Motion till riksdagen
2002/03:Kr339
av Anders Bengtsson m.fl. (s, fp, v, c, mp)

Kultur för lika värde gällande homosexuella, bisexuella och transpersoner (HBT)


Förslag till riksdagsbeslut

  1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att verka för att prioritera statliga kulturanslag till de kulturaktiviteter som syftar till att påverka attityder till och motverka fördomar mot HBT-personer.

  2. Riksdagen begär att regeringen i avtalsförhandlingar med SVT och SR för upp HBT-frågorna.

  3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att Riksidrottsförbundet, för att komma i åtnjutande av statliga anslag, även måste åläggas att lägga fram en plan för hur man vill arbeta med att komma till rätta med den negativa inställning till homosexuella och HBT-personer som finns inom idrottsrörelsen.

Riksdagens HBT-grupp

Riksdagens HBT-grupp är ett tvärpolitisk nätverk i Sveriges riksdag som diskuterar och utarbetar förslag till riksdagsbeslut kring lagstiftning som berör homosexuella, bisexuella och transpersoner. Motionen är undertecknad av en riksdagsledamot ur varje partigrupp. Totalt deltar ett 60-tal personer i gruppen. Vår utgångspunkt är att det i dag råder brister i svensk lagstiftning och praxis. Bristerna består till stora delar av att lagar och praxis inte är anpassade till den verklighet som råder samt att de i många fall missgynnar personer på grund av deras sexuella läggning eller könstillhörighet. I denna motion, som är ett resultat av vårt samarbete, föreslås sådana förändringar som vi anser är viktiga att genomföra för att målsättningen om ett pluralistiskt och mångkulturellt samhälle skall kunna uppnås. Denna vision innebär ett samhälle fritt från diskriminering, våld och fördomar mot personer på grund av deras sexuella läggning eller könstillhörighet.

Våra utgångspunkter

Alla människor har vissa grundläggande behov gemensamma. Till dessa hör behov av kärlek, sex, trygghet och gemenskap med andra människor. Kärlek är en viktig drivkraft för såväl en personlig som samhällelig utveckling. Vår utgångspunkt är att kärlek och sexualitet mellan människor av samma kön är lika mycket värd som kärlek och sexualitet mellan människor av olika kön. Alla skall kunna leva ett värdigt liv, oavsett sexuell läggning eller könsidentitet. Tyvärr finns det i vårt samhälle ett förtryck av homosexuella, bisexuella och transpersoner, vilket bland annat tar sig uttryck i form av trakasserier, våld och diskriminering, men även i lagstiftningen.

Homosexuella och bisexuella är män och kvinnor i olika åldrar med olika etnisk bakgrund, religion och politisk uppfattning. De kommer från olika samhällsklasser, från städer och från landsbygd. Det enda som skiljer dem från heterosexuella är att de har förmågan att älska och känna sexuell attraktion till någon av samma kön. Riksdagen uttalade redan 1973 i utskottsbetänkandet LU 1973:20 att ”en samlevnad mellan två parter av samma kön är en från samhällets synpunkt fullt acceptabel samlevnadsform”. I regeringens proposition 1986/87:124 heter det att ”den enda säkra skillnaden mellan homosexuella och heterosexuella är att homosexuella känslomässigt dras till personer av samma kön. I homosexuellas och heterosexuellas förhållanden finns motsvarande känslor av vänskap, omsorg, lojalitet, ömhet, kärlek osv.”

Trots dessa ställningstaganden diskriminerar lagstiftningen homosexuella och bisexuella samt även transpersoner. Transpersoner är individer vars könsidentitet och/eller könsidentitetsuttryck tidvis eller alltid skiljer sig från normen för det kön som registrerats för dem vid födseln. Det är bland annat transsexuella, transvestiter, intersexuella och dragkings/queens.

I denna motion tar vi upp sådana frågor som behandlas i kulturutskottet.

Kulturanslag

Att de kulturella uttryckssätten har en kraftig betydelse för att påverka attityder och fördomar är ovedersägligt. Vi anser därför att det är angeläget att kulturaktiviteter erbjuds där homosexuellas, bisexuellas och transpersoners situation uppmärksammas. Vi anser att de institutioner i samhället vilka har till uppgift att stödja och stimulera kultur bör prioritera homosexuellas, bisexuellas och transpersoners situation. Ett sätt är att verka för att statliga kulturanslag till de kulturaktiviteter som syftar till att påverka attityder och motverka fördomar mot HBT-personer prioriteras. Detta bör riksdagen tillkännage för regeringen som sin mening.

Public service

Radio- och TV-företag med public service-uppgifter är viktiga samhällsinstitutioner. Vi anser att de har en viktig uppgift att fylla när det gäller HBT-frågor. Public service-organen bör utveckla program för HBT-målgruppen. På samma sätt som man utvecklar och lyfter fram program för olika andra minoriteter i samhället menar vi att public service även bör göra det för HBT-gruppen. Riksdagen bör följaktligen ge regeringen i uppdrag att föra upp HBT-frågorna i avtalsförhandlingar med SVT och SR. Detta bör riksdagen tillkännage för regeringen som sin mening.

HBT-idrottare

Inom idrottsrörelsen är heteronormativiteten av tradition mycket stark. Homosexuella idrottare törs inte berätta om sin läggning av rädsla för att missa en plats i landslaget eller ett uppdrag som tränare. Det hävdar det nyligen startade nätverket för homosexuella idrottare.

Inom såväl poliskåren som det militära har det bildats Homo-nätverk. Riksidrottsförbundet däremot har hittills ställt sig kallsinnigt, exempelvis när det kontaktats av Riksförbundet för sexuellt likaberättigande (RFSL).

Riksidrottsförbundet får enligt årets budget disponera ytterligare 100 miljoner kronor av AB Svenska Spels överskott till idrottens barn- och ungdomsverksamhet. Pengarna villkoras med att idrottsrörelsen ska ta på sig ”att öppna dörrarna för fler, hålla tillbaka avgifterna, satsa mer på flickidrotten, delta i kampen mot droger och intensifiera samarbetet med skolorna”.

Det rimmar illa med att man ”öppnar dörrarna för fler” att rörelsen samtidigt tillåts vidhålla sin negativa inställning till homosexualitet och till HBT-personer. Det innebär ju inte enbart att ett mycket stort antal idrottande människor stöts bort eller far illa av att behöva hemlighålla sin sexuella läggning, utan det innebär också att homofobi och heteronormativitet fortplantar sig i samhället och in i nästa generation av idrottsutövare.

Riksdagen bör tillkännage för regeringen som sin mening att Riksidrottsförbundet, för att komma i åtnjutande av dessa medel, även måste åläggas att lägga fram en plan för hur man vill arbeta med att komma tillrätta med den negativa inställning till homosexualitet och HBT-personer som finns inom idrottsrörelsen.

Stockholm den 22 oktober 2002

Anders Bengtsson (s)

Gabriel Romanus (fp)

Rossana Dinamarca (v)

Lena Ek (c)

Ulf Holm (mp)