Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att filmvårdscentralen i Grängesberg bör få ansvar för att den tekniska och den laboratorietekniska kompetensen byggs upp och hålls vid liv.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att utreda förutsättningarna för att filmvårdscentralen i Grängesberg byggs ut till ett svenskt nationalarkiv för den rörliga bilden.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att komma med förslag på hur filmarkivet gemensamt med andra arkiv skall kunna samverka även med bibliotek och museer.
Arkiven är en viktig del av vårt kulturarv och en betydelsefull källa till kunskap och information om vårt samhälle och dess utveckling. Tillgång till arkivmaterialet är viktig såväl från demokratiska utgångspunkter som för ökad delaktighet och engagemang för kulturarvet. Myndigheterna inom arkivområdet – Riksarkivet och landsarkiven (Arkivverket), Språk- och folkminnesinstitutet (SOFI) samt Svenskt biografiskt lexikon – gör omfattande insatser för att öka tillgängligheten och överblicken över arkivmaterialet, bl.a. genom att ta till vara de möjligheter som den nya tekniken innebär. En samlad arkivmyndighet för rörliga bilder saknas således i Sverige.
Enligt en statlig utredning (SOU 1998:41) befinner sig hälften av det dokumentära filmmaterialet i olika mindre ägares händer, det gäller allt från privatpersoner till statliga organisationer och företag. Den andra hälften hanteras av public service-företaget Sveriges Television AB (SVT) och till mindre delar av Svenska Filminstitutet. Statens arkiv för ljud och bild hanterar videokassetter av pliktexemplar från 1979 och framåt.
En satsning på ett centrum för dokumentär film i Grängesberg har påbörjats. Filmvårdscentralen ska ta hand om, bevara och tillgängliggöra film, särskilt icke-fiktiv film, samt erbjuda olika vårdtekniska tjänster m.m. och arkivering av film och videoband. Verksamheten skall dessutom byggas upp etappvis. Behovet är dock avsevärt större än vad som kommer att byggas upp i Grängesberg enligt dagens planer.
För att göra även den dokumentärfilm tillgänglig som inte längre skyddas av upphovsrätt, dvs är äldre än 70 år, skall även dessa filmer förvaras, brukas och tillgängliggöras via arkivet i Grängesberg. Hit hör filmer både från SVT och Svenska Filminstitutet. På så vis undgår vi att svenska dokumentärfilmer som SVT ansvarar för skickas till Italien för att lagras där. Det är viktigt att vi har hela vårt svenska filmarv samlat i landet. Kravet på tillgänglighet uppfylls inte om det lagras i Italien. Eftersom svenska folket har rätt till sitt filmkulturella arv, är det lämpligt att regeringen kommer med förslag på hur filmvårdscentralen i Grängesberg i en framtid även skall kunna omfatta SVT:s filmer, Svenska Filminstitutets filmer, hembygdsfilmer m.fl., i ett samlat statligt nationellt arkiv för den rörliga bilden.
När vi talar om tillgänglighet handlar det även om att bevara teknisk apparatur som möjliggör uppspelning av gammal film och likaledes om att bevara kompetens inom laboratorietekniken.
Motionärerna instämmer i att filmvårdscentralen i Grängesberg bör byggas upp etappvis. Detta gör det möjligt att förverkliga visionen om en utbyggd filmvårdscentral i Grängesberg som är ett nationellt filmarkiv oavsett genre eller upptagningsteknik.
Det är inte enbart behovet av en rationell hantering av befintliga personella och maskinella resurser som är stort utan också behovet av att knyta till sig teknisk kompetens, något som är extra viktigt i denna tid av hastiga teknikskiften. Idag finns inte många kvar i arbetsför ålder som har kunskapen om den gamla tekniken. Därför bör det vara högt prioriterat att ta till vara den kunskap som de behärskar.
Den nya statliga myndigheten bör ha ett samlat ansvar för att bevara de rörliga bilderna och göra dem tillgängliga. Regeringen bör utreda förutsättningarna för att filmvårdscentralen i Grängesberg byggs ut till ett svenskt nationalarkiv för den rörliga bilden. Detta bör ges regeringen tillkänna.
Arkivmyndigheterna, våra bibliotek och museer (ABM) bedriver ett långsiktigt arbete för att bygga upp och sprida kunskap om arkivmaterialet. Härigenom skapas förutsättningar för bättre strukturer för att hitta i samlingarna.
Den nya tekniken innebär goda möjligheter att öka tillgängligheten till och överblicken över arkiv och samlingar. Genom att göra arkiv, bibliotek och museer tillgängliga via Internet kan man nå fler och nya grupper av brukare av kulturarvet. Digitaliserade register och förteckningar samt referensdatabaser gör det lättare att få överblick över vilka samlingar som finns och vad de innehåller och därmed öka sökbarheten.
Regeringen bör därför komma med förslag på hur filmarkivet gemensamt med andra arkiv ska kunna samverka även med bibliotek och museer. Detta bör ges regeringen till känna.
Regeringen föreslår i prop. 2002/3:1 utgiftsområde 17, att Svenska Filminstitutet skall tilldelas det permanenta huvudmannaskapet för en filmvårdsanläggning i Grängesberg. Riksdagen har tidigare varit tveksamma till om det är lämpligt att SFI ska vara huvudman och därför bett regeringen återkomma i frågan, efter att ha diskuterat detta med filmägarna, Sveriges Hembygdsförbund, Sveriges Museer m.fl.
Organisationskommittén som tillsattes av regeringen har inte diskuterat detta med ovan nämnda organisationer, vilket resulterade i en skriftlig protest till kulturministern och Kulturdepartementet.
|
Stockholm den 22 oktober 2002 |
|
|
Birgitta Sellén (c) |