Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om åtgärder för att säkra idrottens historiska arv.
En fungerande arkivering är viktig för vår historia. Bevarade dokument som kan studeras i framtiden är viktiga kulturbärare och ovärderliga för vår forskning.
Som framgångsrik idrottsnation borde Sverige slå vakt också om allt det material som samlas i de många idrottsföreningarnas lokaler och klubbhus. I dag larmar initierade och engagerade inom idrottsvärlden om att det tyvärr finns stora problem vad beträffar idrottsföreningars arkiv. Många föreningar lämnar idag inte regelbundet in material i någon större omfattning till något arkiv. Detta innebär att ett kulturarv håller på att gå förlorat för eftervärlden.
Det finns positiva undantag. När en förening ansöker om bidrag hos kommuner lämnas handlingar in, som exempelvis verksamhetsberättelse, verksamhetsplan, revisionsberättelse och årsmötesprotokoll. Det är bra men många gånger ligger resten av arkivalierna kvar hos föreningarna.
Mycket ofta förvaras äldre arkivalier i olämpliga utrymmen och äts upp av tidens tand. Faxat material från 1980-talet blir oläsligt efter några år, eftersom dåtidens faxpapper och tryck var av så dålig kvalitet. Föreningarna saknar ofta rutiner för hur de skall hantera e-post. Det händer ofta att man slänger material som är unikt när man städar eller flyttar till nya lokaler. Brand har totalförstört flera arkiv som förvarats i föreningslokaler.
I ett längre perspektiv borde en lag införas som tvingar alla idrottsföreningar och idrottsklubbar att lämna arkivalier till ett regionalt förenings- eller idrottsarkiv med utbildad arkivarie. Som en mer akut lösning på problemet med utarmning av det idrottshistoriska materialet borde möjligheten prövas att införa stimulanser till föreningar som tar allvarligt på den viktiga kulturbevarande uppgift det är att ta ansvar för föreningshandlingar.
|
Stockholm den 22 oktober 2002 |
|
|
Ola Rask (s) |
Cinnika Beiming (s) |