Riksdagen begär att regeringen tillsätter en parlamentarisk kommitté som skall utreda och lägga fram förslag beträffande barnkulturens ställning i landet i enlighet med vad som anförs i motionen.
Att stå på en scen och höras och synas – det är glädje och stolthet. Åtminstone innan vi lärt oss att skämmas över oss själva. Det barn som från sina tidigaste år har tillgång till kultur av olika slag har en chans att bygga självkänslan från grunden. Det kanske kan få behålla glädjen över sin egen förmåga. Med drama och teater, bild, film, musik och dans går det dessutom att jobba inom alla olika ämnen i skola och förskola. Det går att behandla känsliga saker som det annars är svårt att tala om. Det går att nå varandra trots olika bakgrund och olika språk. Det går att undersöka och experimentera med könsrollerna. Samtidigt är det också viktigt att det läggs en bra grund för språket, vilket språk som än är barnets modersmål.
Eftersom det är i förskoleåldern som grunden till kulturvanor och språkförmåga läggs har det stor betydelse vilken kontakt vi från vår första levnadsdag får med språk, läsande och olika kulturella uttryck. Genom att arbeta med kultur i skola och förskola, inom fritidssektorn och via de kanaler där vi når de minsta barnen och deras föräldrar, MVC och BVC, kan vi bidra till att ta bort klyftan mellan samhällsklasserna, mellan invandrade och svenskfödda och också klyftan mellan pojkar och flickor. I en del kommuner har man insett att det gäller att börja i tid och skänker därför varje nyfött barn en bok – på vissa håll följs detta sedan upp årligen ett antal födelsedagar framåt. På samma sätt kunde man tänka sig att barnet skulle behöva en gåva i form av musik och sång – alla föräldrar kan inte själva spela och sjunga.
Hur ser då barnens vardag ut i Sverige idag, t.ex. i förhållande till kraven i FN:s barnkonvention om att alla barn ska ha rätt att fritt delta i det kulturella och konstnärliga livet? Hur rimmar detta med höga avgifter till musik- och kulturskolornas undervisning, med att det i många förskolor finns ett minimalt bokbestånd och i många skolor fattas skolbibliotek? Skolbiblioteken ska, enligt bibliotekslagen, stimulera elevernas intresse för läsning och litteratur – de ska skänka läsglädje.
Men finns det tillräckligt med böcker och finns det personal som kan hjälpa eleverna att hitta rätt? Om barn- och elevgrupperna är för stora har personalen i skola och förskola ingen chans att arbeta med varje barn efter dess mognad och behov. Hur påverkar detta barnens tillgång till kultur och möjlighet att utveckla och bejaka sin kreativitet?
Har de barn som kommer från socialt belastade miljöer någon möjlighet att bli sedda och tillgodosedda? Hur ser det ut för barn från invandrade familjer och hur har flickorna det i förhållande till pojkarna? Är skolornas budgetar tillräckliga för att barnen ska få se minst en teaterföreställning och en dansföreställning varje läsår – eller ens under hela grundskoletiden? Är museerna pedagogiskt anpassade och spännande för barnen att besöka? Hur används filmen i skolan?
Finns det lokaler för de lite äldre barnen att träffas i och spela musik, repa, träna dans och teater? Finns det multikulturell kompetens i skolan, på biblioteket, i kulturskolan? Hur ser det ut med det kulturella utbudet för barn som bor i glesbygd eller för dem som är funktionshindrade?
Ibland har skolan och förskolan säkert ett oförtjänt dåligt rykte, andra gånger kanske verkligheten är ännu värre än vi trott. En parlamentarisk utredning bör få i uppgift att kartlägga barnens situation vad gäller tillgång till kultur. Utredningen måste få i uppdrag dels att kartlägga, dels att komma med förslag. Vänsterpartiet har länge förespråkat ett nät av kulturkonsulenter över landet. Vi ser det fortfarande inte som fullt utbyggt. Kanske behövs det också en barnkulturombudsman eller ett särskilt uppdrag till barnombudsmannen att bevaka de här frågorna. Kanske måste kulturskolan skrivas in i skollagen. Dessa och andra frågor bör utredningen ta ställning till.
Riksdagen bör således ge regeringen i uppdrag att tillsätta en parlamentarisk kommitté som skall utreda och lägga förslag beträffande barnkulturens ställning i landet.
När det gäller skolbibliotek liksom översättning av litteratur från respektive till invandrar- och minoritetsspråk, se även särskilda motioner.
|
Stockholm den 22 oktober 2002 |
|
|
Gudrun Schyman (v) |
|
|
Lars Bäckström (v) |
Mats Einarsson (v) |
|
Marie Engström (v) |
Owe Hellberg (v) |
|
Berit Jóhannesson (v) |
Sten Lundström (v) |
|
Rossana Valeria D (v) |
Alice Åström (v) |
|
Peter Pedersen (v) |