Motion till riksdagen
2002/03:Kr336
av Birgitta Sellén m.fl. (c)

Kultur


Sammanfattning

Om vi ska kunna möta morgondagens kulturrörelse måste vi också ge förutsättningar för detta och tänka nytt. Centerpartiet tar några nya steg i den riktningen i vår kulturmotion genom att ge utrymme till att förnya kulturrörelser, nya lösningar, nya organisationsformer och inte minst nya idéer.

Idag går en stor del av det statliga kulturstödet till det etablerade kultursystemet. Centerpartiet vill få igång en diskussion och en utredning om utbud och efterfrågan stämmer överens eller inte.

Ungdomar ska kunna starta kulturprojekt för att det är roligt. Vi ger förutsättningar genom att vi inrättar ett anslag som går till kultur för unga i hela landet – KUL-miljoner.

Graffiti – klotter eller konst? Centerpartiet anser att graffitin är här för att stanna. Det märks inte minst genom att den tillåts att ställa ut i ”de fina” salongerna. Vi frågar oss: Hur kan vi låta graffitin växa, men ändå komma till rätta med klotter?

Vi vill inte lagstifta bort en ungdomskultur utan i stället öka kunskapen och skapa förutsättningar för graffitin som konstart. Av den anledningen vill vi ge ett nationellt uppdrag till den plats som är många ungdomars naturliga samlingsplats i Stockholm Fryshuset. Fryshuset bör få ett treårigt nationellt uppdrag att arbeta med graffiti.

För den sociala kontakten behövs mötesplatser. Samlingslokalerna är ett exempel på sådana platser, där man kan träffas för att exempelvis diskutera bygdens eller ortens framtid, gå i studiecirkel eller se på teater. Centerpartiet tillför därför många fler miljoner än regeringen till samlingslokalerna. Det är en viktig träffpunkt som behövs i både glesbygd och i tätorter.

Innehållsförteckning

1 Sammanfattning 1

2 Innehållsförteckning 2

3 Förslag till riksdagsbeslut 4

4 Inledning 6

5 Dagens kulturpolitik ska ge förutsättningar för morgondagens kulturrörelser att växa 6

5.1 Vad är morgondagens kulturrörelse? 6

5.2 Hur ser det ut idag? 7

5.3 Vad vill vi förändra? 7

6 Kommunal kulturpolitik är mer än att driva bibliotek 8

6.1 Ett utökat uppdrag till Statens kulturråd 8

7 Kultur för regional balans – en kulturell allemansrätt 9

7.1 Attitydförändring 9

8 Ung kultur 10

8.1 Goda exempel 10

8.1.1 Hultsfred 11

8.1.2 Karlstad 11

8.2 Krokben för UNG kultur 11

8.3 Förändringar 12

8.4 KUL-miljoner – lika villkor för ung kultur i hela landet 13

9 Barnkultur 13

9.1 Kultur i skolan 14

10 Den fria scenkonsten 14

11 Konstnärernas villkor 15

11.1 Individuell visningsersättning 15

11.2 Ersättning för upphovsrätt 16

11.3 Statens konstråd 16

12 Allmänna samlingslokaler eller mötesplatser 17

13 Rättvisa skatteregler för ideella ungdoms- och kulturorganisationer 17

14 Kulturturism 18

15 Folkbildning 19

15.1 Amatörkultur 19

15.2 Deltagardemokrati 19

15.3 Anslag 20

15.3.1 Utbildningsplatser 20

16 Nationella uppdrag 20

16.1 Anna Nordlander-museet 20

16.2 Fryshuset 21

16.2.1 Graffiti 21

17 Foto-Sesam 22

18 Kulturarvs-IT 23

19 Länsmuseerna 23

20 Fornfynd 23

21 TV-gudstjänster 24

22 Digital-TV 24

23 SVT:s programtextning 25

24 Filmvårdscentral i Grängesberg 26

Förslag till riksdagsbeslut

  1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i motionen anförs om en utredning för att belysa det statligt stödda kulturstödet.

  2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i motionen anförs om ett utökat uppdrag till Kulturrådet att även arbeta med utvecklingsarbete.

  3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i motionen anförs om att Ungdomsstyrelsen bör få ett uppdrag att påverka kommunerna att utarbeta konkreta planer för en högre prioritering av ungdomars kultur.

  4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i motionen anförs om att Kulturrådet bör få i uppdrag att stimulera kulturinstitutionerna att vidga möjligheterna för ungdomar att både ta del av och delta i verksamheten.

  5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i motionen anförs om att Folkbildningsrådet bör överlägga med studieförbunden och folkhögskolorna om ett större utrymme för ungdomars kulturaktivitet inom folkbildningen.

  6. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i motionen anförs om en översyn av Ungdomsstyrelsens och Allmänna arvsfondens bidragsgivning vad gäller ung kultur.

  7. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i motionen anförs om att införa ett nytt bidrag, KUL-miljoner, för utveckling av ung kultur i hela landet.

  8. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i motionen anförs om att tillsätta en parlamentarisk utredning för att se över barnkulturens villkor.

  9. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i motionen anförs om en utvärdering av individuell visningsersättning.

  10. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i motionen anförs om en utvärdering av ersättning för upphovsrätt.1

  11. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i motionen anförs om en utredning av Statens konstråds upphandlingsrutiner.

  12. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i motionen anförs om att samma regler och samma ekonomiska förutsättningar som gäller för idrottsrörelsen bör gälla för ideella kultur- och ungdomsorganisationer.2

  13. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i motionen anförs om att Turistdelegationen bör få ett uppdrag att se hur kulturen på ett mer aktivt sätt kan placeras i turistsammanhang.3

  14. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i motionen anförs om att se över möjligheten att ge amatörkulturen ett eget anslag i stället för som i dag ingå i folkbildningen.

  15. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i motionen anförs om ett utökat uppdrag till utredningen om folkbildningen.

  16. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i motionen anförs om att Museum Anna Nordlander ges ett nationellt uppdrag under de kommande tre åren.

  17. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i motionen anförs om att Fryshuset i Stockholm bör få ett treårigt nationellt uppdrag att arbeta med graffiti.

  18. Riksdagen begär att regeringen återkommer till riksdagen med förslag om hur ett nationellt Foto-Sesam bör utformas.

  19. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i motionen anförs om att se över resurstilldelningen till kulturarvs-IT.

  20. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i motionen anförs om att utreda länsmuseernas ekonomiska situation.

  21. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i motionen anförs om att säkerställa att fornfynd skall kunna visas nära fyndplatsen.

  22. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i motionen anförs om att TV fortsätter att sända TV-gudstjänster från kyrkor och inte från en studio.

  23. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i motionen anförs om att se över tekniken som används för marksänd digital-TV.4

  24. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i motionen anförs om att regeringen bör se över och säkerställa att bakgrundsljud på tv-program ej är med då det inte är nödvändigt.

  25. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i motionen anförs om att säkerställa programtextning.

  26. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i motionen anförs om att säkerställa uppläsning av textremsa.

  27. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i motionen anförs om att utreda hur ett nationalarkiv för rörliga bilder bör kunna se ut.

  28. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i motionen anförs om att Filmvårdscentralen i Grängesberg bör få ansvar för att den tekniska och den laboratorietekniska kompetensen byggs upp och hålls vid liv.

  29. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i motionen anförs om att filmarkivet gemensamt med andra arkiv skall kunna samverka även med bibliotek och museer.

  30. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i motionen anförs om en interrimistisk huvudman för Filmvårdscentralen i Grängesberg.

