Idrottens roll för folkhälsan, integrationen, jämställdheten m.m. kan knappast övervärderas. Idag matas vi ständigt via medier om att skolbarn är överviktiga och att värnpliktigas vikt har ökat markant. Idrotten i skolan har därför en stor funktion att fylla. Genom ökad kunskap om motion och kostvanor ökar välmåendet, och sjukdomar som kan relateras till för lite motion minskar. Centerpartiet anser att fysisk aktivitet under minst 30 minuter varje dag ska erbjudas i skolan.
Merparten av barns idrottande sker spontant och inte på en idrottsanläggning. Därför måste kommunerna ta sitt ansvar för att det finns ytor som är avsedda som näridrottsplatser i anslutning till bostadsområdena. Där kan bl.a. de mindre barnen finna utmaningar till fysisk aktivitet i lekfulla former. Där kan även ungdomar och vuxna få inspiration till rörelse och ge utlopp för olika fysiska aktiviteter.
Centerpartiet vill underlätta för våra duktiga elitidrottare att kunna stanna kvar i Sverige. Idag är skattereglerna sådana att många flyttar utomlands för att slippa de höga skatterna. Vi anser därför att det bör inrättas ett idrottskonto i Sverige. Centerpartiet manar också till en samling för en svensk ansökan om att få arrangera olympiska vinterspel i Östersund och Åre 2014.
1 Sammanfattning 35
2 Innehållsförteckning 36
3 Förslag till riksdagsbeslut 37
4 En aktiv idrottspolitik för fler idrottsaktiva 38
5 Idrotten och politiken – roller och ansvar 38
5.1 Idrottsrörelsens roll 39
5.2 Fortsatt offentligt stöd 39
6 Antidopningsarbete 39
7 Spontanidrott och näridrottsplatser 40
8 Barn- och ungdomsidrotten 40
8.1 Tjejer och killars tillgång till anläggningar 40
8.2 Idrotten i skolan 41
9 Elitidrotten 41
9.1 1 Idrott och utbildning 42
9.2 2 Inför ett idrottskonto 42
9.3 Läktarvåld 42
9.4 Villkor för domare 42
10 Lotterier till lokala folkrörelser 43
11 Föreningsägda idrottslokaler 43
12 Idrottens betydelse för integration 44
13 OS i Sverige 44
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i motionen anförs om att idrottsrörelsen bör förstärka sitt integrations- och jämställdhetsarbete.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i motionen anförs om att resurser även bör avsättas för näridrottsplatser.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i motionen anförs om en översyn för att slå fast att hemmet skall räknas som tjänsteställe för domarkåren.1
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i motionen anförs om införande av ett idrottskonto.1
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i motionen anförs om att det lokala föreningslivet skall ha samma rätt som rikslotterierna att ställa ut lottförsäljningsterminaler.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i motionen anförs om en utredning för att se över möjligheten att införa ett bidrag till föreningsägda idrottslokaler liknande det för allmänna samlingslokaler.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i motionen anförs om olympiska vinterspel.
1Yrkandena 3 och 4 hänvisade till SkU.
Idrottsrörelsen är den största och mest livskraftiga folkrörelsen i Sverige. För många barn och ungdomar är idrotten den tredje viktigaste uppväxtmiljön, efter hemmet och skolan. Samtidigt kommer larmrapporter om att grupper av både barn och vuxna utvecklar en fysiskt passiv livsstil med ökad vikt, vilket på sikt kommer att påverka folkhälsan negativt. Centerpartiet rekommenderar den smala vägen. Satsade kronor på att idrottsrörelsen får fler i rörelse innebär med stor sannolikhet en vinst när det gäller minskat tryck på vårdsektorn och minskad ohälsa i arbetslivet.
Idrottsrörelsen har mer än tre miljoner medlemmar, och mer än två tredjedelar av alla barn är med i en idrottsförening under en viss tid. I princip går det bra för svensk idrottsrörelse, vare sig det gäller motionsidrott, barn- och ungdomsverksamhet eller elitidrott. Samhället genom staten eller kommunerna har ingen anledning att försöka lägga sig i hur verksamheten bedrivs i detalj. Däremot kan samhället uttrycka uppskattning för den insats som hundratusentals ledare gör ideellt.
