Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om statsbidraget till Göteborgsoperan.
Ett tydligt inslag i scenkonstens utveckling under 1990-talet i Sverige är musikteaterns och dansens allt starkare ställning. Båda konstformerna samlar växande publikskaror. Särskilt markant och glädjande är att publiktillväxten till stor del sker bland yngre besökare.
Musikteater och dans med kombinationen av musik, rörelse och bild har alldeles särskilda möjligheter att attrahera unga människor som växer upp i video- och Internetsamhällets massiva utbud av ljud- och bildupplevelser. På denna förändring av efterfrågan svarar också svenskt teaterliv. Förutom etablering av nya scener för musikteater, nu senast Smålands Musik och Teater i Jönköping, har nästan alla talteatrar ett påtagligt inslag av musikteater i sin repertoar. Detta konstaterade också Teaterutredningen och Kulturutredningen. Med hänvisning till att musikteater är synnerligen kostnadskrävande samtidigt som det är angeläget att fler människor nås av föreställningar föreslog båda utredningarna att ytterligare statliga resurser skulle tillföras musikteatrarna utanför Stockholm. Detta har dock inte kommit till stånd i någon nämnvärd grad. Det är därför angeläget att området snarast tillförs ökat statligt bidrag.
Statens kulturråd har i rapporten Från Sevilla till Duvemåla ytterligare belyst musikteatrarnas situation och framtida problem och möjligheter. Än en gång konstateras musikteatrarnas framgångar och möjligheter men också behov av utökat offentligt ekonomiskt stöd. Av de studerade institutionerna lyfter rapporten särskilt fram Göteborgsoperans behov av utökat statligt bidrag, vilket också, för tredje året i följd, fördes vidare som en rekommendation från Statens kulturråd i det propositionsunderlag som rådet lämnade till regeringen i mars 2001. Göteborgsoperan har efter sju säsonger etablerat sig i branschen och hos publiken. Verksamhetens omfattning kan väl mäta sig med Kungl. Operans vad gäller antal föreställningar och mängden publik. Åtskilliga konstnärliga framgångar tillsammans med en påfallande genrebredd har säkrat uppbyggnaden av en stor publikbas. Studier som gjorts vid Göteborgs universitet visar att över 30 procent av den vuxna befolkningen i Göteborg med omnejd återkommande gör minst ett besök på Göteborgsoperan om året. Göteborgsoperan har på de gångna sju åren uppnått en bred förankring i Västsverige.
Operan har redan från starten arbetat målmedvetet på att också nå en publik utanför Storgöteborg. I dagsläget kommer cirka hälften av alla besökare från orter utanför Göteborgsområdet. Ett omfattande program för konserter i regionen, olika informationsinsatser, turnéer med produktioner från lilla scenen samt produktionssamarbete med Länsteatern i Skaraborg håller på att genomföras.
Ett stort problem för Göteborgsoperan har redan från starten varit bristande finansiering av driften. En begränsad ökning av det statliga bidraget har inte varit tillräckligt för att skapa en stabil situation. Fram till och med mars 1999 har dock ett nollresultat kunnat uppnås tack vare en rad olika ad hoc-insatser, såsom särskilda projektmedel för samarbetet med Teater- och operahögskolan i Göteborg, extremt många föreställningar av musikalen Kristina från Duvemåla, sommarprojekt för Volvo i samband med lanseringen av en ny bilmodell, hårdbantning av kostnader med påföljande uppsägning av 24 personer, extra bidrag från Göteborgs stad samt höjning av biljettpriset. År 2000 lyckades inte operan fullt ut med att göra ett nollresultat utan redovisade ett underskott på 11 miljoner kronor. 2001 täcktes beräknat underskott av förändrade redovisningsprinciper. Innevarande år har budgeterats ett nollresultat.
Framtiden för Göteborgsoperan ter sig dock, med denna bakgrund, osäker. Man har genom omfattande biljettintäkter och förhållandevis stora sponsorintäkter, årligen cirka 50 miljoner kronor respektive 12 miljoner kronor, uppnått en självfinansieringsgrad på cirka 36 procent, vilket för teaterinstitutioner är en mycket hög andel. Som jämförelse kan nämnas att Kungl. Operan för 2000 redovisar 38 miljoner kronor i biljettintäkter och en självfinansiering på cirka 16 procent. Det är därför inte att räkna med att verksamheten vid Göteborgsoperan kan ge ökade intäkter vare sig genom höjning av biljettpriset eller genom publikökning.
Göteborgs stad tillsköt 1997 ett extra bidrag på 10 miljoner kronor. Västra Götalandsregionen höjde bidraget med ytterligare 7 miljoner kronor 1999 och med 7 miljoner kronor för år 2001 trots att det inte är regionens huvudansvar. Akuta ekonomiska kriser under dessa år undanröjdes därmed.
Inför år 2002 och följande år finns dock ingen långsiktigt hållbar finansiering. Om Göteborgsoperan inte ska tvingas att radikalt ompröva sin verksamhet krävs en nivåhöjning av statsbidraget i storleksordningen 20 miljoner kronor. Då kan vad som hittills uppnåtts av kvalitet och publikt gensvar bibehållas. Om inte någorlunda stabilitet i finansieringen skapas tvingas Göteborgsoperan till begränsningar vad gäller såväl produktioner som föreställningar. Man tvingas avstå från nya verk och konstnärligt angelägna satsningar. Barn- och ungdomsverksamhet finns det över huvud taget inte ekonomiskt utrymme för. Repertoar och verksamhet begränsas och organisationen måste krympas genom uppsägningar. Sverige förlorar sin andra operascen med utbyggd repertoarverksamhet, och det nya operahuset kan inte utnyttjas fullt ut.
Statens andel av det offentliga bidraget till Göteborgsoperan är för år 2000 och för år 2001 31 procent. Genom en höjning med 20 miljoner kronor skulle statens andel uppgå till 38 procent, vilket förefaller mer rimligt såsom också Statens kulturråd har påpekat i sin rapport. Denna åtgärd förefaller särskilt angelägen mot bakgrund av att regeringen beslöt att staten höjde bidragen för år 2000 till Operan och Dramaten med 20 miljoner kronor, två teaterinstitutioner som redan har en betydligt mer gynnad situation än Göteborgsoperan vad gäller offentligt bidrag till verksamheten.
Elanders Gotab, Stockholm 2002
|
Stockholm den 16 oktober 2002 |
|
|
Anita Sidén (m) |
|
|
Cecilia Magnusson (m) |
Elizabeth Nyström (m) |
|
Kent Olsson (m) |
Inger René (m) |
|
Ulf Sjösten (m) |
Cecilia Widegren (m) |