Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om behovet av fördjupad definition av begreppet barnets bästa.
De flesta barn lever med bägge sina ursprungliga föräldrar. Men ju äldre barnen blir, desto vanligare är det att de har varit med om en separation mellan föräldrarna. Andelen barn med ensamstående föräldrar har ökat under 1990-talet. År 1990 förekom en skilsmässa i 18 av 1 000 barnfamiljer med gifta föräldrar. Motsvarande tal 1995 var 25. Därtill kommer separationer mellan föräldrar som är sambo (Källa: SCB). 25 procent av barnen har fem år efter skilsmässan/separationen tappat kontakten med sin biologiska pappa.
Många barn mår allt sämre psykiskt i dagens Sverige. Belastningen och väntetiderna på barn- och ungdomspsykmottagningarna har ökat dramatiskt, BRIS med Barnens hjälptelefon för barn får alltfler samtal. Många hävdar att ett samband kan finnas mellan det ökande antalet separationer och barns psykiska hälsa. Alltför lite forskning finns ännu att tillgå på området.
Skilsmässor och separationer är ibland oundvikliga. Det finns skilsmässor som gynnar barnen, framförallt där misshandel förekommer. Samhället och de politiska besluten bör dock inriktas på att skapa förutsättningar och stöd som gynnar familjestabilitet. Väl fungerande familjerådgivningar spelar här en viktig roll. Såväl ur barnets synvinkel som från samhällets sida bör familjestabilitet vara ett politiskt mål.
I det kanadensiska parlamentet finns en kommitté The Canadian Special Joint Committé on Child Custody and Access. Denna kommitté publicerade 1999 en rapport som heter For the sake of the Children. Utifrån barnets utgångspunkt har man försökt mildra effekten av en skilsmässa så att barnets bästa får stå i centrum för hela processen.
Följande förslag ingår bland andra:
Begreppen vårdnad och umgänge bör bytas ut mot begreppet delat föräldraskap.
Skilda/separerade föräldrar bör uppmuntras göra en föräldraplan för att dela på föräldraskapet och umgänget med barnen.
Skilda/separerade föräldrar skall uppmuntras att söka medling.
Skilda/separerade föräldrar skall åläggas att gå en utbildning för att få hjälp att hantera efterdyningarna av en separation.
Båda föräldrarna skall ha rätt till information från skola, läkarjournaler och annan information som rör barnet. Huvudregeln är att myndigheter m fl alltså skall åläggas att visa information om och när föräldrarna så begär det. Undantag från detta kan ske om domstol beslutar annorlunda.
I rättsliga tvister, t ex vårdnadstvister, tillmäts redan idag begreppet barnets bästa stor vikt. Begreppet används också i andra sammanhang men är inte särdeles definierat. Ett förtydligande skulle också möjliggöra bättre beslut vid tvister, och också kunna definiera rätten för barn att bli lyssnade på.
I Kanada har man gjort följande försök till definition av vad som bör rymmas i begreppet för barnets bästa:
Stabiliteten i relationen mellan barnet och föräldrarna.
Stabiliteten i relationen mellan barnet och den som bor med barnet och tar del i barnets dagliga vård.
Barnets åsikter där så är möjligt att få.
Förmågan och viljan att förse barnet med föräldraledning, uppfostran, utbildning och andra behov som barnet har för att få en trygg uppväxt.
Barnets religiösa och kulturella samhörighet.
Vikten av och fördelen med ett delat föräldraskap som försäkrar båda föräldrarnas aktiva del i barnets liv.
Vikten av relationerna mellan barnet och syskon, far- och morföräldrar och annan släkt.
Föräldraplanen som föräldrarna arbetat fram.
Barnets förmåga att anpassa sig till denna plan.
Viljan och förmågan hos var förälder att stimulera umgänget med den andre föräldern.
Ingen skillnad bör göras avseende föräldrarnas kön – båda föräldrarna skall betraktas som likvärdiga.
Behov föreligger således att också i Sverige definiera begreppet barnets bästa då det används frekvent. Aktuell forskning kring ämnet bör självfallet tas tillvara liksom erfarenheter från andra länder.
|
Stockholm den 15 oktober 2002 |
|
|
Maria Larsson (kd) |