1 Yrkande 10 hänvisad till LU.

2 Yrkande 12 hänvisad till SfU.

3 Yrkande 13 hänvisad till NU.

4 Yrkande 23 hänvisad till KU.

Inledning

Kulturen är själva grunden för mänsklig utveckling, demokrati och mänsklig värdighet. I kulturen finns ofta ett ifrågasättande, en kritik och debatt av värderingar, företeelser och tendenser i samhället. Kulturella uttryck uppstår ofta som motrörelser mot det etablerade. Kulturen öppnar nya perspektiv, vänder på synsätt och kombinerar ofta kunskaper från olika fält på ett nytt sätt. Det är inte bara konstnärer som behöver kunna anlägga olika perspektiv, fantasi är nödvändig för alla. Kulturen ger medel för människor att uttrycka sin mening, att påverka och förändra. Inom kulturens sfär finns både fakta och argument, uttrycksmedel och scener för agerande.

Vår välfärd beror inte bara på tekniska och ekonomiska faktorer. Det handlar i lika hög grad om ett inre välbefinnande. Genom att själv få skapa och låta åsikter och känslor få komma till uttryck får människan utlopp för sin kreativitet. Människan förfogar över många uttrycksmedel, många språk. Ju fler språk, desto rikare uttrycksmöjligheter för fantasi och kreativitet. När uttrycksmedlen är många blir också debatten rik på nyanser, livfull och engagerande.

Dagens kulturpolitik ska ge förutsättningar för morgondagens kulturrörelser att växa

”Den nationella kulturpolitiken vilar på de mål och riktlinjer Riksdagen fastställde 1996. I allt väsentligt bygger de på 1974 års kulturpolitiska beslut. Då fastställde Riksdagen för första gången en samlad struktur för samhällets insatser på kulturområdet.” (Från Kulturrådets hemsida.)

Förnyelse och kontinuitet är två grundläggande dimensioner i kulturpolitiken. I grunden måste den kulturella infrastrukturen med institutioner av olika slag finnas och ges möjlighet att verka. Men samtidigt måste kulturpolitiken ge utrymme för nya kulturrörelser, nya lösningar, nya idéer och nya organisationsformer. Genom att bejaka nya förslag, som kanske utmanar traditionella kulturformer, ger vi hela tiden utrymme för morgondagens kulturrörelser att växa. Kulturministern får inte luta sig tillbaka och nöja sig med 1996 års kulturpolitiska beslut, som snart tillhör morgondagens kulturpolitik. Visst är målen med 1996 års beslut bra, men metoderna och formerna tillhör gårdagens kulturpolitik.

5.1 Vad är morgondagens kulturrörelse?

Ett lysande exempel på ”morgondagens” kulturrörelse är Södra Teatern i Stockholm som genomfört ett förändringsarbete som lett till en levande teater med gränsöverskridande verksamhet. Södra Teatern har på några år utvecklats från en passiv uthyrningsscen till en internationellt uppmärksammad mötesplats för scenkonst och teori. Teatern har under dessa tre år ökat sin publik med närmare 180 procent och är idag den scen i Norden som har flest utomeuropeiska gästspel. Under år 2000 hade teatern ca 81 000 besökare. Södra Teaterns programutbud omfattar såväl internationella teater- och dansgästspel som världsmusik, pop och rock, seminarier, föreläsningar, debatter och musikklubbar. Dessutom har det under sommarsäsongen, då teatern tidigare år varit stängd, startats nya café- och klubbverksamheter.

5.2 Hur ser det ut idag?

I en skrivelse som regeringen lämnade i somras gjorde regeringen en resultatredovisning av ett av de nationella kulturpolitiska målen, det s.k. jämlikhetsmålet om delaktighet och eget skapande. I skrivelsen framgår att de traditionella sociala mönster i kulturaktiviteterna fortfarande består. Kvinnor är mer aktiva än män. Personer i medelåldern deltar mer än yngre och äldre. Ju högre utbildning desto större aktivitet. Utvecklingen visar dock att skillnaderna i kulturaktiviteter som har samband med olika grupptillhörigheter minskar.

Även om regeringen visserligen redovisar att kulturen idag når allt fler redovisar de också att det egna kulturutövandet minskar. Människors vanor har förändrats och intressen förskjutits. Den aktivitet som minskat mest är deltagandet i studiecirklar. Redovisningen att flera former av eget kulturdeltagande i vid mening har minskat i omfattning under 1980- och 90-talen har lett till att regeringen nu tillsätter en särskild utredare för att se över detta.

Centerpartiet anser att det inte är tillräckligt av regeringen att bara tillsätta en utredning för att se över detta. Om vi ska kunna möta morgondagens kulturrörelse måste vi också ge förutsättningar för detta och tänka nytt.

5.3 Vad vill vi förändra?

Idag går en stor del av det generella kulturstödet till det etablerade kultursystemet och mycket tyder på att nya kulturella rörelser faller helt utanför det systemet. Nya arenor, nya arrangörer, informella spelplatser och nya konstformer uppstår idag oftast utan offentligt stöd. Kulturpolitiken står idag inför flera viktiga vägval. Centerpartiet anser att det är viktigt att få igång en diskussion kring hur den nationella kulturpolitiken kan anpassas till vår föränderliga värld.

Motsvarar det statligt stödda kulturutbudet verkligen vad människor efterfrågar idag? Riksdagens revisorer har gjort en förstudie som visar att det i stort sett är samma befolkningsgrupper som tagit del av kulturen under de senaste 20–30 åren. Social bakgrund och utbildning har visat sig vara avgörande faktorer för vilka kulturvanor människor har. Vi anser att det bör göras en utredning för att se över om utbud och efterfrågan stämmer överens med verkligheten. Vad som ovan anförts om en utredning för att belysa det statligt stödda kulturstödet bör ges regeringen till känna.

Kommunal kulturpolitik är mer än att driva bibliotek

Kommunal kulturpolitik är grunden för det demokratiska samtalet och den lokala utvecklingen. En framgångsrik kommunal kulturpolitik måste angå och engagera många människor. Kulturlivet i en kommun kan inte skapas enbart av kulturpolitiker och kommunala tjänstemän, inte heller av bara professionellt verksamma konstnärer och artister. Kultur skapas i samspel mellan människor som lever och fungerar i någon form av relation till varandra och sin omgivning.

En lokal kulturpolitik för framtiden kan inte enbart vara en fråga om att förvalta det kommunen har, driva bibliotek, museer eller fördela bidrag. Kulturpolitiken handlar också om att öka samspelet mellan kulturpolitiken och politiken inom andra samhällsområden.

Kulturpolitiken fungerar inte isolerat i en speciell sektor. Den påverkar de flesta politikområden och den blir också mest effektiv om den integreras med andra områden.

På några platser i landet har kommunerna ändrat sin organisation för att lyfta fram kulturfrågor inom nya områden. Som exempel kan nämnas Nacka kommun som har antagit ett kulturprogram som ska genomsyra alla politiska områden. De kulturella värdena ska vägas in i alla politiska beslut. De kommunala nämnderna ska fastställa hur programmet ska genomföras inom respektive område. Programmet skall följas upp i samband med bokslutet varje år. Det handlar om värdet av att se sammanhangen i tillvaron, att se helheten och tydliggöra kulturens betydelse för vardagslivet.

”Med ett annorlunda och utvidgat kulturbegrepp, som inte bara omfattar de olika konstområden, utan också kan sägas sträcka sig ut till samhällets yttre miljö – stadsbilden, bostadskvarter, gator och torg – är det viktigt att fundera kring hur vi organiserar kulturverksamheten på statlig, regional och lokal nivå i framtiden.” (Ur Kulturrådets omvärldsanalys.)

6.1 Ett utökat uppdrag till Statens kulturråd

Kulturrådet ska förverkliga den nationella kulturpolitik som regering och riksdag beslutar om. Inom ramen för detta uppdrag finns tre huvuduppgifter: Fördela bidrag, ge underlag för kulturpolitiska beslut och informera om kultur och kulturpolitik i allmänhet. Centerpartiet anser att Kulturrådet bör få ett utökat uppdrag att även arbeta med att stimulera utvecklingsarbetet med kultur. Det handlar om att utveckla långsiktiga insatser som samverkansformer, förändringsarbete, erfarenhetsutbyte, information om kulturprojekt landet runt och om olika möjligheter att få stöd och vägledning i kulturarbete. Vad som ovan anförts om att ge Kulturrådet ett utökat uppdrag att arbete med utvecklingsarbete bör ges regeringen till känna.

