Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om inrättande av ett centrum för information och forskning kring folkmord, etnisk rensning och brott mot mänskligheten.
Den svenska historien är central för den svenska identiteten. Kunskap om hur Sverige blev Sverige, hur landet utvecklats genom historien och hur demokratin växte fram hör till de saker som formar bilden vi har av oss själva och vårt land.
Detta vetande är viktigt också för människor som flyttat hit från andra länder och för människor vars föräldrar gjort det. Dessutom är kunskap om det egna ursprunget och förfädernas historia viktig för den egna identiteten.
Sverige har i dag många tusen medborgare som har sitt ursprung i andra länder. Det har länge förbisetts, men många unga svenskar med invandrarbakgrund känner sig rotlösa, eftersom den allmänna kunskapen om deras respektive gruppers ursprung och historia är låg. De får ofta förklara sin historia och motivera sina familjers flykt. Det finns starka skäl för att öka informationen om olika gruppers ursprung och historia både i skolan och i olika informationsprojekt.
I flera fall ligger oerhörda grymheter bakom att hela folkgrupper tvingats fly. I flera fall, olika långt tillbaka i historien, har folkgrupper drabbats av svåra förföljelser, som i dag av grupperna beskrivs som etnisk rensning och folkmord. I flera fall ligger såren efter detta fortfarande öppna, eftersom ursprungsländerna inte tydligt gjort upp med historien. Ett exempel på när det är så ger syrianerna. Det finns källor i form av brev, memoarer, ögonvittnesskildringar och diplomatberättelser om vad som hände, men likväl saknas i hög grad forskning om vad som inträffat. Dessa nya svenskars historia är en del av vad som nu är det svenska folkets samlade historia.
Det är angeläget att forma ett centrum för information och forskning om folkmord, etnisk rensning och brott mot mänskligheten.
Verksamheten bör omfatta forskning om mekanismerna som ligger bakom och orsakar dessa brott, arbete för att forska på existerande källor för att fastslå vad som verkligen ägt rum i specifika fall samt information till politiker, skola och allmänheten i dessa frågor.
Detta kommer att främja och utveckla diskussionen om demokrati och mänskliga rättigheter. Det skulle också bidra till att många invandrare bättre skulle känna sig hemma i Sverige och accepterade av svenskarna.
Moderaterna i kulturutskottet har tidigare anfört att verksamheten i vad de beskriver som ett ”forum för levande historia” skulle kunna ”organiseras som en ideell förening innefattande staten, näringslivet och de stora folkrörelserna eller involveras i någon eller några av de befintliga instanser som redan arbetar med dessa frågor, såsom något av universitetens centrum för förintelseforskning”.
Oavsett vilken organisationsform som väljs bör det uppdrag som skall utföras vara brett formulerat och inbegripa, förutom Förintelsen, även andra brott mot mänskligheten såsom folkmord.
Moderaterna i kulturutskottet har vidare menat att det ”tydligt bör framgå att uppdraget även skall innefatta de illdåd som begåtts i kommunismens namn”. Likaledes bör religiös intolerans, som många gånger resulterat i massmord och etnisk rensning, uppmärksammas i detta sammanhang.
Många har efterfrågat en breddning av projektet Levande historia till att även omfatta sådan saker. Likaså skulle konferensen Stockholm Forum kunna belysa frågeställningen i brett perspektiv.
Det bör ankomma på regeringen att upprätta ett centrum för forskning och information om folkmord, etnisk rensning och brott mot mänskligheten i enlighet med vad som ovan anförts.
|
Stockholm den 8 oktober 2002 |
|
|
Sten Tolgfors (m) |