Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om behovet av att utreda förutsättningarna för att skapa ett nationellt skogsmuseum samt placering av detsamma.
Skogen och den svenska skogens historia är värd mycket mer uppmärksamhet än den får idag. Den svenska skogens historia är också historien om Sveriges ekonomi och handel, om vår exportindustri och den framväxande industrialiseringen. Kanske är skogen och skogsmarken upphovet till själva staten, det allmänna? För de flesta av oss är skogen något som vi har inom oss. Många svenskar är faktiskt också mer eller mindre skogsägare. En stor del av Sveriges yta täcks också av skogen.
Skogen och skogsbruket under hela vår svenska historia har varit basen för överlevnad, utveckling och tillväxt. De första människorna i vårt land levde i och av skogen. Ur skogen togs råvaror som gjorde det möjligt att bygga och bo i vårt land, att resa på haven och senare i vår historia att utveckla nya näringar. Hela vår brukshistoria i form av järnbruk, glasbruk, sågverk och massa- och pappersindustri har varit baserad på tillgången på skog och trä. Utvecklingen i skogsbruket har varit en del av samhället, och liksom samhället i övrigt har skogsbruket utvecklats mycket snabbt under det senaste århundradet. Att känna till vårt lands skogshistoria är att känna Sveriges historia och hur vårt land har utvecklats. Forskningen om skogen och dess produkter utvecklas ständigt, och ett nationellt skogsmuseum är viktig brygga mellan skogens historia och dess framtid.
Runt om i landet finns idag flera lokala och regionala skogsmuseer, samlingar som skapats och hålls vid liv av lokala entusiaster på ideell bas eller med små privata resurser. Dessa resurser ska självklart tas till vara. Skogens historia skulle behöva bevaras i ett mer heltäckande nationellt skogshistoriskt museum. Våra grannländer har insett detta och deras nationella skogsmuseer är enligt uppgift välbesökta.
|
Stockholm den 21 oktober 2002 |
|
|
Dan Kihlström (kd) |