Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om den kyrkoantikvariska ersättningen.
Vårt lands kyrkor har förutom att vara rum för gudstjänst och förrättningar även en kulturhistorisk funktion. Från tidig medeltid har kyrkor byggts i olika stilar och försetts med målningar och inventarier som genom århundraden gett de besökande visuella upplevelser. Turister som besöker Sverige söker sig ofta till våra kyrkor och kyrkorummet står för något fint även för de människor som inte besöker gudstjänsterna. Därför är det oroande att kyrkans försämrade ekonomi redan börjar att få följder för underhållet av våra kyrkor. Pastoraten tvekar och måste ibland göra svåra val när det gäller att anslå medel till kyrkobyggnaderna, och kyrkonämnderna funderar över en oviss framtid.
I Kulturminneslagen är det reglerat att staten betalar ut viss ersättning för kulturhistoriskt motiverade kostnader i samband med vård och underhåll av de kyrkliga byggnaderna. Denna kyrkoantikvariska ersättning beslutades i samband med relationsändringen år 2000 och motivet är att det kyrkliga kulturarvet betraktas som alla svenskars gemensamma kulturarv, inte bara de kyrkotillhörigas. Därför utgår viss ersättning ur skattemedel. Denna ersättning utgår till och med 2009 och vad som händer efter 2009 är ännu ej bestämt.
Eftersom kyrkans ekonomiska situation väsentligt försämrats sedan beslutet om kyrkoantikvarisk ersättning togs så är det angeläget att nu se över möjligheterna att tillskjuta ytterligare medel och att överväga vad som kommer att hända efter 2009. På så sätt får kyrkan, dess anställda och förtroendevalda en bättre beredskap att planera för framtida underhåll av kyrkobyggnaderna.
|
Stockholm den 18 oktober 2002 |
|
|
Lars-Ivar Ericson (c) |