Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om säkerheten i museer och kulturbyggnader.
Kulturhistoriskt värdefulla byggnader skyddas med stöd i kulturminneslagen (SFS 1988:950), förordningen om kulturminnen (1988:1229) och plan- och bygglagen (SFS 1987:10). Skyddet av kulturhistoriskt värdefulla byggnader innebär främst ett skydd mot ombyggnation, renovering och rivning. Något allmänt skydd mot att innehavaren låter en kulturellt värdefull byggnad förfalla saknas. Det finns heller inga särskilda regler som berör brandskydd i kulturhistoriskt värdefulla byggnader.
Frågan om skydd mot brott på landets museer aktualiserades i samband med den uppmärksammade konststölden vid Nationalmuseum. Vid flera av landets museer har man vittnat om problem med att skapa en rimlig säkerhetsnivå för våra nationella samlingar. Problemen anses bero på bristande resurser samt på en restriktiv praxis när det gäller tillstånd att använda kamerabevakning för att skydda samlingarna mot brott.
Brister i museernas brandskydd uppmärksammades i flera tidningsartiklar under våren 2001. Bakgrunden är att många museer är inhysta i äldre lokaler med centrala lägen, vilket ofta innebär att samlingarna förvaras i trånga utrymmen och därmed i vissa fall brandfarligt. Lokalernas ålder och standard innebär också att det är förenat med stora kostnader att göra dem mer brandsäkra.
I budgetpropositionen för 2003 föreslår regeringen att anslaget till Naturhistoriska riksmuseet höjs engångsvis med 1,6 miljoner kronor i syfte att säkra bevarande-förhållandena för samlingarna. Några slutsatser i övrigt med anledning av det översynsarbete rörande museisektorn som pågår inom Kulturdepartementet redovisas inte. Det är över huvud taget svårt att få någon uppfattning om inriktningen på och omfattningen av detta översynsarbete. Detta beror på att eventuella resultat eller slutsatser av översynsarbetet inte finns samlade i någon rapport eller motsvarande dokument.
Mot bakgrund av att det uppenbarligen föreligger ett inte försumbart hot mot vårt kulturarv i form av brand, brott och skadlig miljöpåverkan finner vi det synnerligen angeläget att det nu utan ytterligare dröjsmål tas ett samlat grepp på säkerhetsfrågorna vid våra museer och kulturbyggnader. De åtgärder som närmast bör vidtas kan sammanfattas enligt följande:
Att den strategi som tagits fram för ökad säkerhet på museiområdet kommer till användning och att dess effekter utvärderas.
Att den nyligen beslutade utredningen om skydd för kulturhistoriskt värdefull bebyggelse (dir. 2002:96) ges i uppdrag att analysera och lämna förslag till hur kulturhistoriskt värdefull bebyggelse kan få ett bättre skydd mot brand.
Att Fastighetsverkets arbete med att systematiskt höja brandsäkerheten vid de fastigheter man förvaltar genomförs och utvärderas.
Att regeringen tar initiativ till att förbättra museernas magasinskapacitet, t ex genom fungerande samverkan mellan museerna.
|
Stockholm den 21 oktober 2002 |
|
|
Bo Bernhardsson (s) |
Ronny Olander (s) |