Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om vikten av att inte ge bidrag till könsuppdelade lokaler och könsuppdelad verksamhet om det inte främjar en ökad jämställdhet.
Vårt land präglas av att vi mycket starkt betonar jämställdhet mellan kvinnor och män. Vi har fortfarande långt kvar till total jämställdhet, exempelvis beträffande löner, men vi arbetar långsiktigt och aktivt på olika plan för ett bättre samhälle. Detta betonar vi redan i skolan, där vi lär barnen att vara jämställda.
För de invandrare som kommer till Sverige och som bor och verkar här är vårt jämställdhetsarbete ibland inte accepterat i det starkt patriarkala samhälle man har sina rötter. Detta skapar givetvis svårigheter i anpassningen till vårt lands kultur och för integreringen i vårt land. Det är viktigt att vi på sikt ägnar omsorg åt att inte lämna några grupper vid sidan av våra strävanden mot ett jämställdare samhälle.
Ibland kan den religiösa kulturen lägga hinder i vägen för ett mer jämställt liv. Det finns exempel på religioner som etablerat sig i Sverige men där man av tradition fysiskt skiljer på män och kvinnor i kyrkobyggnaden. I konsekvens med vårt strävande för jämställdhet bör det inte vara möjligt att ge bidrag till organisationer och kyrkor som väljer att fortsätta med att på detta sätt diskriminera kvinnor.
Det är givetvis ett mycket långsiktigt arbete som behövs för att få religiösa ledare att acceptera den svenska kulturen med jämställdhet. Vi ska stå upp för religionsfriheten samtidigt som vi ska ha samma förväntningar på ett aktivt jämställdhetsarbete inom alla samfund. Just för att vi arbetar så intensivt med jämställdheten får vi inte svika de invandrarkvinnor som litar på oss i vårt arbete med att få även religiösa ledare att acceptera att i Sverige är kvinnor lika mycket värda som män.
|
Stockholm den 22 oktober 2002 |
|
|
Carina Hägg (s) |