Kultur för regional balans – en kulturell allemansrätt

Hur många hundratals spaltkilometrar har inte skrivits om förutsättningar för regional utveckling i detta land? Hur många debatter har inte genomförts, hur många utredningar har inte satts i sjön? Debatten om regional utveckling har nästan uteslutande handlat om hur staten ska skapa förutsättningar för fungerande lokala arbetsmarknader. Det har handlat om bättre vägar, utlokalisering av statliga myndigheter, företagsstöd, differentierade arbetsgivaravgifter etcetera. Genomgående idéer om hur resurser kan omfördelas mellan olika landsändar. Sällan, eller aldrig, rör debatten hur människor tillsammans kan arbeta för att skapa goda och attraktiva livsmiljöer som stimulerar till att bygga sig en framtid på respektive ort.

Vi kan se att människor idag inte i lika hög grad flyttar av arbetsmarknadsskäl. I allt högre grad är det istället kulturella och sociala faktorer som gör att människor söker sig till de större städerna. Genom att fler och fler materiella behov tillgodosetts betonas i dag de immateriella värdena, livskvalitet blir viktigare än enbart ekonomisk levnadsstandard. De största behoven och bristerna idag har en annan dimension än tidigare. Meningsfullt arbete, innehåll och mening i livet, upplevelser, stimulans och glädje, delaktighet och trygghet inför varandra, omsorg, att känna sig behövd och efterfrågan. Kort sagt – livskvalitet.

7.1 Attitydförändring

Det finns i många kommuner en positiv attitydförändring när det gäller att sätta in kulturen i ett regionalpolitiskt perspektiv, att i klartext koppla ihop kulturområdet med regionalpolitiska strävanden och åtgärder. Våra förändrade arbetsmarknadsvillkor föder nytänkande. Alternativa verksamhetsformer växer i dag fram där olika möjligheter har tagits till utgångspunkt för otraditionella nysatsningar.

”Det är på den lokala nivån som det förändrade synsättet rörande kulturens roll i samhället märks tydligast ... I allt flera kommuner talas det idag om kulturens viktiga roll när det gäller att bygga ’det goda samhället’.” (Ur Kulturrådets omvärldsanalys.)

Kulturen stärker inte bara vår framtidstro och samhörighet, den är också en källa för att skapa sysselsättning och är en drivkraft för människors kreativitet och vilja att utveckla det egna samhället. Olika regioner har skapat sig olika kulturella identiteter. Det handlar dels om det historiska arvet att ta till vara traditioner, livsmönster och formulera vad det är vi vill föra vidare till omvärlden, dels om ett nytänkande att ta till sig samtida kulturella aktiviteter.

Ung kultur

Dagens ungdomskultur ser helt annorlunda ut än gårdagens. Och morgondagens ungdomskultur kommer att se helt annorlunda ut än dagens. Varje generation måste ges utrymme att skapa sin vision, sitt innehåll och sina former. Det går inte att ärva från en generation till en annan. Den traditionella svenska kulturpolitiken är idag på sin höjd anpassad till de äldre generationernas ideologi, livsvärden och preferenser men överensstämmer dåligt med ungdomars värderingar. Vuxna genomför ofta kultursatsningar för att ”fånga upp ungdomar på fallrepet”, ge dem alternativ till ”tramsaktiviteter” och erbjuda dem något ”vettigt” att göra eller ”ge ungdomar självförtroende”. Den unga kulturen reduceras till ”en förebyggande insats”. Tyvärr vet vi att ungdomskultur sällan får finnas till bara för sin egen skull. För att unga ska få resurser att genomföra något eget krävs det ofta ett syfte, helst mot något som t ex våld eller droger eller rasism.

Ung kultur ska vara för unga, av unga och med unga. Kulturen ska ske på ungdomars egna villkor och oberoende av vuxnas ambitioner. I debatten om ung kultur, hur ung kultur ska kunna lyftas fram och utvecklas, fokuserar vi oss ofta på pengar. Visst är pengarna viktiga, men än viktigare är det att vuxna vågar släppa fram ungas idéer och att inte bromsa upp ungdomar genom att förmedla en attityd där allt verkar omöjligt. Ungdomar har egna idéer och vill något eget. Därför är det viktigt att inte degradera ungdomar till rollen som deltagare i olika kulturprojekt utan i stället se till att de har rollen som initiativtagare. Det är en viktig ungdomspolitisk uppgift att skapa ett ökat utrymme för ungdomars eget skapande och för ung kultur. Av landets 289 kommuner har bara 46 ett centeralt eller kommunövergripande mål- och strategidokument för det ungdomspolitiska arbetet i kommunen. (Ur Ungdomsstyrelsens rapport UNG 2002.)

8.1 Goda exempel

För dem som vågar ta vara på kraften i ungdomars engagemang och ta ungdomars synpunkter och idéer på allvar finns mycket att vinna. Hultsfred och Karlstad är exempel på orter där projekt av unga både under och över 20 tagits till vara och som har fått positiva effekter på hela samhället.

8.1.1 Hultsfred

Hultsfred är ett exempel där ungdomars engagemang för en musikfestival, som började i det lilla formatet, har gett spin-off-effekter bl a i form av olika projekt runt musik, olika musikutbildningar, som lett till en positiv utveckling för hela kommunen.

Föreningen Rockparty bildades 1981 och har sedan 1986 arrangerat Hultsfredsfestivalen varje år. Under slutet av 1990-talet har ett stort antal projekt runt musik-, IT- och upplevelseindustrin växt fram vid sidan av festivalen. Tillsammans med Hultsfreds kommun driver man projektet ”Rockcity Hultsfred”. Rockcity är ett samlingsnamn på en mängd olika verksamheter som har koppling till Hultsfred. Under våren 2001 påbörjades bygget av en samlingspunkt för alla Rockcitys verksamheter. Här bedrivs såväl högre utbildning som forskning. Under 2001–2002 studerar 125 studenter i Rockcity. Utbildningar som ges är Music Engineering, Music Management, Digital Media Distribution, Ledarskap för Evenemangsproducenter samt Turism och Upplevelser. Ett forskningslag har bildats, bestående av forskare från universitet och höskolor i Lund, Kalmar, Linköping, Norrköping, Umeå och Växjö. Ett antal forskningsområden med kopplingar till musik- och upplevelseindustrin har definierats.

8.1.2 Karlstad

Karlstad utnämndes 2001 till årets ungdomskommun. Ungdomarna i kommunen har haft en given plats i ett förändringsarbete som har skapat grunden för en långsiktig och framåtriktad ungdomspolitik. Kommunen har sedan 1999 ett ”ungdomsfullmäktige” som fungerar som samrådspart och initiativtagare. Exempel på frågor där ungdomsfullmäktige har påverkat kommunen är initiativ till en ”barnchecklista” för att följa upp efterlevnaden av FN:s barnkonvention, ungdomsdiskon för 16-åringar, byggande av en inlines- och skate-hall.

8.2 Krokben för UNG kultur

Den kommunala kultur- och fritidsverksamheten är en frivillig kommunal verksamhet som idag inte regleras i lag. Det har visat sig att de kommunala kultur- och fritidsbudgetarna många gånger till stor del är uppbundna i fasta anläggningar och institutioner eller i projekt som beslutats redan när budgeten tas. Förutsättningarna för att ta till vara nya idéer är därmed dåliga. I rapporten Alltid kulturår skriver man att ”ungdomar vill ha snabba besked när de kläckt en strålande idé. De har svårt att vänta till nästa års budget. Det är kanske inte heller tillrådligt att vänta till nästa år då entusiasmen har runnit av.” Det är viktigt att stödet till ungdomars olika kulturprojekt utformas på ungdomars egna villkor. Ungdomars egna initiativ till kultur och fritidsverksamhet kräver ofta ganska låga belopp för att komma igång, men de har inte tid att vänta ett år på att få dem.

