Motion till riksdagen
2002/03:Kr234
av Gabriel Romanus (fp)

Ny spelpolitik


Förslag till riksdagsbeslut

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om behovet av en genomtänkt spelpolitik.

Motivering

Den svenska spelpolitiken är motsägelsefull. Staten har monopoliserat stora delar av spelandet i landet. Syftet med denna åtgärd borde vara att hålla tillbaka sådant spelande som kan väntas leda till skador. Men i många år har det statliga spelandet i stället marknadsförts på ett sådant sätt att det totala spelandet har ökat. Allt talar för att detta också har lett till ökat spelberoende och därmed ökade skador. Nya spelformer har introducerats, utan att de förväntade verkningarna alltid har analyserats.

Genom att en stor del av de statliga spelarrangörernas överskott kanaliseras till folkrörelserna, har man också gjort en stor del av Folkrörelsesverige spelberoende, och därmed minskat risken för folkliga protester mot introduktionen av nya spelformer, även om dessa innebär risk för ökat spelberoende.

Ett tydligt exempel på dubbelhet i den statliga spelpolitiken är inrättandet av statliga kasinon. I medvetande om att kasinon innebär risker för ökade spelskador – att fler individer och familjer får sina liv förstörda genom spelberoende – anslogs samtidigt som beslutet fattades pengar till forskning om hur spelberoende skall förebyggas och behandlas. Ordningen borde naturligtvis ha varit att man först hade stimulerat forskning om hur spelverksamhet skall läggas upp för att minimera risken för skador, innan man fattade beslut som kan visa sig svåra att riva upp, även om skadorna ökar.

Regeringen borde först ha utarbetat en bred spelpolitik, som har som huvudsyfte att förebygga och minska spelskador, inte att dra in pengar till statskassan. I regel försöker vi i Sverige undvika att specialdestinera skatter och andra statliga inkomster till vissa utgiftsändamål. Att spelinkomsterna i stor utsträckning specialdestineras till idrott m.m. är ett undantag från denna princip, som försvårar en långsiktigt ansvarsfull spelpolitik. Den politiska processen fram till beslutet om kasinon visar också riskerna med detta. Frågan om vem som skulle tillgodogöra sig spelöverskottet, och var kasinona skulle lokaliseras, framstod som viktigare än den grundläggande frågan om risken för ökade sociala skador med kasinon.

Enligt uppgifter från Svenska Spel gick de båda hittills inrättade kasinona med förlust första verksamhetsåret. Risken finns att svaret på denna utveckling blir en allt mer intensiv marknadsföring av spelandet på kasinon. Spel- och lotteribranschens reklamkostnader ökade från 374 miljoner kr år 1998 till 602 miljoner år 2001. För i år pekar prognosen på närmare 900 miljoner! (Alkohol & Narkotika nr 2002:4) Det är något makabert i att statliga företag arbetar aktivt för att öka spelandet, när allt talar för att detta kommer att dra in fler människor i spelberoende.

Det är hög tid att ändra tågordningen. Innan fler spelformer introduceras, bör staten skaffa sig en genomtänkt spelpolitik, som sätter solidaritet och socialt ansvar i högsätet, inte kommersiella synpunkter och förhoppningar om ökade statsinkomster. Spelpolitiken bör grundas på en grundlig analys av olika spelformers effekter, där inte bara intäkterna utan också de förväntade samhällskostnaderna och det ökade lidande, som de sociala skadorna åstadkommer får väga tungt.

I avvaktan på en sådan övergripande spelpolitik, bör det beslutade programmet att öppna fler kasinon läggas på is. Man bör även överväga att stänga de hittills öppnade, förlustbringande kasinona. Riksdagen bör sålunda av regeringen begära ett förslag till spelpolitik. Detta bör grundas på en utredning med bred sammansättning, där det socialpolitiska intresset av att minska skador är väl företrätt, och där svensk och internationell spelforskning beaktas.

Stockholm den 18 oktober 2002

Gabriel Romanus (fp)