Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att ständigt arbeta mot antisemitism.
Händelserna i Mellanöstern under den andra intifadan och terrorattackerna den 11 september har bidragit till en ökad antisemitism runt om i världen. Genom åren har fördomar, vanföreställningar och hat gentemot judar ändrat karaktär och uttryckssätt. Den tidiga antisemitismen vilade på kristen grund, under 1800-talet artikulerades den i vetenskapliga termer och under 1900-talet blev antisemitismen en av huvudingredienserna i nazismen. I dag finns judehatet i konspirationsteorier om judiskt världsherravälde, islamistisk fundamentalism och i totalitära ideologier på den extrema höger- och vänsterkanten.
I Sverige har flera allvarliga händelser ägt rum de senaste året. Hot och trakasserier mot judiska institutioner och personer har ökat. En manifestation mot antisemitism arrangerad av Liberala Ungdomsförbundet i april 2002 attackerades med våld av maskerade aktivister, en person misshandlades och slagord som ”död åt judarna” ekade över torget. Vid flera tillfällen har polis fått ingripa för att stoppa våldsamma aktivister på yttersta vänsterkanten, bland annat i samband med en israelisk kulturafton på restaurang Nalen i Stockholm och vid ett möte mot antisemitism och terrorism på Nybroplan i Stockholm. I samband med manifestationer mot Israel syns allt oftare antisemitiska budskap på plakat och flygblad. Judendom likställs med nazism. Sionismen beskrivs som en rasistisk ideologi och konspirationsteorier om att judar söker världsherravälde börjar åter göra sig hörda.
Sverige har en stor trovärdighet i arbetet mot rasism. Projekten Levande Historia och Stockholmskonferensen har bidragit till detta. Men det krävs att nya initiativ tas.
Svenska myndigheter måste vara på sin vakt mot grupper och nätverk som hemfaller åt antisemitisk propaganda. Det handlar om extrema religiösa fanatiker, nazistiska grupper och extremister på den yttersta vänsterkanten. Dessa grupper tenderar att ta till våld, och varje öppet och demokratiskt samhälle har en skyldighet att nära följa deras verksamhet så att oskyldiga inte skadas.
Inom utbildningsväsendet måste lärarkåren ha kunskap och mod att våga diskutera frågor som rör till exempel hat, rasism och antisemitism. Händelseutvecklingen i Mellanöstern kan aldrig motivera flathet mot antisemitismen. Tvärtom blir uppdraget att arbeta för allas rätt till frihet och trygghet ännu viktigare. En större utbildningssatsning bör övervägas, där strategiska grupper såsom lärare, personal inom rättsväsendet, journalister och opinionsbildare får tillfälle att fördjupa sig kring dessa viktiga frågor.
Vid flera tillfällen har public service-medierna brustit i sitt ansvar att skildra sakligt och vara oberoende i sin rapportering. Ett exempel är satirprogrammet 3makten, som blev hårt kritiserat för antisemitism. Ett annat exempel är det nu nedlagda Mediemagasinet som i ett avsnitt hävdade att journalister med judisk bakgrund inte kan rapportera sakligt och att medierna styrs av en judisk lobby. Riksdagen bör vara tydlig att public service-medier har ett ansvar att inte understödja fördomar och hat. Om så krävs bör regler förtydligas och ledningen för Sveriges Television förklara sig för regering och riksdag.
Det öppna demokratiska samhället har kapacitet att hantera sina fiender. Men för detta krävs kunskap, insikt och politiskt civilkurage. I en tid som denna får varken politiken eller vi som individer svika i grundläggande värderingsfrågor som kampen mot rasism och antisemitism.
|
Stockholm den 23 oktober 2002 |
|
|
Erik Ullenhag (fp) |
Johan Pehrson (fp) |