Det finns ett starkt gemensamt intresse av att förbättra villkoren och förutsättningarna för mer aktiva medborgare genom en aktiv idrottspolitik. Med idrottspolitik avser vi då en vid tolkning som inkluderar allt från förebyggande folkhälsoarbete till elitidrott.
Idrottens roll för folkhälsan, barn och ungdomars uppfostran utanför hemmet och skolan, integrationen, jämställdheten samt spänning för arenapublik och TV-tittare kan knappast övervärderas. Utan att ta till överord är idrotten djupt förankrad i kultursamhället och den svenska folksjälen. Det är något som Centerpartiet vill lyfta fram, slå vakt om och utveckla.
Stat och kommuner ska enligt Centerpartiets uppfattning inte lägga sig i idrottens verksamhet i detalj. Däremot finns det skäl för en dialog som gynnar båda parter. Kommunerna är enligt Riksidrottsförbundet (RF) den enskilt största ekonomiska bidragsgivaren till idrotten, med cirka 4 500 miljoner kronor årligen. Landstingen bidrar med cirka 100 miljoner kronor och staten med cirka 425 miljoner. Det offentliga som svarar för cirka 60 procent av idrottens finansiering ska givetvis ha samma krav, som i alla andra sammanhang, på att dessa pengar används förnuftigt och på ett sätt som stämmer med målen för att dela ut stödet. Vi välkomnar att regeringen nu har föreslagit att 100 miljoner kronor extra skall gå till idrottens barn- och ungdomsverksamhet.
Väsentligen anser Centerpartiet att pengarna används klokt. Idrottsrörelsen bidrar till en meningsfull fritid för hundratusentals barn och ungdomar, vilket är målet med huvuddelen av kommunernas stöd.
På många håll innebär den lokala klubben eller föreningen också ett kitt som binder samman människor i lokalsamhället. Idrottsutövandet blir mer än fysisk aktivitet. En samlingsplats, en arena för diskussion om bygdens framtid och klubbnamnet eller utövare kanske bidrar till att den lilla platsen nämns i stora sammanhang. Hur skulle annars Tärnaby och Torsby vara världskända platser?
En del återstår att göra när det gäller dopning och jämställdhet inom idrotten. Förslag kring detta återkommer vi till. När det gäller idrottsrörelsens bidrag till integrationsarbetet finns det många goda exempel, men mer kan säkert göras. Riksidrottsförbundet utvärderar nu arbetet på det området, och förhoppningsvis ska det leda till än bättre resultat.
Det offentliga stödet till idrotten ska bevaras på minst nuvarande nivå. I gengäld bör idrottsrörelsen visa på ett förstärkt integrations- och jämställdhetsarbete. Detta bör ges regeringen till känna.
Den utbredda dopningen inom elitidrotten är det största hotet mot idrottsrörelsens förankring i folkdjupet. Samhället å sin sida måste starkare motverka användningen av vardagsdopning och den kriminalitet som stimulerar eller som ofta blir följden av denna dopning. Detta kräver sannolikt ökade ekonomiska resurser, vilket Centerpartiet är berett att medverka till.
Det självklara målet måste vara att all idrottsutövning i Sverige ska vara dopningsfri. Sverige måste också arbeta aktivt internationellt för att det globala antidopningsarbetet stärks. Centerpartiet ser det inte som naivt att ha målet att idrottsutövningen ska vara dopningsfri. Något acceptabelt alternativ till det målet finns inte. Huvudansvaret för antidopningsarbetet i idrotten ligger på idrottsrörelsen. Samhället kan markera genom att ge besked om att en verksamhet som inte baseras på rent spel inte i längden kan räkna med offentligt ekonomiskt stöd, även om det vapnet sannolikt är föga träffsäkert gentemot en enskild fuskare.