En representant från Cirkus Cirkör har sagt följande: ”Om man vill göra något i Stockholm så ska man vända sig till 22 olika representanter.” Hon anser att det är fel att för att få kulturbidrag till ungdomsverksamhet måste det handla om ungdomars problem, vara emot droger, rasism eller dylikt.

8.3 Förändringar

Om ungdomars intressen ska beaktas måste de ges verkliga maktresurser. Beslutsfattandet i kommunerna ska tvingas ta hänsyn till ungdomars uppfattningar. Verksamheter som riktas till ungdomar ska i mycket högre grad förvaltas och utformas av de berörda. Om inte ungdomarna är med är risken stor att det endast är en viss typ av kultur och idrott premieras. Pengar ska fördelas till ungdomskulturer och fritidsverksamheter på ett sätt som tar hänsyn till att ungdomar inte är en homogen massa.

Det är av största vikt att kommuner undanröjer de eventuella hinder som finns för unga som vill skapa egna mötesplatser. Det är också viktigt att de unga som har idéer bemöts positivt. Det innebär att politiker och tjänstemän måste vara beredda att tänka i nya banor och inte säga nej till förslag som kanske utmanar traditionella former. Kommuner kan också ta egna initiativ till att starta mötesplatser, men utformningen måste ske på de ungas egna villkor.

Ungdomsstyrelsen bör få regeringens uppdrag att påverka kommunerna att utarbeta konkreta planer för en högre prioritering av ungdomars kultur. Detta bör ges regeringen till känna.

Kulturrådet bör få i uppdrag att stimulera kulturinstitutionerna att vidga möjligheterna för ungdomar att både ta del av och delta i verksamheten. Detta bör ges regeringen till känna.

Folkbildningsrådet bör överlägga med studieförbunden och folkhögskolorna om ett större utrymme för ungdomars kulturaktivitet inom folkbildningen. Detta bör ges regeringen till känna.

De två största bidragsgivarna till ung kultur är idag Ungdomsstyrelsen och Allmänna arvsfonden. Åtskilliga miljoner delas varje år ut till olika ungdomsprojekt. Tyvärr händer det inte alltför sällan att det är just ungdomens statliga försvarare som släpper igenom dessa ”behandlingsprojekt”. Regeringen bör få i uppdrag att göra en översyn av Ungdomsstyrelsens och Allmänna arvsfondens bidragsgivning vad gäller ung kultur. Detta bör ges regeringen till känna.

8.4 KUL-miljoner – lika villkor för ung kultur i hela landet

Stödet till ungdomars egna kulturverksamhet ska ske på ungdomars egna villkor och oberoende av vuxnas idéer och ambitioner.

Vi kallar anslaget KUL-miljoner, vilket betyder ”kultur till unga i hela landet – av unga, med unga, för unga”. Vi vill att ungdomarna på orten själva får bestämma hur resurserna ska fördelas. Även de ungdomar som inte tillhör någon förening ska kunna ta del av dessa pengar. Pengarna ska inte behöva användas till projekt som är mot eller för något. Tvärtom, ungdomar ska kunna starta kulturprojekt för att det är roligt, för att kunna skapa sin egen kultur och för att få en plats i kulturpolitiken. Medlen ska kunna användas för att arrangera mindre projekt, av engångskaraktär, som till exempel konserter, teaterföreställningar, utställningar eller dylikt. Poängen är att ansökningsförfarandet är mindre byråkratiskt än annars och att ungdomarna kan få ett snabbt beslut från kommunen. Att på detta sätt göra resurser mer tillgängliga för unga människor kan vara ett bra sätt att stimulera till initiativ och engagemang. Man visar en tilltro till ungdomars förmåga att utveckla och ta ansvar för sin fritid. Vad som ovan anförts om att införa ett nytt bidrag, KUL-miljoner, bör ges regeringen till känna.

Barnkultur

Att det är viktigt med barnkultur anser de flesta. Det är sällan vi möter på motstånd när vi pratar om att barnkultur ska prioriteras. Enligt barnkonventionen har vi också skyldighet att tillgodose barns rätt till kultur och rätt att delta i konstnärligt och kulturellt skapande. Barnkultur spänner över ett brett område. Det handlar inte bara om att barn ses som konsumenter av en kultur skapad av vuxna. Barnkultur är lika mycket att uppmuntra barns eget skapande.

Under 1990-talet har stora nedskärningar gjorts ute i kommuner och landsting och inte minst i verksamheter där barn och ungdomar finns. Barn ska ha lika möjligheter att utöva sin ”favoritkultur” utan att detta styrs av föräldrarnas inkomster eller av geografisk hemvist. Centerpartiet har målmedvetet arbetat för att barn ska ha en framskjuten plats i den nationella kulturpolitiken och att barnkultur inte ska diskrimineras i förhållande till vuxenkulturen. Vi välkomnar att regeringen vill ge barnkulturen ett ökat stöd. Men vi anser inte detta vara tillräckligt. För att säkerställa att barnkulturen ges den plats och det utrymme den behöver anser vi att regeringen bör tillsätta en parlamentarisk utredning för att se över hur vi säkerställer barnkulturens villkor. Detta bör ges regeringen till känna.

9.1 Kultur i skolan

Skolan är vår största och viktigaste kulturinstitution i samhället eftersom den i stort sett omfattar alla barn och ungdomar. Därför är det också viktigt att man lokalt utarbetar en strategi för hur man arbetar med kultur i skolan.

De nedskärningar som drabbade skolan under 1990-talet har inneburit stora påfrestningar på den kulturella verksamheten. Större barngrupper, större klasser, mindre personal och minskade ekonomiska möjligheter har gjort att barnens kontakt med kulturaktiviteter, möten med konstnärer och olika kulturformer saknas på många håll. Besöken på konsthallar, museer, bibliotek och inköp av teaterföreställningar har minskat. Omorganisationer och uppsplittring av resurser och att tidigare fungerande kontaktnät har brutits sönder har inneburit nya problem. Många kommuner har delat upp de resurser skolorna har att köpa teater och annan kultur för på de enskilda skolorna. Detta har lett till att varje enskild skolas resurser har blivit för små för att man ska ha råd att ta dit några föreställningar.

Visst finns det skolor idag som arbetar mycket med kultur och estetisk verksamhet men ofta hänger detta samman med enskilda engagerade skolledare eller lärare. Varje enskild skola bestämmer hur man ska arbeta för att förverkliga de nationella målen. Läroplanerna innehåller många formuleringar om skolans kulturuppgift.

Skolan ansvarar för att varje elev efter genomgången grundskola

10 Den fria scenkonsten

Den fria scenkonsten, d v s teater, dans, sång etc, som utövas vid sidan av institutionerna och som inte drivs på kommersiella villkor, har en utomordentlig betydelse för svenskt kulturliv. Det finns idag en ganska utbredd uppfattning att det offentliga stöd som utgår till dessa grupper inte står i rimlig relation till vilken betydelse de har för det svenska kulturlivet.

De fria teatergrupperna är inte bara ett komplement till institutionernas och privatteatrarnas verksamhet. Utan de fria teatergrupperna skulle antalet scenföreställningar per år minska med närmare en tredjedel; för barn och ungdom med ca hälften. Den fria scenkonsten svarar dessutom ofta för nytänkande och experiment. Därigenom har den fria scenkonsten en stor och växande kulturpolitisk betydelse. På grund av strävanden att hitta nya publikgrupper och att förankra sig lokalt på orter utan egentlig teatertradition återfinns de fria grupperna fortfarande på en rad ställen utanför de stora städerna. De har haft och har också ofta en stor tonvikt på turnerande verksamhet.

Av Kulturrådets statistik för 1998 på teater- och dansområdet framgår att de offentliga anslagen för varje besökare i genomsnitt var 662 kronor på institutionsteatrarna medan de var 96 kronor per besökare på fria grupp- och projektföreställningar. Centerpartiet anser, med anledning av vad vi ovan anfört, att anslaget till den fria scenkonsten bör ökas med 24 miljoner kronor utöver regeringens förslag.

