Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att säkra Sätra Brunns kulturvärden genom statlig ersättning för överkostnader i samband med restaureringar samt för restaurering av överloppshus.
Sätra Brunn är en hälsobrunn med anor från år 1700. Brunnen har genom tiderna varit en aktiv rehabilitetsinrättning ägd av Uppsala Akademi. 1998 försatte Uppsala Akademi brunnen i konkurs och därefter har anläggningen omfattats av ytterligare en konkurs. Idag finns nya intressenter som torde ha förutsättningar att som driftiga operatörer bedriva verksamhet vid brunnen.
Sätra Brunn består av 114 hus, stor parkanläggning samt bad, restaurang och konferensmöjlighet. Kulturmiljön i området finns främst i de gamla husen och parkanläggningen. Dessa är dock i sådant skick att höga underhållskostnader erfordras samtidigt som moderniseringar behövs för att klara de krav som dagens anläggningar av det här slaget kräver. Faran för anläggningen är att brunnens hus antingen splittras eller får förfalla då möjligheten att finansiera en anläggning av detta slag är svårt, vilket historien påvisat. Staten har därför ett ansvar inför kommande generationer för att medverka till brunnens bevarande.
Diskussioner förs för närvarande med länsstyrelsen om en byggnadsminnesförklaring av anläggningen. En sådan utveckling har såväl en positiv som en negativ sida. Till det positiva hör att anläggningen finns kvar. Troligt är dock, med nuvarande medeltilldelning till byggnadsminnen, att anläggningen, trots allt, förfaller. Den tyngsta negativa faktorn är dock att brunnen inte får den utvecklings- och driftskraft som den haft genom tiderna då förändringarna inte kan ske på sådant sätt att den gamla karaktären bevaras samtidigt som en anläggning skapas som har förmågan att överleva.
En utveckling av kulturminnet Sätra Brunn kräver en förbättring av området samtidigt som bevarandet sätts i förstarummet. Vård och underhållsplaner måste utarbetas på sådant sätt att brunnens 300-åriga växtkraft bibehålls. Det är en levande brunn som bör skapas, inte ett museum. Staten bör därför garantera anläggningen ersättning för de överkostnader som är förenade med en aktsam restaurering för bevarandet av det kulturhistoriska värdet, och de kostnader som uppstår vid restaureringar av överloppshus.
De positiva delar som inryms i begreppet byggnadsminne bör vävas in i ett samverkansprojekt med nuvarande operatörer vid brunnen. En sådana lösning skulle gagna alla parter. Ingen är betjänt av en verksamhet vid brunnen som ständigt förlorar fotfästet. En kreativ diskussion erfordras för att garantera en livskraftig brunnsverksamhet och därmed också värna de kulturminnen som finns i brunnen.
|
Stockholm den 18 oktober 2002 |
|
|
Jörgen Johansson (c) |