En arbetsgrupp inom Regeringskansliet lämnade i slutet av 2001 förslag till förstärkt antidopningsarbete. Centerpartiet understryker att kampen mot dopningen måste föras med flera olika medel som inte är tillräckliga var för sig men som vid en kraftsamling kan bli ett starkt antidopningsvapen.
Merparten av barns idrottande är spontant och sker inte på en idrottsanläggning. Hur många har inte i drömmarna vunnit OS-guld eller avgjort en VM-final på gärdet eller i parken, eller skottat för landhockey vid gatlyktan så att orken att spela nästan tröt innan det var klart? Samhället är numera delvis ett annat. Nu kan VM-guldet vinnas framför datorn eller med play station-utrustningen. Hur påverkar detta det fysiska tillståndet hos befolkningen på sikt? Går det att trots detta öka spontanidrotten? Vi tror att svaret på den sista frågan är ja.
Eftersom tillgången till spontanidrott är avgörande för att forma ett behov av att fortsätta med idrott och motion måste åtgärder sättas in för att skapa fler platser för spontanidrott. Framför allt kommunerna måste ta sitt ansvar för att det finns tillgång till ytor och arenor för spontanidrott och att det finns näridrottsplatser. En näridrottsplats karakteriseras av att vara flexibel i användning och öppen för alla under hela året. En aktiv satsning på näridrottsplatser leder till ökad spontanidrott. Denna satsning ska också innefatta platser där de mindre barnen finner utmaningar till fysisk aktivitet i lekfulla former, till exempel att kunna klänga, balansera, hoppa och springa. Detta kan med fördel vara naturliga miljöer, som skogsparker med utökade lekmöjligheter.Särskilt angeläget är det att de få och krympande ytor för spontanidrott som finns i de större städernas citykärnor inte offras på grund av ”storslagna” exploateringsplaner. Klaras inte detta på frivillig väg måste lagar och regler som styr den kommunala planeringen ändras i detta avseende.
Regeringen har föreslagit att 100 miljoner kronor extra skall gå till idrottens barn- och ungdomsverksamhet. Pengarna skall vara till för att öppna dörrar för fler, hålla tillbaks avgifterna, satsa mer på flickidrotten samt drogarbete och samarbete med skolorna. En del av dessa resurser bör även användas till näridrottsplatser. Detta bör ges regeringen till känna.
Idrott för barn och ungdomar ska vara roligt. För barn ska tävlandet till en början vara en del av leken. Tidig specialisering och utslagning motverkar syftet att idrotten för barn ska lägga grunden till att vilja röra sig som motionär eller som idrottsutövare i senare år. Det går inte att lägga fast en tidpunkt för när lek ska övergå till mer allvar. Generellt sett bör en upptrappning av tävlandet och en ökad specialisering undvikas före tonåren.
Den största andelen av kommunernas ekonomiska stöd till idrotten är kostnader för anläggningar, drygt 70 procent. Övrig del är stöd till aktiviteter och ledarbidrag. Idag råder inte samma förutsättning för tjejer och killar när det gäller hur stödet till anläggningar fördelats. Det handlar såväl om vilka typer av anläggningar som byggs och om tillgång till träningstider. Centerpartiet menar att detta är i första hand en kommunal fråga, men att kommunerna i samråd med idrottsrörelsen måste klara av denna jämställdhetsaspekt.
Centerpartiet har under flera år påtalat vikten av idrott och hälsa i skolan. Bakgrunden är att många idrottslärare, forskare och läkare rapporterat att elevernas fysiska status blir allt sämre. Vi vet att en förebyggande hälsovård i form av goda kostvanor och regelbunden fysisk aktivitet också är av stor betydelse för ett bra resultat av skolarbetet. Ökad kunskap om motion och kostvanor är till stor nytta för att öka välmåendet och för att slippa sjukdomar som är relaterade till bristande motion. Dessutom vet vi att bra kondition underlättar för eleverna att tillgodogöra sig annan undervisning i skolan. Centerpartiet anser att mångfalden i skolidrotten ska främjas – detta för att fånga upp och stödja elevernas olika intressen och engagemang. Som exempel kan nämnas Bunkefloprojektet där eleverna har 45 minuter idrott per dag från år 1 till 9.