11 Konstnärernas villkor

”Statens insatser för konstnärer handlar i första hand om att skapa förutsättningar för ett vitalt kulturliv som ger arbete och försörjning åt konstnärerna.” (Ur budgetpropositionen.)

Trots detta kan vi konstatera att många konstnärer har svårt att klara sitt uppehälle idag. Det samhälle vi har är inte anpassat efter konstnärernas speciella arbetsvillkor och livssituation. Det finns idag ett antal statliga stöd och ersättningar för att konstnärerna ska ges möjlighet att försörja sig på sin konstnärliga verksamhet. Tendensen under de senaste åren har varit att stöden ges i allt högre belopp till allt färre konstnärer. Det innebär att stödet fördelas till en mycket liten andel av landets konstnärer.

11.1 Individuell visningsersättning

Individuell visningsersättning (IV) utgår idag till konstnärer som kan redovisa att de är representerade med offentlig konst på till exempel sjukhus, parker, kommunala torg etc. Endast verk som är placerade i eller vid offentliga byggnader räknas in, inte verk som finns på studieförbund, fackförbund, föreningar eller inom privat sektor.

IV-systemet har sina begränsningar. Det ger till exempel mycket litet eller inget till tecknare, keramiker, konsthantverkare eller fotografer. Ersättningsformen bör nu bli föremål för utvärdering både vad gäller ersättningarna, hur de fördelas och till vem eller vilka samt vilken organisation som är den bästa för ändamålet, både vad gäller t ex objektivitet och insyn. Detta bör ges regeringen till känna.

11.2 Ersättning för upphovsrätt

Konstnärer har laglig rätt till viss upphovsrättslig ersättning vid fotokopiering av deras verk. Staten och Kommunförbundet betalar årligen en klumpsumma för rätten att fotokopiera konstverk för framför allt undervisningssyfte. Resurserna betalas till företaget Bonus Presskopia som på uppdrag av ett antal medlemsorganisationer och förbund bevakar rättsinnehavarnas ekonomiska intressen. Eftersom Bonus Presskopia inte tillåter alla konstnärsorganisationer att bli medlemmar måste staten överväga om den nuvarande metoden är den bästa för att fördela den statliga upphovsrättsersättningen. En utvärdering av det rådande fördelningssystemet bör göras. Detta bör ges regeringen till känna.

11.3 Statens konstråd

All upphandling av offentlig konst till statliga byggnader sköts av Statens konstråd i Stockholm. För att sköta det praktiska arbetet utser styrelsen ett antal projektledare för tre år i taget. De har i uppgift att upprätta ett konstprogram för den byggnad som projekteras eller byggs om samt att söka konstnärer för uppdraget. De projektledare som anställs av Statens konstråd är alla aktiva konstnärer. Naturligtvis kan det vara positivt då de är väl förtrogna med den samtida svenska konsten. Samtidigt finns det en uppenbar risk för jäv eftersom alla konstinköp i regel görs utan anbudsförfarande. Risken för att det är projektledarnas personliga rekommendationer och åsikter som får den avgörande betydelsen vid inköpen är stor.

Att konsten köps in utan anbud eller någon form av tävling anser vi vara anmärkningsvärt eftersom lagen om offentlig upphandling borde vara aktuell även vid konstinköp. För att alla konstnärer på lika villkor ska komma ifråga vid upphandlingen av offentlig konst bör till exempel tävlingar med anonym inlämning erbjudas vid alla större upphandlingar. Det blir extra viktigt då Statens konstråd är en så dominant aktör på marknaden.

Vi ifrågasätter även en organisation som innebär att alla konstinköp till alla statligt ägda offentliga byggnader i hela Sverige sköts från Stockholm. I en mer decentraliserad organisation skulle de människor som dagligen kommer i kontakt med konsten få större inflytande, vilket också skulle ge förutsättningar för en ökad demokratisering inom kulturens område. En utredning bör göras av Statens konstråds upphandlingsrutiner liksom en utvärdering av dess verksamhet i allmänhet. Detta bör ges regeringen till känna.

12 Allmänna samlingslokaler eller mötesplatser

Träffpunkter behövs inte bara i regionernas centrum utan också väl spridda över landet och nära människorna. I glesbygd och mindre tätorter utgör de allmänna samlingslokalerna ett nödvändigt medel för en decentraliserad kulturpolitik. Ett fint förgrenat nätverk av lokala arrangörer är en nyckel till att kunna genomföra lokala kulturutbud och väl förberedda och genomförda evenemang. Vi kan dock konstatera att det behövs långt fler samlingslokaler eller mötesplatser än vad som är fallet idag, inte minst i Stockholms förorter.

De föreningsdrivna samlingslokalerna, bygdegårdar, Folkets Hus och ordenshus, erbjuder 3 000 möteslokaler. Det är lokaler som idag utgör ett viktigt forum för amatörers skapande och en möjlighet för möten mellan professionellt verksamma konstnärer och publik i människors närmiljö. Här sker möten mellan amatörer och professionella som kan utveckla och berika den lokala kulturen. Det är också här som möten som kan utveckla bygden, byn, kvarteret eller stadsdelen sker. Centerpartiet anser att anslaget till allmänna samlingslokaler bör ökas, bl a för att öka tillgängligheten för funktionshindrade genom exempelvis installation av ramper och teleslingor. Vi har i budgeten för år 2002 avsatt 40 miljoner kronor till samlingslokalerna, vilket är en betydlig ökning jämfört med regeringens förslag.

Kultur kräver goda kommunikationer mellan människor, och dagens teknik möjliggör möten och samarbeten som varit betydligt svårare tidigare. För att samlingslokaler ska fungera som träffpunkter för människor och kunna vara navet för olika verksamheter måste dessa få tillgång till goda datakommunikationer. Centerpartiets krav på bredband i hela landet omfattar självklart också samlingslokaler i hela landet.

13 Rättvisa skatteregler för ideella ungdoms- och kulturorganisationer

Idrottsrörelsen har möjlighet att avlöna domare, hjälptränare med flera idrottsledare med upp till ett halv basbelopp utan att betala arbetsgivaravgifter och avgifter eller särskild löneskatt – detta enligt Riksskatteverkets rekommendationer RSV 2354 utgåva 8.

Idrotten är en verksamhet för många ungdomar och gagnar barn och ungdomar fysiskt, psykiskt och socialt. Alla ungdomar är dock inte intresserade av idrott. Många andra organisationer har också verksamheter som bidrar till barns och ungdomars goda uppväxtförhållanden. Som exempel kan nämnas Vi Unga, Sveriges 4H, Sverok, Scoutrörelsen, kyrkliga ungdomsverksamheter och organisationer som bedriver kulturaktiviteter för ungdomar. Dessa viktiga organisationer har inte samma ekonomiska förutsättningar som idrottsrörelsen för sin verksamhet, och detta är en orättvisa som bör uppmärksammas och ändras.

Om samma regler gällde för alla ideella kultur- och ungdomsorganisationer skulle dessutom många fler unga kunna få sommarjobb som lägerledare, hjälpledare vid 4H-gårdar och medhjälpare i andra sammanhang. Man skulle också ge fler barn och ungdomar kontakt med skapande kulturverksamhet på ett naturligt sätt.

Skillnaderna i skattelagstiftningen, mellan två för samhället viktiga verksamheter som båda bedrivs under knappa omständigheter, kan inte anses vara motiverade eller rättvisa. Samma regler och samma ekonomiska förutsättningar bör gälla för ideella kultur- och ungdomsorganisationer som idag gäller för idrottsrörelsen.

Vad som ovan anförts om att samma regler och samma ekonomiska förutsättningar som gäller för idrottsrörelsen bör gälla för ideella kultur- och ungdomsorganisationer bör ges regeringen till känna.

