Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening att 4 kap. 6 § regeringsformen bör förändras så att den anger att riksdagsledamot och ersättare får fullgöra uppdrag som ledamot utan ”hinder av tjänsteuppgift eller studier”.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening att 4 kap. 11 § kommunallagen (1991:900) bör förändras så att den anger att förtroendevalda har rätt till den ledighet från sina anställningar eller studier som behövs för uppdragen samt att konsekvensändringar bör göras i högskoleförordningen och föreskrifter till högskoleförordningen.
Det finns en stor orättvisa i att studenter särbehandlas negativt jämfört med arbetstagare vad gäller rätten till ledighet för att fullgöra förtroendeuppdrag. Detta visar att det inte varit särskilt många unga med förtroendeuppdrag tidigare. Om antalet unga varit fler, bl.a. i riksdagen, hade antagligen reglerna redan varit ändrade.
När det gäller rätt för arbetstagare att få ledighet är reglerna generösa för arbetstagaren och bindande för arbetsgivaren. I 4 kap. 6 § regeringsformen anges att riksdagsledamot och ersättare får fullgöra uppdrag som ledamot ”utan hinder av tjänsteuppgift”. På motsvarande sätt anges i kommunallagen (1991:900), som reglerar verksamheten i både kommuner och landsting, att förtroendevalda har rätt till den ledighet från sina anställningar som behövs för uppdragen (4 kap. 11 §). I förra årets betänkande angav utskottet i sitt utlåtande över motionen att arbetstagaren av olika skäl inte alltid kan komma tillbaka till sitt jobb efter fullgjort politiskt uppdrag. Detta är dock inget skäl att ytterligare försvåra för studerande. Att en progressiv lagstiftning inte får genomslag i praktiken är inget argument för att förhindra framåtsyftande lagstiftning på andra områden. En sådan regelförändring kan ju knappast försämra studerandes (idag ej reglerade) möjlighet att få studieuppehåll för förtroendeuppdrag. Den kan bara förbättra situationen.
Studerandes rätt till ledighet för förtroendeuppdrag behandlas inte i lagstiftningen. Det enda som står att finna om studerandes rätt till ledighet finns i högskoleförordningen (1993:100), där det anges i 7 kap. 20 § att en högskola får medge att den som är antagen till grundläggande högskoleutbildning vid högskolan får fortsätta sina studier efter studieuppehåll. Högskoleverket har utfärdat föreskrifter till denna paragraf (HSVFS 1999:1). I dessa definieras studieuppehåll som ett uppehåll i studierna som anmälts till högskolan av studenten. Högskolans medgivande om att en student får fortsätta sina studier efter studieuppehåll skall lämnas för en bestämd tid. Vidare sägs att särskilda skäl för att få fortsätta studierna efter studieuppehåll kan vara sociala, medicinska eller andra särskilda omständigheter. Vilka sådana särskilda omständigheter kan vara exemplifieras med bl.a. studentfackliga uppdrag. Om en högskola inte anser att ett förtroendeuppdrag är en särskild omständighet för att få studieuppehåll måste studenten acceptera det.
Situationen är ännu värre på privata högskolor och annan högre utbildning som inte omfattas av nämnda bestämmelser. Där gäller skolans egna regler, vilka kan se ut hur som helst.
Samtidigt som vi talar om vikten av att unga engagerar sig politiskt och vikten av att studera i informationssamhällets tidsålder missgynnas unga i förhållande till vuxna anställda.
Problemet med den skeva ungdomsrepresentationen i politiska församlingar är allmänt känt. Mot bakgrund av detta borde det vara självklart att införa samma regler för studerande som för arbetstagare vad gäller rätten att få komma tillbaka efter det politiska uppdragets avslutning.
|
Stockholm den 18 oktober 2002 |
|
|
Hillevi Larsson (s) |
|
|
Marie Granlund (s) |
Lena Sandlin-Hedman (s) |