Riksdagen begär att regeringen tillsätter en parlamentarisk kommitté med uppdrag att granska bibliotekspolitiken och ta fram ett idéprogram för bibliotekens utveckling i enlighet med vad som anförs i motionen.
”Sverige behöver en nationell bibliotekspolitik som medvetet använder biblioteken som en motor i ett kunskapsdrivet samhälle med plats för alla”, skrev ordföranden i Svensk Biblioteksförening tillsammans med 13 andra representanter för det läsande Sverige i ett öppet brev till landets politiker i april 2002.
Bibliotekarier är en kvinnodominerad grupp. Kvinnor har varit vana att jobba på och inte bråka. Det är nog ingen tillfällighet att bibliotekarierna, likaväl som exempelvis personalen i vården, så länge funnit sig i dåliga löner och nedskärningar. Men en dag nås gränsen, och på den tolfte bibliotekskonferensen i Halmstad i våras kom ilskan delvis i dagen.
Det var också vid den konferensen som samtliga sex representerade riksdagspartier var överens om att det borde tillsättas en parlamentarisk grupp som snabbt skulle börja arbeta med att ta fram en samlad nationell bibliotekspolitik som tar hänsyn till samhällsutvecklingen.
Vi befinner oss i Sverige i den – fantastiskt positiva – situationen att 70 procent av den totala befolkningen besöker ett folkbibliotek någon gång om året. Var femte svensk besöker sitt folkbibliotek varje vecka, och av ungdomarna i åldern 15–19 år gör en av tre ett biblioteksbesök. I storstädernas invandrartäta områden är besökssiffrorna ännu högre. Kommunernas huvudbibliotek har varje år 50 miljoner besökare.
Samtidigt är biblioteken i hög grad involverade i den utveckling som på kortare tid än ett decennium tagit en fart som knappast någon kunnat förutspå. Tillgången till datorer, Internet och hela den digitala utvecklingen har nått verkligt breda lager i samhället.
Ändå kan man ingalunda säga att det föreligger jämlikhet, att fattiga och rika, gamla och unga, invandrade och svenskfödda eller kvinnor och män skulle ha samma möjligheter och samma tillgång. Här spelar biblioteken – och skolorna – en fullständigt avgörande roll. Biblioteken har samtidigt också fått en allt större betydelse när det gäller att modernisera och föra ut den offentliga sektorns tjänster.
Tillsammans med utbildningssystemet är biblioteken samhällets viktigaste redskap för att bygga ett kunskapssamhälle som omfattar alla och har därmed också en grundläggande betydelse för hela det demokratiska bygget.
Det finns många länsbibliotek och kommuner som målmedvetet arbetar med biblioteken som en strategisk resurs, bl.a. genom att utarbeta biblioteksplaner. Men det finns också exempel på motsatsen: kommuner där de förtroendevalda inte på allvar reflekterat över bibliotekens möjligheter. Detta sker samtidigt som det råder brist på impulser och idéproduktion på nationell nivå.
Det behövs en politisk vision om och strategi för hur folkbiblioteken ska utvecklas vidare, en som väger in hela det paradigmskifte som informationsteknologin fört med sig – för människors livsstil, i unga människors framtidsperspektiv och för kunskapsflödet i den demokratiska organisationen som helhet.
Samtidigt har de ”gamla” medierna, böckerna, tidningarna och tidskrifterna ingalunda spelat ut sin roll utan även de kräver ett fungerande sammanhang och tillräckliga resurser. Troligtvis måste denna vision för folkbiblioteken integreras i ett program för biblioteksväsendet som helhet.
Det kan inte vara rätt att varje kommun för sig ska behöva börja från noll och uppfinna hjulet på nytt. Ansvaret för helheten och för samordningen måste tas på nationell nivå.
Beträffande Vänsterpartiets syn på skolbiblioteken hänvisar vi till särskild motion.
Ett nationellt program för biblioteken måste givetvis också utgå från de människor, den personal, som bär upp verksamheten och syfta till att skapa en god arbetsmiljö och rätt avvägda och tillräckliga resurser. Det är – som överallt där stora förändringar äger rum – oerhört slitsamt att bära upp och kanske entusiastiskt gå i spetsen för den nya utvecklingen. Det gör det inte mindre slitsamt om resurserna redan tunnats ut och den övergripande ledningen och visionen saknas.
Vänsterpartiet tillhör tillskyndarna av en förnyad och skärpt bibliotekslag som klart uttalar vilket ansvar kommunerna har. Arbetet med översynen av bibliotekslagen, som regeringen bedrivit sedan mer än ett år tillbaka, har dock ännu inte lett till något resultat och tycks heller inte göra så under den närmast kommande tidsperioden. En sådan översyn av bibliotekslagen står dock inte i motsättning till det förslag som läggs fram i denna motion.
Riksdagen bör ge regeringen i uppdrag att i enlighet med det som anförs ovan tillsätta en parlamentarisk kommitté med uppdrag att granska bibliotekspolitiken och ta fram ett idéprogram för bibliotekens fortsatta utveckling.
|
Stockholm den 20 oktober 2002 |
|
|
Peter Pedersen (v) |
|
|
Mats Einarsson (v) |
Tasso Stafilidis (v) |
|
Rossana Valeria D (v) |