14 Kulturturism

Turismen är en av Sveriges starkaste exportindustrier och den basnäring som har den starkaste tillväxten. Kulturturism är ett sätt att utveckla turismen och tänka i andra banor än de traditionella. Turismen behöver inte bara ge upplevelser för stunden utan även ge fördjupade kunskaper och nya intressen. När upplevelsen blir det viktiga kommer lokala initiativ att bli betydelsefulla. Platser med genuina unika upplevelser i natur och kultur blir starka konkurrensmedel. Genom att lyfta fram den lokala historien och kulturen på rätt sätt kan många fler orter än idag bli intressanta ur turistsynpunkt. Det handlar om att ta vara på den kunskap och erfarenhet som finns lokalt. Mycket av det vi söker när vi reser i Sverige finns i våra traditioner och vår historia. Turister söker gärna det udda och exotiska. Det är just vardagskulturen som av många turister upplevs som särskilt intressant. Den lokala kulturen är en av förutsättningarna för turism, både här hemma och utomlands. Vi kan som turistland erbjuda upplevelser som naturen, det svenska landskapet, vildmarksäventyr, tystnaden, den svenska maten, svensk historia och kultur, storstadsliv m.m.

Det behövs samverkan mellan kulturlivet och turistorganisationerna för att göra landets kultur och konstnärliga verksamhet mer känd och lättillgänglig. Medvetna satsningar på kulturturism är en drivkraft för den lokala ekonomiska utvecklingen och sysselsättningen. Turistdelegationen är en statlig myndighet för strategier, statistik och samordning inom svensk turism. Turistdelegationen bör få ett uppdrag att se hur kulturen på ett mer aktivt sätt kan placeras i turistsammanhang. Detta bör ges regeringen till känna.

15 Folkbildning

Studieförbunden och folkhögskolorna är viktiga aktörer för att kulturlivet ska leva lokalt, runtom i hela landet, och bjuda mångfald och hög kvalitet. I anslutning till beslutet om nu gällande kulturpolitiska mål uttalade riksdagen också högt ställda förväntningar att ”folkbildningen bör kunna spela en central roll i arbetet att hävda kulturens plats i hela landet”. Dessa har sedan följts upp i förordningen för statsbidrag till folkbildningen, där ett av tre syften nu är att ”bredda kulturintresset i samhället, öka delaktigheten i kulturlivet samt främja kulturupplevelser och eget skapande”.

Människor runt om i Sverige omvittnar studieförbundens stora betydelse som arrangör av kulturprogram och av cirklar och annan gruppverksamhet med möjlighet till förkovran inom amatörkulturen. Folkhögskolorna fungerar både som kulturcentrum i sin närregioner och som förberedelser till studier vid musik- och konsthögskolorna eller kulturpedagogiskt arbete i folkbildningen. Med utgångspunkt från ett flerårigt forskningsprojekt om kultur och kulturverksamhet i folkbildningen, ”Skapande mångfald”, skriver forskare vid Mälardalens högskola att de har ”mött många grupper som utan studieförbundens verksamhet troligen inte hade kommit i kontakt med kultur och kulturverksamhet”.

15.1 Amatörkultur

Amatörkulturen är en självklar del av det lokala kulturlivet – en grogrund för den enskilda människans växande och en inspirationskälla i det lokala samhället. För att finnas, fungera och utvecklas behöver amatörkulturen – utöver sina egna eldsjälar – både mötesplatser och ett pedagogiskt och ämnesmässigt stöd. Det offentliga måste här, genom stat och kommuner, medverka till att skapa goda förutsättningar i form av bl.a. rimliga villkor för allmänna samlingslokaler och folkbildningsstöd med generösa utrymmen för amatörkulturarbetet.

Studieförbunden är nu föremål för förnyad utvärdering. Utredningen bör se över möjligheterna att ge amatörkulturen ett eget anslag istället för som idag ingå i folkbildningen. Detta bör ges regeringen till känna.

15.2 Deltagardemokrati

En levande demokrati förutsätter många mötesplatser där människor kan träffas, skaffa sig nya kunskaper och erfarenheter samt utbyta åsikter och tankar. Grunden i en svensk deltagardemokrati är bl a de tusentals mötesplatser som genom föreningsliv, studieförbund och partier erbjuds i det lokala samhället. Studieförbunden erbjuder omistliga mötesplatser för det demokratiska samtalet i studiecirklar, kulturarrangemang och föreläsningar. Detta är mötesplatser där möjligheter finns att finna nya kunskaper och att skaffa sig redskap för att påverka samhällsutvecklingen.

Stat, landsting och kommuner ska underlätta medborgarinflytande och delaktighet genom att stärka folkbildningen. Samhället behöver en mångfald studiecirklar, kurser och kulturarrangemang i studieförbund och folkrörelser. Men det förutsätter också en medveten prioritering av detta område inom landsting och kommuner.

15.3 Anslag

Många kommuners politik har under 90-talet kraftigt reducerat stödet. På vissa håll har man helt tagit bort stödet till folkbildning och föreningsliv. Detta försämrar förutsättningarna för demokratin och medborgarnas delaktighet. Riksrevisionsverket har i rapporten Folkbildning – styrning och kontroll uppmärksammat att de kommunala bidragens storlek under de senaste åren kontinuerligt minskat. RRV pekar också på en tilltagande ryckighet i bidragsgivningen; man höjer ena året och sänker det andra. Uteblivna eller kraftigt sänkta bidrag minskar i hög grad folkbildningens möjligheter att fullfölja sina uppgifter. Många kommuners neddragning av anslagen till folkbildningen är bl a ur denna utgångspunkt djupt oroande. Vi välkomnar att regeringen nu tillsatt en utredning som skall belysa en rad olika perspektiv vad gäller folkbildningen, bl a konsekvenserna av de minskade bidragen från kommunerna. I utredningen bör även ingå att se över vad som händer om människor söker sig till närliggande kommuner då deras egen kommun minskat eller helt tagit bort bidragen till folkbildningen. Detta bör ges regeringen till känna.

15.3.1 Utbildningsplatser

Folkbildningen och studieförbunden spelar enligt statistik från såväl SCB som Skolverket en allt större roll inom Kunskapslyftet. Förmågan att nå studieovana grupper och personer med funktionshinder bl.a. genom annorlunda studieformer har dokumenterats i olika utvärderingar. Därför minskar möjligheterna att uppfylla de föreslagna målen för den framtida vuxenutbildningen när studieförbundens möjligheter att agera begränsas.

Centerpartiet anser att studieförbunden bör tillföras 5 000 platser åren 2003–2005 genom en omfördelning av det totala antalet årsstudieplatser. Vi återkommer till detta i vår utbildningsmotion.

16 Nationella uppdrag

16.1 Anna Nordlander-museet

Den nya kulturpolitiken ska leda oss in i det nya årtusendet, och Centerpartiet anser att den måste innehålla tydliga signaler om att kvinnors historia och kulturella gärningar ska synliggöras. Det är helt nödvändigt inför den nya framtiden, som årtusendeskiftet symboliserar, att kvinnoperspektivet blir lika tydligt som mansperspektivet inom alla samhällsområden, varav kulturen är ett. Strukturer i samhället som inte förmår ta till vara kvinnoperspektivet lika bra som mansperspektivet bör inte höra hemma i det nya årtusendet.

Museum Anna Nordlander, MAN, är ett kvinnokonstcentrum i Skellefteå, som invigdes 1995. Den främsta uppgiften för museet är att skapa ett aktivt och kreativt centrum av högsta kvalitet. Det ska vara ett centrum där kvinnors konstnärliga skapande finner olika uttrycksformer: samarbetsprojekt, utställningar, föreläsningar, forskarseminarier, utveckling av konstpedagogiska metoder, fortbildning osv.

Museum Anna Nordlander har i dag ett starkt kommunalt och regionalt stöd. Det är också angeläget att nå fram till ett nationellt engagemang. T ex konstpedagogiskt utvecklingsarbete med och för barn och ungdom, konstprojekt som belyser relationerna mellan makt och kön och nordiskt nätverkssamarbete. I enlighet med vad som gjorts för andra institutioner med värdefullt arbete av nationellt intresse bör därför Museum Anna Nordlander ges ett nationellt uppdrag under de kommande tre åren. Detta bör ges regeringen till känna.

