsterna av handeln alla till godo. Det råder en hård konkurrens på världsmarknaden. Den fria konkurrensen är inte ”fri” eftersom långt ifrån alla har samma förutsättningar att agera på marknaden. Rika aktörer i nord, framför allt stora transnationella företag, dominerar den globala handeln. För vissa varor, inte minst livsmedel, kontrolleras handeln och prissättningen av ett fåtal företag. Företagens ekonomier är många gånger större än hela länders. Av de 100 största ekonomierna i världen utgörs omkring hälften av företag.
Småskaliga jordbrukare och hantverkare i de s.k. utvecklingsländerna i syd med begränsade resurser har svårt att hävda sig på världsmarknaden. För att kunna agera där, och sälja sina varor, tvingas producenter ofta pressa sina priser, sänka kraven på arbetsförhållanden samt sälja via flera mellanhänder som själva tar en stor del av förtjänsten. Även om många producenter är beroende av att sälja sina produkter på världsmarknaden har de mycket begränsade möjligheter att kontrollera priset på sina produkter, och därmed sin inkomst. Priset på råvaror, vilket det ofta handlar om, sätts på börserna i London och New York. Detta leder till att många producenter i syd inte får tillräckligt betalt för sitt arbete och därmed inte kan försörja sig själva, sin familj och utveckla sitt lokalsamhälle.
Det är mot denna bakgrund ”den rättvisa handeln” har vuxit fram. Genom att befrämja en handel där människan och lokalsamhällets utveckling sätts i centrum kan fattigdom och social utslagning undvikas. Rättvisemärkta licenser utfärdas av Föreningen för Rättvisemärkt, som funnits i Sverige sedan 1996. Systerorganisationer finns i över tio andra länder.
”Rättvisemärkt” är en social och etisk märkning som vill främja rättvis handel med producenter i syd. Rättvisemärkt är inget bistånd utan ett handelssamarbete som präglas av öppenhet, ömsesidighet och respekt för alla parter. Rättvis betalning, goda arbetsförhållanden, långsiktighet, respekt för mänskliga rättigheter och miljön möjliggör på sikt en effektiv ekonomisk och social utveckling. Social, ekonomisk och demokratisk utveckling gynnas i områden där rättvisemärkt producerade livsmedel framställs.
Grundkrav för Rättvisemärkt är demokratiska organisationsformer, ingen diskriminering, politiskt oberoende, god produktkvalitet, skäliga löner, rätt att organisera sig, anställningsavtal, inget barnarbete, delaktighet i beslut om hur ”Rättvisemärktpremien” används. Långsiktiga mål är bättre bostäder, bättre hälsovård, bättre utbildning, ekologiskt hållbar produktion, ökat oberoende och ökat inflytande.
De senaste åren har intresset och stödet för rättvis handel ökat markant från olika håll. För att få till stånd en mer rättvis världshandel, där alla parter kan ges goda förutsättningar att agera på marknaden, krävs kraftfulla ansträngningar. Dessutom behövs en medveten konsumtion och ett aktivt, brett stöd till organisationer som t.ex. Föreningen för Rättvisemärkt.
Ska hållbara konsumtionsmönster uppnås är det viktigt att det konkreta arbetet för rättvis handel stärks. Det är otillräckligt att arbetet med rättvis handel i dag endast drivs ideellt genom frivilligorganisationer med begränsade resurser.
I regeringens proposition 2000/01:135 Handlingsplan för konsumentpolitiken 2001–2005 konstateras att de frivilligorganisationer som ansvarar för etisk märkning har behov av ökade medel. Även beslut finns om att medel bör avsättas för att organisationer skall kunna söka medel för att utveckla kriterier för olika former av märkning.
På samma sätt som staten har bidragit till att förstärka arbetet med miljömärkta produkter genom stödet till Krav och uppdraget till Konsumentverket att verka för ökad efterfrågan på ekologiskt odlade produkter, är det viktigt att staten med ekonomiskt stöd bidrar till de ideella organisationernas arbete för ökad kunskap och efterfrågan av rättvisemärkta varor. Ett statligt stöd ökar också statusen för detta arbete.
Vänsterpartiet anser att regeringen snarast bör utreda möjligheterna för att införa ett permanent statligt stöd till frivilligorganisationer som arbetar med etisk märkning. Detta bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.
|
Stockholm den 17 oktober 2002 |
|
|
Kjell-Erik Karlsson (v) |
|
|
Owe Hellberg (v) |
Sten Lundström (v) |
|
Sven-Erik Sjöstrand (v) |
Tasso Stafilidis (v) |
|
Karin Svensson Smith (v) |