Det är bra att regeringen äntligen fått upp ögonen för detta och nu vill stimulera skolorna att arbeta för att eleverna ska bli mer fysiskt aktiva. Frågan är bara hur regeringen tänkt sig det hela. Regeringen skriver: ”Alla elever bör ges möjlighet till någon form av fysisk aktivitet i en omfattning av 30 minuter varje dag. Regeringen kommer att överväga hur detta skall beaktas i skolans styrdokument.” Med andra ord: Regeringen skjuter frågan på framtiden. Vi vill att regeringen återkommer och redogör för hur strategin för att öka den fysiska aktiviteten i skolan skall säkerställas. Se även vår motion om grundskolan.
Elitidrott för folkflertalet innebär arenaunderhållning eller TV-underhållning. Centerpartiet delar uppfattningen att bredd och elit är lika värdefulla storheter i idrotten. Det ena förutsätter det andra och tvärtom.
Elitidrotten är idag inom många sporter, främst de större lagsporterna och idrotter som tennis, golf, simning, alpint och skidor, starkt kommersialiserad. Det är också här som de stora sponsorintäkterna finns. RF bedömer att det handlar om cirka 900 miljoner kronor årligen, alltså långt mindre än samhällets stöd.
Helt kommersiellt inriktad elitidrott ska inte ha samhällets ekonomiska stöd. Däremot vill Centerpartiet lyfta fram två åtgärder som kan vidtas för att underlätta elitsatsningar.
Den svenska modellen med idrottsgymnasier eller idrott och högskolestudier är i stort sett bra. Dessa måste ges ett särskilt stöd så att de kan fortsätta sin verksamhet. Det ger rimliga förutsättningar för försök till elitsatsning samtidigt som det finns möjlighet att skaffa sig en utbildning. För många elitidrottsutövare återstår trots allt 25–30 års yrkesverksamhet efter karriären. Det är och kommer att vara ett fåtal som gör sig ekonomiskt oberoende under idrottskarriären.
En del av samhället stöd innebär stöd till elitsatsningar. Om det kommer fram utövare som hävdar sig på världsnivå hälsas det med glädje av den idrottsintresserade delen av svenska folket. Borde då inte dessa utövare ha möjlighet att välja att bo och verka också i Sverige? Idag motverkar skattelagstiftningen detta.
Centerpartiet föreslår ett idrottskonto. Det innebär en speciallösning i skattelagstiftningen på liknande sätt som idag finns för andra grupper, till exempel skogskonto för skogsägare och upphovsmannakonto för författare. Idrottskontot handlar inte om ett sätt att smita undan skatt. Tvärtom kan det ses som ett sätt att förhindra skattesmitning genom att våra elitidrottare får möjligheter att sprida ut sina intäkter och inte längre ”tvingas” flytta utomlands till länder med ett lägre skattetryck. Självklart ska de betala skatt på inkomsterna, men först när pengarna rent faktiskt disponeras. Vad som ovan anförts om införandet av ett idrottskonto bör ges regeringen till känna.
Under senare år har en minskning av det så kallade läktarvåldet skett. Centerpartiet menar att ansvaret att motverka idrottsrelaterat våld i första hand är klubbarnas och supporterklubbarnas. Samtidigt kan inte samhället undandra sig sitt ansvar för ordningen utanför arenorna.
En diskussion har förekommit om att klubbar som jobbar kommersiellt skulle få ett större ansvar för ordningen också utanför arenorna. Detta är emellertid juridiskt tveksamt då det är polisens sak att upprätthålla ordningen på gator och torg. För närvarande ser Centerpartiet inget behov av att aktualisera den debatten igen. Däremot måste utvecklingen av det så kallade läktarvåldet följas noga och inriktningen är att det ska upphöra.
Möjligheten för domare att göra avdrag för sin utgifter och kostnader begränsades vid skattereformen för ett antal år sedan. I och med att varje idrottsplats anses vara domarens arbetsplats medges inte sedvanliga ersättningar motsvarande t ex traktamentesersättning och reseersättning. En översyn bör göras för att slå fast att hemmet skall räknas som tjänsteställe för domarkåren. Detta bör ges regeringen till känna.