16.2 Fryshuset

Fryshuset är en mötesplats som sjuder av liv och olika verksamheter med närmare 40 000 besök per månad. Fryshuset startades hösten 1984 i ett stort och slitet hus som varit fryslager för köttvaror, därav namnet. Redan från början fick ungdomarna själva vara med och forma aktiviteterna i huset. Basket och rockmusik dominerade först medan det sociala engagemanget, utbildningar och andra verksamheter växte stadigt på grund av de stora behov som knackade på dörren.

I dag pågår ett trettiotal projekt eller verksamheter inom husets 20 000 kvadratmeter. Några exempel är bl a Arenan (konserthall och idrottshall), Atletklubben, Brobyggarna, Capital School of Multimedia, De Glömda Barnen, Emerich Roth mot våld och rasism, Exit i Sverige, Evenemang, Fryshusets Kunskapscentrum, Fryshusets kök & bageri, Fryshuset Security, Fryshusets resursskola, Fryshuskyrkan, Högstadiet, Kulturskolan, Lugna Gatan, Nya Projekt, Nätverk för Eldsjälar, Replokaler, Rebel Gamer, Rockmusikerlinjen, Stockholm Skatepark.

16.2.1 Graffiti

Debatten om graffitins vara eller icke vara har rasat, och många vuxna gör sitt bästa att stänga ute graffitin. Graffitins motståndare hävdar att graffiti är inkörsporten till kriminalitet och skall bekämpas med alla medel medan graffitins förespråkare anser att det är svårt att lagstifta bort en ungdomskultur. Vad vi än anser om graffiti är den här för att stanna, och frågan är hur vi kan dels låta graffitin växa utan inslag av skadegörelse, dels hur vi kommer tillrätta med klotter?

I Stockholm har kommunen tagit ett klart ställningstagande mot graffiti eftersom kommunen vill bekämpa klottret. Frågan är om klotter och graffiti är samma sak. I Stockholm gjordes en graffitiutställning, ”Sthlm underground”. Med utställningen ville utställningskuratorn visa graffiti, som konstform, på laglig väg. Utställningen fick dock stängas efter bara några dagar eftersom kommunen förbjöd utställningen.

I Brygge har de arbetet på ett annat sätt för att komma till rätta med klotter och graffiti. Istället för att bara se till skadegörelsen fokuserade de sig på graffiti som konst. Och genom att ändra synsätt var de också tvugna att lösa problemet ur ett annat perspektiv. De införde lagliga graffiti väggar, belgiska järnvägen donerade gamla godsvagnar att försköna, de arrangerade särskilda graffiti-workshops och graffitimålarna fick visa upp sin konst och måla inför publik. Det har nu gått så långt att folk till och med beställer målningar. Brygges graffitiprojekt ”Gran n A’rt” har belönats med EU:s pris för bästa brottsförebyggande åtgärder. Brygge visar tydligt att det finns andra vägar att gå för att komma till rätta med graffiti och klotter.

Fryshuset i Stockholm bör få ett treårigt nationellt uppdrag att arbeta med graffiti. Detta bör ges regeringen till känna.

17 Foto-Sesam

En kraftfull satsning på att bevara och göra den fotografiska bilden tillgänglig behövs, både vad gäller stillbildsfotografi och film. Erfarenheterna av SESAM-projektet är mycket goda. Vi menar att det är dags att detta följs upp av ett nytt liknande projekt inom fotoområdet.

Ett kommande Foto-Sesam är en nödvändighet. Det är nu angeläget att formulera konkreta arbetsområden och en strategi för hur arbetet ska beräknas, organiseras och finansieras. Planeringsarbetet måste kopplas till museerna ute i landet. Flera länsmuseer och kommunala museer har omfattande erfarenheter av att arbeta med vård, registrering och tillgänglighet av fotosamlingar. Bildvårdscentraler och länsanknutna bildarkiv kan knytas till länsmuseerna i varje län. Inom varje län bör arbetet inledas med en invente­ring och utredning som ska bedrivas på såväl lokal som regional nivå.

En satsning på bevarande, vård och förmedling av den fotografiska bilden ska inte bara omfatta stillbildsfotografi utan även film. Regeringen bör återkomma till riksdagen med förslag om hur ett nationellt Foto-Sesam bör utformas. Detta bör ges regeringen till känna.

18 Kulturarvs-IT

Kulturarvs-IT påbörjades 1999 som en försöksverksamhet. Syftet var att öka tillgängligheten för kulturarvet samtidigt som personer med svåra arbetshandikapp kunde erbjudas arbete. Arbetet har till största delen rört digitalisering av fotografier, kartor och andra dokument. Cirka 200 personer har fått sysselsättning. Vi välkomnar att verksamheten nu föreslås bli permanent från år 2003. Men när regeringen nu permanentar verksamheten avsätter de medel för att täcka arbetsledarnas löner men inte till att täcka assistenternas löner. Regeringen bör se över resurstilldelningen till kulturarvs-IT. Detta bör ges regeringen till känna.

19 Länsmuseerna

En viktig del av den regionala kulturen är länsmuseerna. Dessa sprider information och intresse för den egna regionens kulturarv och historia. Museerna är tillsammans med bibliotek och arkiv en viktig del av samhällets minne. Vi behöver dem för att lagra erfarenheter och för att kunna analysera och förstå de orsakssammanhang som ligger till grund för vår egen tids komplexa verklighet. Det är angeläget att museerna utvecklar sin pedagogik så att de motsvarar behov och önskemål som allmänhet har och som t ex skolan kan ställa. Museernas stora kunskapsbank har delvis, på grund av sin svårtillgänglighet, långtifrån tagits i bruk när museerna hade kunnat lämna viktiga bidrag till belysning av olika samhällsfrågor. På flera håll i landet har länsmuseerna ekonomiska bekymmer. Med bakgrund av vad som ovan anfört finns det anledning att utreda länsmuseernas ekonomiska situation. Detta bör ges regeringen till känna.

20 Fornfynd

När fornfynd av stort värde hittas placeras dessa fynd i Stockholm på Historiska museet. Enligt lag kan fornfynd dock överlåtas eller lånas ut till museum som åtar sig att vårda fornfyndet på ett tillfredsställande sätt. Ett skäl för Historiska museet att avstyrka en ansökan om att få ”låna” ett fornfynd kan exempelvis vara att fyndet har nationellt intresse och bör var tillgängligt för forskare eller att föremålstypen från regionen saknas i de nationella samlingarna. Ett annat skäl kan vara att det nya fyndet hör ihop med föremål som redan finns på Historiska museet från samma fyndplats och att samtliga fynd från en fyndplats bör hållas ihop.

Centerpartiet anser inte att det är tillräckligt att konstatera att förmålen kan lånas ut. Ett exempel på fornfynd och kulturföremål som inte visas i sin ”hemmamiljö” är de samiska trummorna som idag finns på Nordiska museet istället för på Fjäll- och samemuseet i Jokkmokk. Nordiska museet har idag 35 samiska trummor. Av dessa är 9 museets egna. Centerpartiet anser att fornfynd ska visas i närhet till fyndplatsen. Givetvis ska det ställas krav på att museet kan garantera fyndets säkerhet. Regeringen bör göra en översyn för att säkerställa att fornfynd ska kunna visas när fyndplatsen. Detta bör ges regeringen till känna.

