Riksdagen beslutar att avslå proposition 2002/03:64.
Inledningsvis vill vi ge en bakgrund till Teracom AB och dess verksamhet vad avser utbyggnaden av digital-TV i Sverige.
Riksdagen beslutade 1997 om marksänd digital-TV. Av detta riksdagsbeslut framgick dels att den föreslagna verksamheten i sin helhet skulle bekostas av medverkande företag, dels att eventuella stimulanser till hushållen för att skaffa digitalavkodare skulle bekostas av företagen och inte genom statliga medel.
I april 1999 startade de digitala marksändningarna. Målet var att 100 000 digitalboxar skulle vara uthyrda i slutet av 1999. Under hösten 1999 hade emellertid endast omkring 500 kunder köpt digitalboxar. Numera är det ca 140 000 boxar ute på marknaden. Betydligt färre än vad man hade förväntat sig.
I april 2000 anmälde Teracom behov av kraftiga kapitaltillskott till Kulturdepartementet. Teracom skrev i sin anmälan: ”Den föreslagna ytterligare utbyggnaden av de digitala marknäten kommer att kräva ytterligare betydande resurser.”
Den föreslagna ytterligare utbyggnaden var att utsträcka sändningarna till hela landet, vilket regeringen föreslog i budgeten i oktober 2000, dock utan att berätta för riksdagen att det skulle innebära krav på betydande kapitalbelopp.
Lösningen på problemen denna gång blev, efter diskussioner med departementet, att Teracom sålde sin andel i NSAB (Nordic Sattelite AB) för 680 miljoner kronor. Det gav ett kapitaltillskott på ca 300 miljoner kronor efter skatt.
I april 2001 förnyade Teracom kontakterna med Kulturdepartementet för att diskutera bolagets framtid och kapitalisering. Företaget presenterade sina visioner om hur företaget och den övriga marknaden skulle kunna utvecklas både på kort och på lång sikt. Teracom visade också prognoser för investeringar och kapitalbehov i de olika scenarierna. Behovet av förstärkning av eget kapital uppgavs nu till miljardbelopp.
Orsaken till kapitalbehovet uppgavs vara
exceptionellt höga investeringar under flera år i relation till storlek och kapital
mycket omfattande kapitaltillskott till dotter- och intressebolag!
dålig resultatutveckling då flera av Boxers intäkter är beroende av penetrationsutvecklingen av set-top-boxar.
I augusti 2001 träffades parter för Teracom och Kulturdepartementet ytterligare en gång. Vid detta tillfälle framfördes återigen krav på kapitaltillskott. Enligt departementets uppgifter ansåg bolaget nu att om inte kapital tillfördes inom det närmaste halvåret skulle bolaget bli nödgat att vidta kraftiga åtgärder.
Efter detta möte med Teracom beslutade departementet att anlita en konsult (KPMG) för att få en objektiv bedömning av Teracoms finansiella situation. KPMG presenterade sin finansiella analys av Teracom i oktober 2001.
Enligt KPMGs analys så kommer det digitala marknätet under nuvarande förutsättningar troligen aldrig att bli lönsamt.
Prognoserna för digital-TV i analysen visade på kraftiga förluster samtliga år hela prognosperioden fram till 2010. Totalt över 3 miljarder kronor.
Hittills har skattebetalarna via Teracom betalat drygt 500 miljoner kronor till Boxer som hyr ut avkodare till hushållen och marknadsför projektet. 2001 var förlusten i bolaget 400 miljoner kronor, dvs. mer än 4 000 kronor per hushåll. Förlusterna uppstår p.g.a. de mycket stora subventionerna av hushållens avkodare.
Efter presentationen av KPMG:s rapport i oktober 2001 beslutade styrelsen i Teracom att kalla till en extra bolagsstämma. Vid bolagsstämman begärde Teracom 825 miljoner kronor i kapitaltillskott av ägaren staten.
Regeringen sade nej men utlovade en kreditgaranti. I propositionen om kreditgarantin redovisades inga detaljer om bolagets dåliga ekonomi.
Sammantaget visar ovanstående redogörelse att kulturministern och regeringen tidigt haft god kännedom om miljardrullningen i Teracom.
Kulturministern har haft information om att miljardrullningen lett till mycket stora krav på tillkott från staten, vilket delvis täckts med NSAB. Dessa pengar skulle normalt förts till statsbudgeten. Hon har haft god information om att stora summor pengar gått till subvention av hushållens avkodare, vilket strider mot riksdagens beslut. Hon har haft god information om att subventionerna inte är affärsmässiga.
Till detta kommer att uppgifter om Teracoms finansiella situation omgärdats med sekretess. Det har försvårat både allmänhetens och riksdagens insyn i ett projekt som allt mer visar sig sakna sunda finansiella förutsättningar. Nu kommer en begäran om ytterligare tillskott.
Ovan beskrivna bakgrund till dagens proposition visar med all önskvärd tydlighet att denna miljardrullning på skattebetalarnas bekostnad måste upphöra. Vi har tidigare avvisat kapitaltillskott till Teracom och vi gör det även denna gång. Inte minst mot bakgrund av det ovan nämnda. Men också av andra skäl relaterade till föreliggande proposition, bl.a. EG-rätten. Regeringens underlag för att föreslå ett ytterligare kapitaltillskott är mycket dåligt. Dessutom är ärendet inte ordentligt berett. Regeringen skriver: ”Frågan om kapitaltillskott till Teracom AB är av sådan karaktär att regeringen inte ansett att det har förelegat behov av att inhämta yttranden och upplysningar från myndigheter, sammanslutningar eller enskilda.” Hur man kan göra denna bedömning framgår inte. Av särskild vikt är det att utreda om kapitaltillskottet är förenligt med EG-rätten. Det är möjligt att det kan räknas som ett otillåtet statsstöd. Inte heller har regeringen ansett att Lagrådet bör höras.
Man kan dessutom fråga sig om inte hela hanteringen strider mot riksdagsbeslutet från 2000, som kräver att ”utbyggnaden skall ske på marknadsmässiga grunder”. ”Marknadsmässigt” borde i detta fall innebära att ett företag som gjort så grova felinvesteringar går i konkurs, säljs eller omstruktureras. Under inga omständigheter kan det betraktas som ”marknadsmässigt” att ge ett extra stöd om 500 miljoner kronor till ett företag på en konkurrensutsatt marknad.
Sammanfattningsvis föreslår regeringen att 500 miljoner kronor av skattebetalarnas pengar skall betalas ut till Teracom mot bakgrund av ett utredningsmaterial som inte svarar upp ens mot mycket lågt ställda kvalitetskrav. Mot bakgrund av dessa skäl menar vi att riksdagen bör avslå hela propositionen.
Stockholm den 3 april 2003 |
|
Kent Olsson (m) |
|
Lena Adelsohn Liljeroth (m) |
Anna Lindgren (m) |
Tobias Billström (m) |
Anna Ibrisagic (m) |
Margareta Pålsson (m) |
Henrik Westman (m) |
Anne Marie Brodén (m) |