Regeringens utredare Bengt K Å Johansson har lagt fram förslag till att stärka folkrörelsernas ställning på spel- och lotterimarknaden. Han föreslår att vinsten från internationella kasinon ska tillfalla folkrörelserna, vilket vi från Centerpartiet anser är bra och överensstämmer med det vi tidigare krävt. Ett av förslagen är också att rikslotterierna ska få sätta ut s k lottförsäljningsterminaler och där få sälja maximalt 75 procent av lotterna i ett lotteri. Centerpartiet anser dock att denna rätt även borde gälla det lokala föreningslivet. Flera föreningar skulle dessutom kunna samsas om en lottförsäljningsterminal så att lottköparen får välja mellan att stödja fotbollsklubben, ridklubben eller teaterföreningen. Detta vore en mycket bra möjlighet för det lokala föreningslivet att få utveckla sin lotteriverksamhet från papperslotter med kostsam tillverkning och distribution till att istället använda en mer modern lotteriform i linje med den nya tekniken. För det lokala föreningslivet skulle en sådan möjlighet kunna innebära ett väsentligt ekonomiskt tillskott och möjliggöra en förstärkning av verksamheten. Vad som ovan anförts om lottförsäljningsterminaler bör ges regeringen till känna.
Runt om i landet finns många aktiva idrottsföreningar som äger sina lokaler och idrottsanläggningar. Vissa orter i landet har inte någon bygdegård eller något Folkets Hus. Därför utnyttjas idrottsföreningens lokaler när de ska anordna en fest eller en studiecirkel. Dessvärre är ekonomin ganska dålig för många idrottsföreningar, vilket innebär att det inte finns ekonomi för föreningen att rusta upp sina lokaler. Av den anledningen bör det göras en utredning med uppgift att se över möjligheten att införa ett bidrag till föreningsägda idrottslokaler samt övriga föreningsägda lokaler, som t ex hembygdsgårdar. Likaväl som det finns ett anslag för allmänna samlingslokaler, för köp, ny- och ombyggnad, standardhöjande reparationer samt för handikappanpassning, bör det finnas möjligheter för idrottsföreningar att söka bidrag till föreningsägda idrottslokaler enligt samma kriterier som till samlingslokaler.
Vad som ovan anförts om en utredning för att se över möjligheten att införa ett bidrag till föreningsägda lokaler liknande det för allmänna samlingslokaler bör ges regeringen till känna.
Föreningslivet har stor social betydelse och är också ett effektivt verktyg för integration. Centerpartiet uppmanar kommunerna att stödja initiativ där människor genom sin egen medverkan blir delaktiga i och påverkar utvecklingen inom den by eller det bostadsområde där de bor. Att på så sätt få den ideella sektorn att fungera blir av avgörande betydelse för att få ett levande närsamhälle. Folkrörelserna, föreningslivet och folkbildningen kan spela en avgörande roll i detta arbete. Att skapa goda förutsättningar för deras verksamhet är en viktig uppgift för stat och kommuner.
Centerpartiet manar till samling för en svensk ansökan om att få arrangera olympiska vinterspel i Östersund och Åre 2014. Om det över huvud taget ska vara möjligt att få till stånd ytterligare ett OS i Sverige är det politiskt och ekonomiskt enda realistiska ett vinter-OS. En kandidatur förutsätter en nationell samling av beslutsfattare, näringsliv och idrottsrörelsen. Det är Centerpartiet berett att bidra till. Vad som ovan anförts om ett olympiska vinterspel bör ges regeringen till känna.
Elanders Gotab, Stockholm 2002
|
Stockholm den 21 oktober 2002 |
|
|
Birgitta Sellén (c) |
|
|
Lars-Ivar Ericson (c) |
Kenneth Johansson (c) |
|
Birgitta Carlsson (c) |
Sofia Larsen (c) |
|
Margareta Andersson (c) |
Jan Andersson (c) |