Motion till riksdagen
2002/03:Kr364
av Lars U Granberg och Anders Sundström (s)

Kvalificerad musikutbildning


Förslag till riksdagsbeslut

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om kvalificerad musikutbildning.

Motivering

Sedan lång tid har ett antal folkhögskolor haft extra stöd för att klara merkostnader för genomförande av kvalificerad musikutbildning. Stödet har minskat betydligt genom åren, men en del har ändå funnits kvar. Nu när detta extra bidrag håller på att helt försvinna och landstingen minskar sitt stöd, blir resultatet naturligtvis ödesdigert för den kvalificerade musikutbildningen vid folkhögskolorna.

Musikutbildning har funnits på folkhögskolor sedan på 1950-talet. Musikutbildningen vid Framnäs i Piteå har och har haft en enorm betydelse för utvecklingen av musiklivet i Sverige och Norrland. Musikutbildning kom också att utgöra grunden för att Norrland fick en egen musikhögskola, nämligen Musikhögskolan i Piteå. Folkhögskolans roll och fortsatta betydelse för Norrlands enda musikhögskola framgår bland annat av att drygt hälften av dess studenter är tidigare folkhögskoleelever.

Det extra musikstödet har utretts och analyserats i olika omgångar under årens lopp. Vid omarbetningen under våren 1998 betonade man att ett av syftena med det statliga stödet till folkhögskolorna är att ”främja kulturupplevelser och konstnärligt skapande”. Sedan dess har det svenska musiklivet också blivit en betydande faktor på exportmarknaden. Mot den bakgrunden är det dystert att se hur dessa lokala kulturinstitutioner nu sakta tappar fotfäste.

Riksdagen beslutade 1991 om de riktlinjer för folkbildningen inklusive folkhögskoleverksamheten som fortfarande gäller. Folkhögskolekommittén, som genomförde den utredning som föregick riksdagsbeslutet, gjorde en ordentlig analys av folkhögskolornas musikutbildningar. Och i sitt slutbetänkande (SOU 1990:65) föreslog man inte bara att det särskilda musikutbildningsbidraget skulle finnas kvar, utan också att det skulle koncentreras till ett mindre antal skolor. Man lyfte fram den viktiga uppgift som folkhögskolornas musikutbildningar har, både när det gäller dessa lokala musik- och kulturcentra spridda utöver landet, som är viktiga i balansen mellan landsbygd och storstad, och dessutom att ett antal folkhögskolor var nödvändiga för att säkra rekryteringen till musikhögskolorna. Det extra stödet skulle göra det möjligt att klara de extra kostnader som är en självklar nödvändighet för att kunna genomföra en kvalificerad musikundervisning, där man inte kommer undan stora behov av resurskrävande individuell undervisning.

Den fortsatta praktiska hanteringen av detta förslag ledde sedan till att staten avstod från att detaljreglera fördelningsfrågorna, utan Folkbildningsrådet, som då kom till, skulle hantera dessa. Men kvar står det faktum att Folkhögskolekommittén i sitt slutbetänkande fastslog vikten av att de kvalificerade musikutbildningarna på folkhögskolorna skulle fortsätta att få extra resurser.

Om Folkbildningsrådet anser att det inte är dess uppgift att ge extra stöd till folkhögskolor med kvalificerad musikutbildning, måste regeringen hitta andra former för hur dessa folkhögskolor även fortsättningsvis skall kunna bedriva kvalificerad musikutbildning. Kvalificerad musikkultur måste tillförsäkras hela landet och Norrlands enda musikhögskola måste även den i framtiden kunna säkra sin rekrytering.

Stockholm den 23 oktober 2002

Lars U Granberg (s)

Anders Sundström (s)