Riksdagen tillkännager som sin mening vad i motionen anförs om en översyn av patientskadelagens preskriptionsregler.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om preskriptionsbestämmelsernas tolkning avseende blodsmittade patienter.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att den kommande översynen av patientskadelagen följs upp enligt dir. 2002:92.
Om en patient blir skadad i samband med hälso- och sjukvård i Sverige kan denna bli berättigad till ersättning enligt patientskadelagen. Enligt patientskadelagen skall alla som bedriver hälso- och sjukvård ha tecknat en försäkring som kan ge ersättning till patienter som utsatts för skador inom hälso- och sjukvården. Vilka som blir ersättningsberättigade regleras i första hand av försäkringens skadereglerare, vid överklagan kommer ärendet till Patientskadenämnden.
Även om det inte är vanligt förekommer det att patienter drabbats av skador inom sjukvården i form av smittat blod. Detta har fått till följd att patienter fått hepatit C men fått kännedom och kunskap om att man drabbats av skadan först efter utgången av gällande preskriptionsregler. Detta gäller i flesta fall endast gamla skador med blodsmitta. Således förekommer inga nya fall med dessa skador eftersom blodgivning föregås av noggrann kontroll av såväl blod som givarens hälsa.
Eftersom det har varit omöjligt att kontrollera bloddonationer tidigare kan det mycket väl förekomma människor som är drabbade utan kunskap om nämnda risk. Det är dessutom väl bekant att det föreligger osäkerhet av blodkontrollen och skador av detta slag kan dröja att visa sig flera år senare. Därför borde denna grupp av patienter särskiljas i bedömningen. Det är inte möjligt för en patient att veta om han eller hon har drabbats av blodsmitta. Men om bevis föreligger om blodsmitta borde preskriptionsreglerna vara tillmötesgående och se till den drabbades bästa.
Riksdagen bör begära att regeringen lägger fram förslag till ändring av preskriptionsreglerna i 23 § i nuvarande patientskadelag samt undantag i tolkning av tidigare preskriptionsbestämmelser avseende blodsmittade (hiv/hepatit C) patienter. Tidigare har Riksdagens revisorer valt att lägga ner sin utredning av preskriptionstiden i patientskadelagen. Det är mycket olyckligt då problemet är mycket verkligt för ett antal människor.
Den aviserade utredningen enligt dir. 2002:92 måste kraftfullt uppmanas att se till hur den enskilde individens risktagande minskas. Det är otillbörligt att låta folk leva i okunskap om regelverket. Många tror att försäkringen täcker de fall där blodsmitta överförts utom preskriptionsregelns tidsram. Översynen skall lyfta fram detta problem och bör komma med ett förtydligande så drabbade människor erhåller adekvat ersättning.
Preskriptionsbestämmelsen inom patientförsäkringen är en av de regler som ändrats oftast sedan patientförsäkringen startade den 1 januari 1975. 1975 gällde att krav på ersättning skulle ha framställts inom två år från den tidpunkt då behandlingsskadan orsakades.
1979 flyttades preskriptionsbestämmelsen till 8 § i ersättningsbestämmelserna med den lydelse att tre år gällde istället för två år.
1982 ändrades bestämmelserna igen. Nu gällde tre år från det att skadan först visade sig, dock inte senare än 10 år från den tidpunkt då den åtgärd som orsakade skadan företogs.
1988 ändrades preskriptionsregeln igen. En säkerhetsventil lades till om att vid särskilda skäl ersättningskrav kan prövas. Enligt praxis gällde detta undantag endast treårsregeln.
1991 var det dags för ytterligare en ändring av preskriptionsbestämmelserna. Skadan skulle vara anmäld till sjukvårdshuvudmannen eller försäkringsgivaren inom tre år från det att den drabbade fick kännedom om skadan men aldrig senare än 10 år från den tidpunkt då den åtgärd som orsakade skadan vidtogs.
Nuvarande patientskadelagen 1996:799 har samma lydelse vad beträffar preskription som i 1991 års lag.
För att alla patienter skall erhålla samma försäkringsskydd bör reglerna ändras så att även de som inte har känt till sin smitta kan erhålla ersättning trots att preskriptionsgränserna passerats för såväl 3- som 10-årsbegräns-ningen. De patienter som drabbats av blodsmitta upplever det vara mycket svårt att inte få rätt inför försäkringsgivaren. Riksdagen bör alltså uppdra åt regeringen att åter se över dessa regler och förslagsvis komma med undantagsregler för blodsmittade patienter.
|
Stockholm den 16 oktober 2002 |
|
|
Kenneth Lantz (kd) |