21 TV-gudstjänster

Genom församlingssammanslagningar har antalet gudstjänster som Svenska kyrkan erbjuder under 2002 minskats väsentligt. Detta drabbar framför allt människor som bor på landsbygden som då måste ta sig till en annan kyrka då det inte så ofta är gudstjänst i den egna församlingskyrkan. För dessa människor kan TV-gudstjänsten vara ett alternativ, och därför är det oroande att TV i allt större utsträckning väljer att sända studiogudstjänster istället för att som tidigare skett genomföra sändningar på plats i en kyrka. TV-gudstjänsterna ses även av många äldre, sjuka och funktionshindrade som av olika anledningar inte kan besöka hembygdens kyrka. För människors andliga upplevelser spelar kyrkorummet stor roll och en studio kan inte ge samma atmosfär. De TV-sända gudstjänsterna ger även tittarna en kulturell upplevelse genom att kyrkobyggnaderna från olika tidsepoker visas och hela landet får tillgång till sändningskyrkans yttre och inre miljö. Även i besparingstider är det rimligt att TV fortsätter att sända från kyrkor i hela landet. Regeringen bör säkerställa att TV fortsätter att sända TV-gudstjänster från kyrkor och inte från en studio. Detta bör ges regeringen till känna.

22 Digital-TV

Våren 1997 var Centerpartiet med och fattade beslut om att införa marksänd digital-TV.

Digital-TV är en naturlig utveckling mot en effektivare TV-distribution. Det är orimligt att behålla och underhålla ett analogt system för TV-distribution när den analoga tekniken i alla typer av kommunikationssystem ersätts med digital teknik. Digital-TV innebär stora mervärden och ökad valfrihet för konsumenterna. De viktigaste fördelarna är bättre ljud- och bildkvalitet, att konsumenterna får fler program att välja mellan och att de kan anpassa utbudet efter sina egna intressen.

Digital-TV kan distribueras över satellit, genom kabel, i telenätet eller genom marksändning. Motivet bakom valet av marksänd digital-TV var i första hand mediepolitiskt. Genom att behålla ett rikstäckande distributionsnät skulle det vara möjligt att även i framtiden garantera att TV-mediet huvudsakligen betjänar allmänna och demokratiska intressen. Det var och är en grundläggande politisk ambition att TV-sändningar skall kunna tas emot av alla som bor i Sverige. Digital-TV bör införas i hela landet samtidigt. Med marknätet kan vi tillämpa svensk lagstiftning och behålla exempelvis förbudet mot TV-reklam för barn. Vidare är det angeläget att på sikt kunna släcka det analoga marknätet för att minska kostnaderna för de sändande bolagen och frigöra frekvensutrymme som kan användas på annat sätt, t.ex. till mobilt Internet. Den påbörjade omställningen bör således fortsätta.

För att satsningen på marksänd digital-TV ska bli framgångsrik krävs dock att fler aktörer engageras. Stor energi bör läggas vid att inbjuda privata aktörer att tillhandahålla ytterligare kanaler i det marksända nätet, vilket också bör vara vägledande då t.ex. regelverket ses över. Vi anser att med den snabba teknikutvecklingen som vi idag har bör regeringen se över om den mest effektiva tekniken används för marksänd digital-TV. Som exempel kan nämnas att England, Tyskland och Schweiz har haft samma teknik som Sverige men nu gått över till ett annat system. Vi bör ta till oss erfarenheter från andra länder som också har marksänd digital-TV. Vi anser också att det bör finnas forskning runt detta för att säkerställa att vi följer utvecklingen på bästa sätt. Vad som ovan anförts om marksänd digital-TV bör ges regeringen till känna.

23 SVT:s programtextning

Cirka 600 000 personer behöver text i TV och annan visuell information. I denna grupp ingår framför allt vuxendöva samt personer som bär hörapparat. Ju mer störande bakgrundsljud TV-programmen har och ju mer buller som förekommer ute i samhället desto fler behöver denna hjälp. Regeringen bör se över och säkerställa att bakgrundsljud ej är med då det inte är nödvändigt. Detta bör ges regeringen till känna.

Många hörselskadade utestängs från svensk TV. Endast cirka 30 procent av de svenskspråkiga programmen textas. Hörselskadade stängs därmed ute från nyheter, sportsändningar, kulturprogram, debattprogram samt barnprogram. Detta är inte tillfredsställande. Vi vill dock påminna om att SVT har åtagit sig att vid utgången av tillståndsperioden nå upp till minst 50 %. Hörselskadades Riksförbund kräver att minst 60 procent av alla svenskspråkiga program textas senast år 2005 samt att 100 procent textas år 2010. Detta är en fullt berättigad begäran, och arbetet med att nå målen måste påbörjas omgående. Regeringen bör se över detta för att säkerställa programtextningen. Detta bör ges regeringen till känna.

Som exempel kan nämnas att det idag finns något som heter Video Reader som är en dekoder som ansluts till TV-apparaten och videobandspelaren och som är ett stort hjälpmedel för hörselhandikappade. Med hjälp av förkodad bildtextning framträder text under de personer som pratar, och texterna rör sig från den ena sidan till den andra så att tittarna lätt kan se vem som pratar.

Vi vill också lyfta fram att det är angeläget att TV-programmen även görs tillgängliga för synskadade. Detta sker genom en uppläsning av textremsan. Regeringen bör se över detta för att säkerställa uppläsning av textremsa. Detta bör ges regeringen till känna.

24 Filmvårdscentral i Grängesberg

Film i Sverige är ett stort och rikt kulturarv som är i behov av att vårdas. Nyligen har första spadtaget tagits för inrättandet av en filmvårdscentral, för icke-fiktiv film, i Grängesberg. Filminstitutet planeras blir huvudman för verksamheten. Riksdagen har tidigare varit tveksam till om det är lämpligt att SFI ska vara huvudman.

Idag finns tre arkiv med nationellt ansvar för rörlig film, och deras ägarformer är skiftande. Det finns både stiftelser och aktiebolag som är huvudmän, och det innebär att det är svårt att få insyn i verksamheten. För att få en helhetssyn på vad som finns anser Centerpartiet att staten bör ta ett beslut om att bilda ett nationalarkiv för all film. Statens Ljud- och bildarkiv skulle kunna utökas för att på sikt kunna utgöra ett verkligt nationalarkiv för rörliga bilder. Regeringen bör utreda hur ett nationalarkiv för rörlig film bör kunna se ut. Detta bör ges regeringen till känna.

Innan beslut tagits om hur huvudmannaskapet skall se ut bör regeringen undersöka möjligheten att tillsätta en interimistisk huvudman som skulle kunna bestå av Sveriges Hembygdsförbund och länsmuseerna. Vad som ovan anförts om en interimistisk huvudman för filmvårdscentralen bör ges regeringen till känna.

Det är inte enbart behovet av en rationell hantering av befintliga personella och maskinella resurser som är stort utan också behovet av att knyta till sig teknisk kompetens, något som är extra viktigt i denna tid av hastiga teknikskiften. Det finns idag en stor brist på tekniskt kunnande på detta område. Filmvårdscentralen i Grängesberg bör få ansvar för att den tekniska och den laboratorietekniska kompetensen byggs upp och hålls vid liv. Detta bör ges regeringen till känna.

Arkivmyndigheterna, våra bibliotek och museer (ABM) bedriver ett långsiktigt arbete för att bygga upp och sprida kunskap om arkivmaterialet. Härigenom skapas förutsättningar för bättre strukturer för att hitta i samlingarna. Att detta fungerar är en förutsättning för att grundläggande demokratiska värden kan garanteras. Den nya tekniken innebär goda möjligheter att öka tillgängligheten till och överblicken över arkiv och samlingar. Genom att göra arkiv, bibliotek och museer tillgängliga via Internet kan man nå fler och nya grupper av brukare av kulturarvet. Digitaliserade register och förteckningar samt referensdatabaser gör det lättare att få överblick över vilka samlingar som finns och vad de innehåller, och därmed ökar sökbarheten. Regeringen bör återkomma med förslag på hur filmarkivet gemensamt med andra arkiv ska kunna samverka även med bibliotek och museer. Detta bör ges regeringen till känna.

Stockholm den 22 oktober 2002

Birgitta Sellén (c)

Lars-Ivar Ericson (c)

Kenneth Johansson (c)

Birgitta Carlsson (c)

Sofia Larsen (c)

Margareta Andersson (c)

Jan Andersson (c)